Jessica Tonks kommer hitta hit då jag taggar henne

Edward mötte hennes blick igen. Han hade huvudet på sned då han nickade som svar.
"Jag förstår", sa han kort och vred sedan på sig för att se mot utgången. "Nå, Catalina...", började han och tog de få steg som behövdes för att vara vid repstegen, "Jag måste ha mat snart, annars dör jag."
Det var ingen lögn, han behövde faktiskt äta något för han var väldigt hungrig.
"Vi ses senare!" ropade han då han hastigt klättrade ner.

Catalina nickade sakta, en aning lättat att han gått några steg bort igen. Manlig närhet var något som var ovanligt och okänt för henne, nästan. Hon visste vad det var bara.
Hon kom fram till stegen. "Jag har mat, ganska mycket faktiskt, både färsk och inlagd, du kan få, det är farligt att gå ut i skogen vid den här tiden och jaga, vargarna kommer" sa hon och såg på honom.

Edward var nästan nere på marken då Catalina såg efter honom. Han stannade där han stod, övervägde om han skulle stanna - och vila - eller få tag på egen mat - och därmed utforska ön mer.
Efter några sekunders fundering började han klättra uppåt igen.
"Det låter bra", sa han, "Det är väldigt snällt av dig."
Hennes ödmjukhet och osjälviska beteende var ganska nytt för honom. Det gjorde honom kanske lite obekväm eller möjligtvis orolig. Han ville inte svika eller bedra henne, men var rädd över att tvingas göra det ändå om han ville till sitt mål.

Catalina log lätt då han tackade ja. Hon tog sig in igen och ur några av lådorna tog hon fram en burk, en burk med ris. Och ur ett skåp tog hon fram ett rejält köttstycke som skulle räcka till dem båda.
Hon drog sedan av sig sin huvjacka. Under den bar hon ett linne som var lite mörkare än hennes hudfärg, allt för att smälta in. Hon började sedan ta hand om köttet och burken med ris, hon tog dem, och en kastrull med sig genom en annan, mindre dörr som varit stängd förut. Den ledde ut till en väldigt tjock och stor gren, den gick att gå på enkelt. Ute på den hade hon en eldstad, då grenen var så stor gick det utan problem att elda där, om man höll koll.
Hon började tända upp elden och hällde sedan i maten i kastrullen.

Edward väntade inne medan Catalina tillagade maten. Han tog tillfället att granska den långa kniven närmare som låg på en av hyllorna. Han skulle inte kunna ta den, det hade hon märkt på en gång. Så istället luskade han runt i stugan på jakt efter något mindre byte, som inte skulle vara uppenbart om det skulle vara borta. Men han hittade inget nödvändigt som var så enkelt att ta med sig, så han lät det vara.
Det som oroade Edward mest var att Catalina inte skulle tveka att sätta en kniv i hans bröst om det blev tydligt att han var på jakt efter Observatoriet. Så han var tvungen att vara väldigt försiktig omkring henne.

Catalina rörde runt och väntade tills allt var färdiglagat innan hon kom in med kastrullen. Hon tog en av örterna från hyllan och mosade den och hällde i kastrullen som krydda. Hon tog sen fram två tallrikar med bestick och två glas.
"Ta för dig" sa hon om maten och började fumla med något ur en annan låda, hon fick fram en flaska med oöppnad whiskey. Den var flera år gammal.
"Vill du ha?" undrade hon och hällde upp åt sig själv och satte sig ner. Hon ställde ifrån sig flaskan och drog sedan loss sitt hår ur den enkla tofsen.

Edward slog sig ner vid bordet när Catalina kommit in och såg aningen förvånat, samt hungrigt, mot flaskan i hennes hand. Att vara berusad hade han upplevt många gånger, men han hade inte förväntat sig hitta alkohol på denna ön.
Han log.
"Gärna", sa han och tog flaskan i sin hand, höll tillbaka impulsen av att dricka direkt ur flaskan, och hällde istället upp i sitt glas.
Sedan tog han för sig av maten, slevade upp en stor portion av ris och skar hälften av köttet åt sig själv. Han var utsvulten!

Catalina log och tog resten av köttet och ris. Hon var inte så värst hungrig, men ville äta nu när hon väl hade sällskap. Hon började sedan äta och dricka. Trots att hon bott på en ö hela sitt liv så hade hon rätt så bra bordskick.
Efter ett tag hade hon ätit upp och bara drack vidare på whiskeyn i glaset. "Hoppas det smakade, det var hjortkött jag sköt för några dagar sen". Hon studerade Edward. Hon hade träffat en del män, men ärligt talat var det mest äldre som kom hit med sina skepp. Edward var nog den yngsta och stiligaste på länge.
Utan att tänka på det så lutade hon sig framåt lätt, med huvudet lutat mot handen och studerade honom. Som vanligt hade hon ett lätt leende på läpparna och såg väldigt oskyldig ut, som om hon aldrig skulle kunna göra illa en fluga. Men samtidigt såg hon mycket vuxen ut med linnet som faktiskt gav insikt till mycket.

[Ursäkta min frånvaro, jag var tvungen att ta en macka då jag själv var hungrig, hihi :3
Och förlåt för att jag rörde till mina bilder hela tiden. Tycktes inte få någon ordning på det va? xD Nu är det klart i alla fall ]

Edward var inte så koncentrerad på något annat än maten under middagen men när han tagit sitt fjärde glas av whisky kände han sig aningen... dåsig, typ. Han såg över på Catalina och gav till ett leende. Hennes oskyldighet fick honom att känna sig som ett monster, då hans tankar virvlade om hennes kropp. Usch. Inte bra. Han kände att det här kunde sluta på ett sätt han inte skulle vilja, men hans alkoholpåverkade sinne kunde inte styras.
"Det var väldigt gott!" utropade han och skrattade hest.

(Gör inget, jag har självt ätit lite jag med, te och lite skinka xD *Fin mat jag vet*
Coola bilder )

Catalina drack mer, hon var inne på sitt tredje glas, och då hon inte drack så mycket, var hon lite mer än dåsig, hon var faktiskt lite smått full även om det inte syntes så tydligt. Hennes oskyldighet började därmed blekna lite för stunden.
"Så bra, du får sova här med om du vill, men jag är rädd att jag bara har en säng". Och än var hon inte villig att dela den.
Hon plockade undan disken som var på bordet men lämnade flaskan och hon satte sig sedan på sängen och såg på Edward. Hon drog av sina kängor och utan att tänka på det sina byxor med, under hade hon något som liknande korta thights. Hon var så van att vara själv att hon inte tänkte på det alls.