Lille James löser mysterium

meeeeeer nu snälla

PS. Jag kan rekkomendera Accio Vänskap för alla som vill läsa fler av mina ff:s! http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=38552

8. Varför! (Lilys perspektiv)
Jag smög bort till pappa i köket. Tre chokladgrodekort! Mer än jag har fått på en vecka! Jag frågade snällt:
"Pappa, kan du ge mig den här boken som James vill ha?"
"Är det han som har sagt till dig?" sa pappa avslöjande.
"Ja" sa jag, för det var det ju.
"Du kän säga till honom" sa pappa. "Att han får tillbaka boken när han blir äldre."
"Okej" sa jag och gick till James för att rapportera.
(James perspektiv)
Jag ser Lily komma - utan bok! Hon såg glad ut.
"Nåå?" sa jag och tittade strängt på henne.
"Jag frågade pappa..." började hon.
"Men din idiot!" sa jag. "du ska inte fråga honom, du ska ta den!"
"Men det får man inte" sa Lily. "Jag ska fråga."
"Sa du till honom att jag ville ha den?"
Lily nickade svagt.
"Åhh!" sa jag. "Nu är allt kört!"
"Chokladgrodekorten då?" sa Lily.
"Klart du inte får några!" skrek jag. "Du...är...en...sån...idiot!"
"James!" sa mamma, som kom ut. "Säg förlåt till din syster!"
"Förlåt" viskade jag och tänkte att mamma skulle nog inte kunna gå att övertala. Men kanske lura...

Skriv mer

Nu har jag inte skrivit här på evigheter men nu kommer det!

9. Mamma är faktiskt ganska smart!
Jag smög upp till pappas och mammas sovrum. Det var mitt i natten och jag skulle leta efter den där boken. Det var alldeles mörkt i rummer. Jag tände min trollstav försiktigt och smög fram till pappas sängbord. Det enda jag såg var hans glasögon. Jag fnissade. Skulle jag? Jag tog de och gömde de under sängen. Jag letade vidare. Jag hittade boke bakom garderoben. Precis när jag rörde den med händerna började den tjuta. Det lät över hela huset.
"Å nej!" viskade jag men mamma vatr snabb.
"James" sa hon. "Olydiga pojke! Gå till ditt rum. Och stanna där!"
"Javisst, Voldemort!" viskade jag.
"JAMES!"
"Okej, okej."
Jag gick mot dörren. Precis när jag skulle öppna den hörde jag mammas röst igen.
"James, var har du gjort av pappas glasögon?"
"Ingenstans" mumlade jag och gick.
Pappa hade nu också vaknat för jag hörde när han pratade med mamma.
"Vad ska vi göra med boken?"
"Slänga den, då får han inte tag på den."
"Är han inte mogen då?"
"Nej"
Jag mötte Albus och Lily på vägen till mitt rum. Lily skrek att "pappa sa ju att du inte fick ta den!" och Albus skrek att jag hade väckt honom. Jag berättade att jag hade fått utegångsförbut till mitt rum och då blev båda nöjda. De flyttade på sig och jag gick in i mitt rum.

Sorry!!! Jag vet, jag har haft idétorka så det finns inte värre, men NU!

10. Tre år senare och den magiska boken.

Jag var tio år. Boken hade jag fått tillbaka för länge sedan. Jag hade läst den om och om igen. Det var fascinerande att min pappa, min pappa är världsberömd. Nu förstår jag allt. Voldemort var en ond trollkarl, som dödade pappas mamma och pappa.
Dessutom var jag spänd. Jag skulle få börja på Hogwarts nästa år! Jag visste inte så mycket om det än, men det verkade så kul!
Pappa kom in i mitt rum. Han verkade ha något viktigt att säga.
"James" sa han. "Du har blivit stor nu, och därför vill jag ta med dig någonstans."
"Vart?" sa jag nyfiket.
"Ta mig i armen." sa pappa och jag gjorde det.
Vi transfererade oss bort.

"London?" sa jag förvånat. "Vi har ju varit här massvis med gånger!"
"Kom" viskade pappa. "Vi ska till en mugglar-plats."
Jag tittade oförstående på honom, men tog ett fast grepp om hans hand.
Vi började gå iväg på de smala trottoarerna. Det var en mulen dag, och himlen var ganska grå, men det regnade inte. Jag tittade nyfiket på alla människor som sprang runt på gatorna. Hur en stackars mugglare försökte lyfta en jättetung sten. UTAN MAGI! Stackare, tänkte jag.
Vi kom in i bokhandeln. Det första jag såg när jag kom in var...
En bok om Harry Potter.
"Pappa!" sa jag upphetsat. "Titta!"
"Vill du ha den?" frågade pappa.
"Ja!" skrek jag och pappa tog den. Den hette Harry Potter och De Vises Sten, och under stod det J.K. Rowling.
"Vem är det?" frågade jag pappa.
"En vän till mig" svarade pappa, och vi satte igång med att leta efter de andra böckerna.
"Men vi har ju inga mugglar..." började jag.
"Jag har" sa pappa snabbt. "Kom nu, vi måste betala."

DET ÄR INTE SLUT, BARA SÅ ATT NI VET!