Accio vänskap!!!

10.
Jessica vaknade nästa morgon av att Gemstone gnällde brevid henne. Hon gick upp för och hämta kattmaten. Alla andra flickor sov. Jessica kände sig illa till mods. Varför, varför Slytherin? Det var ju 4 dar kvar till torsdagen med försvar mot svartkonster! Jaja, den här måndagen skulle kanske inte bli så hemsk ändå. De hade örtlära med Ravenclawarna, trollformler med bara Slytherin och trolldryck med... Gryffindor! Det hade hon inte sett! Hon skulle få träffa de idag! Hon tittade på schemat igen. De hade flyglektioner tillsammans också! Lite gladare gav hon Gemstone maten och lade sig sen i sängen för att läsa lite. Hon slog upp Grundhandbok i besvärjelser och läste en stund. Hon försökte titta på klockan i sin mobil men den funkade inte. Hon gissade att mugglar-saker inte fungerade här. Efter att noggrant ha läst igenom hur man får saker att flyga lade hon undan boken för att testa besvärjelsen. Hon koncentrerade sig på sättet att röra på staven och sa sen mot Gemstone:
Wingardium Leviosa!
Gemstone började försiktigt lyfta från marken. Jamande steg hon högre och högre. Hennes jamande väckte de andra flickorna.
"Ånej!" sa Jessica för sig själv.
Hon sänkte försiktigt ner Gemstone och lade undan boken. Sen gick hon ner till frukosten. Det var ingen särskildt munter frukost. Alla Slytherinelever stirrade på Jessica och viskade om henne. Hon var i och ju för sig ganska van vid såna saker men hon hade trott att det skulle sluta när hon kom till Hogwarts. Hon såg fram emot trolldrycken på eftermiddagen. Sen ville hon visa professor Flitwick hur fint hon kan få saker att flyga. Men först skulle de ha örtlära med professor Sprout. Jessica reste sig upp. Hon började gå mot sällskapsrummet för att hämta sin örtlärabok. Men hon hittade den inte. Hon hade haft den där imorse! Någon måste ha gömt den! Ja ja, hon kanske fick dela med någon annan. Hon gick ner mot växthusen.

Skitbra

11.
Örtläran var en riktig marddröm. Det var ju roligt och så, professor Sprout visade de hur man tar hand om en mandragora. Jessica hade frågat Hilda, en annan Slytherinelev, om de kunde dela bok. Men Hilda hade vägrat att dela med 'en så tarvlig smutsskalle' så Jessica hade fått låna en av professor Sprout. Men Jessica var ganska bra på örtlära. Ja, väldigt bra faktiskt. Hon vann 5 poäng åt Slytherin! Men det ville hon inte. Hon ville att Gryffindor skulle vinna. Men beröm är ju alltid välkommet. När de äntligen gick från växthusen skulle de ha rast i 20 minuter. Jessica bestämde sig för att gå till biblioteket och plugga på om trolldrycker till eftermiddagen. Det var ett gigantiskt bibliotek. Hon kunde ju inte bara ta en bok. Förutom en trolldrycksbok tog hon Hogwarts Historia. Hon började läsa i den. Det var den bästa boken hon nånsin hade läst. Hogwarts verkade ha så många hemligheter, exakt sånt som hon gillade! Hon lånade boken av madame Pince, tog med den till Slytherins sällskapsrum och gick sen till trollformlerlektionen.
Professor Flitwick var en pytteliten man, han måste till och med stå på en trave med böcker för att synas! Jessica satte sig brevid Hilda, som rynkade på näsan. Jessica räckte upp handen.
"Ja, miss..."
"Xendra, sir, och jag undrar om jag kan få visa levitationsbesvärjelsen?"
"Javisst!" sa professor Flitwick. "Jag hade faktiskt tänkt att vi skulle praktisera de idag, då passar det ju utmärkt att du visar det!"
Jessica gick fram mot katedern med fjädern de hade fått på bänkarna. Hon hörde flera: "Besserwisser!" rop när hon gick men hon gick ändå fram, lade fjädern på katedern och sade sen:
Wingardium Leviosa!
Fjädern lyfte från bordet. På Jessicas befallning gjorde den en framåtvolt och lade sig sen ner på bordet igen.
"Bravo!" ropade professor Flitwick. "Jag har aldrig sett nåt liknande! 10 poäng åt Slytherin!"
Hela lektionen gick utmärkt. Fast Jessica hörde en massa förolämpningar brydde hon sig inte. Hon var så stolt över sig själv att hon glömde bort att vara sur för att hon hamnat i Slytherin.

Skitbra när kommer nästa kapitel för jag orkar inte vänta till nästa kapitel.
Du är verkligen duktig på att skriva med inlevelse

Det enda som behövs är lite fantasi! Och jag vet inte hur många gånger du har skrivit skitbra nu!

12.
Flitwick verkade riktigt imponerad av Jessicas besvärjelse. Han bad henne faktiskt att jobba med 2:årseleverna istället. Jessica sa med glädje ja. Då slapp hon ju i alla fall Draco! Hon beslöt sig för att tillbringa rasten med att läsa i Hogwarts Historia. Då stötte hon på Hermione.
"Hej Jessica!" sa Hermione glatt.
"Hej Hermione!" sa Jessica, helt uppslukad av boken.
"Å, läser du Hogwarts Historia? sa Hermione. "Jag älskar den boken!"
"Den är verkligen bra" sa Jessica. Hon lade undan boken. "Vet du, jag vill inte vara i Slytherin!" Hon började gråta. "Alla är så elaka!"
"Vet du" sa Hermione. "De retar mig också. Men du är inte som de andra Slytherinarna. Jag tycker du hade passat bättre i Gryffindor."
"Jag önskar jag var med er" sa Jessica. "Hur är det med Harry? Och Ron?"
"Jag vet inte" sa Hermione. "De vägrar att tala med mig."
"Kom så går vi till de" sa Jessica. "Var är de nu?"
"Jag tyckte jag hörde de säga att de skulle gå till biblioteket" sa Hermione. "Det passar bra för jag måste låna en bok där."
"Okej, sa Jessica. "Då går vi!"
Hermiones sällskap var faktiskt väldigt trevlig. Hon babblade på om nån trolldryck som hon inte hade läst om och som hon trodde Snape skulle ta upp. Jessica lyssnade uppmärksamt i alla fall. Hon verkade ha fått en vän!
De hittade mycket riktigt Harry och Ron i biblioteket. När Ron såg Jessica hoppade han till.
"Hej Jessica!" ropade han så högt att madame Pince drog av 1 poäng från Gryffindor. "Och hej Hermione" lade han till efter en stund.
"Hej" sa Jessica leende och satte sig med de.
"Harry" sa Ron. "Kan inte du berätta för Jessica hur du överlevde ni-vet-vem?"
"Men jag vet ju inte det" sa Herry. "Jag vet bara hur min uppväxt var och den var inte särskilt rolig."
"Okej, jag berättar" sa Ron. "Det var så att ni-vet-vem... Ja, Harry berättade ju förut... kom hem till Harrys hus, när han bara var ett år gammal, och mördade hans föräldrar..." Jessica skrek till. "... och han försökte mörda Harry med, men det gick inte. Han är den enda som har överlevt den mordattacken. Visa ärret Harry!"
Harry visade märket han hade i sin panna. Det liknade en blixt när man tittade så här.
"Ja ja, vem vet inte det?" sa Hermione uttråkat. "Kom Jessica, vi går."

Jättebra skriv nästa kapitel nu

13.
"Men jag visste ju inte det" sa Jessica. "Och varför var du så otrevlig?"
"De ignorerar mig totalt" sa Hermione. "Ron säger hela tiden att jag är en typisk besserwisser och det är inte särskilt kul."
"De kallar mig besserwisser i Slytherin" sa Jessica. "Draco är värst. Och Hilda. Men jag längtar till trolldrycken, gör du?"
"Jag längtar inte efter och få se Draco, men dig hade jag hoppats på och få se" sa Hermione. "Harry har pratat en massa om dig. Han verkar gilla dig!"
De skrattade och gick till lunchen där de måste skiljas åt. Jessica satte sig vid Slytherinbordet. Draco började förstås imitera hennes levitationsbesvärjelse och hennes belåtna leende. De runt omkring honom skrattade. Jessica låtsades att hon var upptagen med nåt annat. Hon började läsa i Hogwarts Historia och försökte koncentrera sig på den men hon kunde inte läsa. Skratten och Dracos imitationer störde henne för mycket. Hon bestämde sig för att inte äta någon lunch. Hon tittade bort mod Gryffindorbordet. Hon såg att Harry blängde ilsket på Draco. Jessica skyndade fram till honom.
"Hej Harry" sa hon.
"Hej Jessica!" sa Harry. "Du ska inte bry dig om Draco. Man hör överallt att du var helt fantastisk!"
"Jag lyckades väl rätt bra antar jag" sa Jessica.
"Kan du inte visa?" sa Harry. "Jag har aldrig sett en besvärjelse förut."
"Okej" sa Jessica och visade på en bägare som stod i närheten.
"Snyggt!" sa Harry.
"Professor Flitwick sa faktiskt åt mig att jobba med andraårseleverna i trollformler" sa Jessica och rodnade.
"Fantastiskt!" sa Harry. "Vet du, jag vill inte äta någon lunch heller. Vill du gå ut?"
"Okej" sa Jessica. "Längtar du efter trolldrycken?"
"Inte så värst" sa Harry. "Jag vill inte se Draco. Men jag hade hoppats på att få se dig."
"Det sa Hermione också" sa Jessica. "Varför är inte ni vänner?"
"Jag har inget emot att vara vän med henne" sa Harry. "Det är mest Ron."
"Jag tror jag har kommit på en sak" sa Jessica.
"Vadå?" sa Harry.
"Det finns faktiskt folk som tycker om mig."
"jag förstår hur du känner" sa Harry. "Det är samma sak för mig. Vad sägs om att vi blir vänner?"
"Vän? Med mig?" sa Jassica.
"Ja!" sa Harry.
"Det är väl klart!" sa Jessica. "Nu när jag vet att du är berömd kan jag förstå att du blir hatad och så är det för mig med!" Nu nästan grät hon av glädje. "Jag är duktig på magi fast jag är en smutsskalle..."
"DU ÄR INGEN SMUTSSKALLE!" hörde de Ron ropa.
"Okej, mugglarfödd!" ropade jag tillbaka och skrattade.

Jättebra fortsätt

14.
Jessica och Harry lämnade salen. De gick ut på borggården. Solen sken starkt och alla träden hade redan börjat gulna. September var en fin månad.
"Harry" sa Jessica. "Jag måste gå till professor Flitwick och kolla när andraårseleverna har lektioner, kan du vänta här?"
"Javisst" sa Harry och log. "Du verkar gilla lektionerna här."
"Ja, verkligen" sa Jessica och sprang iväg.
Hon sprang det fortaste hon kunde till Flitwicks kontor. Dörren stod på glänt. Hon knackade på dörren men ingen svarade. Hon gick in i rummet men ingen var där. Hon beslöt sig för och vänta där och ställde sig vid skrivbordet. Då fick hon syn på ett brev. Nej, hon var alldeles för nyfiken. Hon slet upp brevet och där stod:

Flitwick, du vet mycket väl vad jag menar. Döda, annars får du känna på min vrede. Du slipper bli Dödsätare om du gör det. INGA UNDANTAG.

Jessica flämtade till. Döda vem? Och vem hade skrivit det här? Vad var en dödsätare? Hon tog med sig brevet ner igen och sprang ut till Harry.
"Harry" skrek hon. "Jag måste visa dig nåt!"
"Var du hos Flitwick?" sa Harry.
Jessica satte sig brevid honom och berättade allt.
"...Så nu är jag jätteförvirrad." avslutade hon. "Vet du nånting om vad det här betyder?"
"Nej" sa Harry. "Dödsätare, det låter inte lite hemskt!"
"Ska vi gå till Ron och fråga om de här sakerna?" sa Jessica.
"Jag tror inte det" sa Harry. "Ron är jättesur på mig för att jag är så mycket tillsammans med dig och Hermione."
"Vet du vad" sa Jessica. "Säger man nåt sånt är man en riktig idiot. Du måste säga ifrån!"
"Okej" sa Harry. "Men inte nu och isåfall får du och Hermione vara med."
"Självklart" sa Jessica och log. "Enligt mig verkar den där Ron inte vara särskilt schyst."
"Han är snäll i vanliga fall" sa Harry. "Jag tror att han är avundsjuk på mig för att jag är berömd och på dig för att du är så bra på magi."
"Men hur vet han det?" sa Jessica.
"Alla pratar om det" sa Harry. "Det sa jag ju! Kom, vi letar upp Hermione. "

PS. Kan någon kommentera, jag vill skriva mer!

Skitbra