Prs(Jessica Tonks)

Nithya gick efter ett tag ner på torget. Genast ville några män bjuda upp henne men hon tackade nej. Dansade hon så dansade hon ensam. Hon gick ut på dansbanan med huvan uppfälld och började röra sig i takt till musiken.

Tillslut slutade Marie dansa med mannen och han gick iväg och bjöd upp en annan. Hon fortsatte själv dansa då hon plötsligt stötte ihop med något. "Förlåt mig, gick det bra?" frågade hon vänligt.

Nithya såg upp och mötte kvinnans blick. Ännu en gång stötte de in u varandra. Underligt... "Ursäkta, det var inte min mening att stöta in i er." mumlade hon och log vagt. Leenden var inte hennes bästa sida, antingen skrattade hon eller så var hon arg, så var det bara.

Det var samma kvinna som från baren. Marie log tillbaka. "Det gör inget, jag såg mig inte för". Hon studerade kvinnan lätt, blond som hon själv. "Du var på baren förut, jag jobbar där med min far".

Nithya nickade förstående, i denna folkmassa var det svårt att inte krocka med folk. Än en gång nickade hon bekräftande, "Ja det var jag. God mat och bra öl. Hälsa din far det." sade hon med stadig röst. Det märktes att hon inte vant sig med att alla betedde sig som människor här, istället för soldater.

"Det ska jag, han blir glad att höra det" log Marie och drog undan en hårlock från ansiktet. "Och tack förresten...Att du sa åt de där männen" sa hon sedan tacksamt innan hon vände sig om för att gå.

Nithya nickade igen.
"Det var inget. Men du borde stå upp mer för dig själv. Män tror de äger världen, låt dem inte tro det. Du är smartast, du ska inte behöva genomlida deras behandling."

Marie stannade upp och vände sig mot kvinnan igen. "Jag vet. Men jag kan inte alltid stå upp för mig själv, jag får inte". Hon måste vara artig mot gästerna, och om någon annan än hennes far hade varit chef så hade hon nog fått göra mer än servera.

"Klart du kan." fnyste Nithya och såg nu nedvärderande på kvinnan. Ho, hade inte stått upp för henne för ingenting!

Marie mötte hennes blick. "Nej jag får inte, jag har tur som inte har behövt göra som männen vill". Hon vände sig om och gick, tydligt sårad av den nedvärderande tonen och blicken.