För landet Uilá

(och hon kanske liknar sin mamma?)

Hon såg på honom och hon förlorade sitt kaxiga uttryck och hon föll ner på golvet och skakde på huvudet.
"nej det kan inte vara så" Hon såg rädd ut och hon såg sig om.
"hur vet du det?"

"Du har din mors ögon...", sa kungen. "...och hennes attityd"! Skrattade han.

"Jag lovar att inte hålla dig kvar här, men jag skulle uppskatta om du kunde tänka dig att bo här", sa han. "Jag kanske går lite för fort fram, men om du bara visste hur länge jag letat efter dig"...

"men är det ända d har att säga? jag liknar min mor?" Hon reste sig och gick fram och såg på honom. "Men varför övergav ni mig?" Hon drog av sig kåpan och en sliten klänning visade sig och hennes födelsemärke syntes.
"Jag vill stanna jag vet inte varför men jag kommer kanske inte få så mycket gjort annars"

Kungens ansikte blev stelare.

"Vi övergav dig inte! Du blev kidnappad", svarade han. "Din mor lämnade dig i vaggan för att hämta en ny filt till dig, men när hon kom tillbaka så väntade några maskerade människor på henne...", sa han och började sedan snyfta. "...de tog dig, och när jag hann se vad som hänt så hade de dödat henne", sa han.

Hon såg på honom och tog hans hand i sin och höll den i sin. Hon såg på hans hals och fann ett lika dant födelsemärke som hennes. sakta smekte hon det och ryckte till
"Förlåt det var inte meningen" Hon såg ner och lade huvudet på sned,
"jag upppfostrades som en tjuv"

Kungen flämtade till men harklade sig.

"...Det var inte ditt fel, men vi ska se till att ändra på det, för här vill vi inte ha tjuvar", sa kungen.

"Ge henne drottningens gamla rum och nya kläder, de hon har är verkligen inte bra för en prinsessa"! Sa kungen åt sina tjänare som långsamt klev in i rummet.

En tjänare tog tag i hennes arm.
"Kom med mig, jag visar dig till ditt rum"!

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Men jag har." Hon tappade sin väska och saker i guld föll ut och hon såg bort medan hon fördes bort. Hon stank av smuts och hon nickade
"det låter... trevligt. " Det långa håret fladdrade lätt.
"Jag ber om ursäkt."

Tjänarna drog iväg henne. Fast när de insåg att hon faktiskt luktade väldigt illa så vände de mot badrummet istället. De fyllde ett badkar och la en handduk där.

När hon badat färdigt så gav de henne en grå och vit klänning och ett pärlhalsband, sedan ledde de henne mot hennes rum.

Hon fick bada och hon såg ner med sina händer om sig medan någon skrubbade henne ren. Sedan fick hon en hel klänning och hon såg ner. Skyldig och hon började gå efter tjänaren.
"Kommer jag få en säng?"

"Såklart! Du är en prinsessa", sa tjänaren och skrattade lite. Men slutade då han förstod att han kunde få något straff av att skratta åt en kunglig.

Han visade henne vägen in i ett cirkelformat rum högst upp i tornet.

Därinne fanns en jättestor himmelssäng med mörkblå gardiner. Många bokhyllor, ett skrivbord och allt möjligt.