Divergent

(Okej, vi kör på det ^^ )

Sol hade ändrat sig, eller ja från och till. Hon visste att det var ett enkelt var, utåt kunde hon låtsas vara osjälvisk, spela det även om det tog emot. Men inåt, nej hon var ingen osjälvisk, men hon ville överleva.
De blev visade en sovsal med sex stålgrå sängar, tre på var sida rummet. Madrasserna var hårda och ingen kudde fanns och enbart en tunn grå filt. På var filt fanns det grå kläder till dem, kvinnan lämnade dem, imorgon började träningen.

Då Blondie - Kai log alltid varje gång han tänkte namnet - lämnade salen såg Kai på de andra med beräknande blick. Ingen verkade vilja säga något så han gick raskt fram till den lite längre sängen. Sängen bredvid hade en mörkare filt och Kai lade genast märke till att hans egen var slitnare, så han bytte ut dem. "Fan vad orättvist!" utbrast en tjej från de ärliga. Kai log aningen hånfullt. "Här hos de osjälviska svär vi inte!" sa han och vek den nyare filten till en kudde.
Tjejen fnyste, "Här hos de osjälviska tar vi inte saker från varandra!"
Kai vände ryggen mot henne när han lade sig. "Här hos de osjälviska ger vi det finaste vi har till de som mest behöver det!" log han, och visade med tonen att konversationen var över.

Sol skrattade till åt tjejen som blev tystnad och tog sängen mitt emot killens men på andra sidan mittengången. Den var en stor fluffig kudde på och hon gillade stora fluffiga kuddar.
En kille tänkte protestera och hon lipade till svar och till sin förtjusning såg han förnärmad ut.
"Hos de osjälviska tar man med glädje mot det sämre om någon får ett bättre allternativ." sa hon och fick bara en blick till svar vilket hon svarade med ett sött tillgjort leende.

Kai var tvungen att skratta lågt då hon hörde flickan prata. Dels för att det faktiskt var första gången han hörde henne tala, dels för att det var ett bra svar. Han stirrade stint framför sig och tänkte igenom dagens händelser - hur han vaknat med huvudvärk och nervositeten sprudlande inom sig, hur han klätt sig ovanligt slarvigt och försökte se ovanligt lugn ut. Sedan när Sol valde de osjälviska och sen när han själv gjorde det. Efter en stund började även resten av ungdomarna ta plats i sängarna. Det prasslade och gnisslade när de rörde sig. Kai ville mest skrika åt dem att vara tysta. Men de sa ju inget, så det skulle verka dumt.
Han såg ner mot sina fötter, där en hög med kläder låg uppradade. Det hade nu blivit helt tyst i salen, det enda sim hördes var folks andhämtningar. Kai satte sig upp. Det gnisslade tyst. Kai svor tyst åt det hela och började sedan kolla in kläderna.

Sol la sig ner raklång på sängen och hon skulle svurit om hon kunde, sängen var för kort att hon slog i fötterna. Men hon kröp ihop, det var ändå så man låg. Hon drog det tunna täcket eller snarare filten över sig och rös till, det var kyligt. Hon slöt ögonen, att styra de andra skulle gå som en barnlek, kanske det var därför hon valt de osjälviska? Att styra andra. Hon sov slutligen tillsynes lugnt och avslappnat, med den röda klänningen virad om sig och visade benen bara.

Kai vek ut kläderna han fått. Ett par schyssta vita dojor, som var det enda som såg nytt ut. En t-shirt som var uttöjt så mycket att tre av han själv eller fler hade fått plats. Och så ett par jeans som var ett par storlekar för stora. Sen fanns det en skjorta, också stor och luftig. Ett lite tajtare linne, fem par av alla typer av underkläder, en långärmad tröja och ett par större byxor. Allt var grått, utom skorna. Kai log. Kläder var det alla fall, och vad de än sa tänkte han spara sina svarta kläder.

Sol vaknade följande morgon med solen som sken in i hennes ansikte, hon stönade la hon kudden över huvudet innan hon klev upp. Sängen hade inte varit skön och hon hade slått i fötterna var gång hon vände på sig. Tack vare detta vaknade hon på uruselt humör och huvudvärk.
Hon satte sig upp och såg på kläderna med avsmak. Eller ja jeansen var väl okej, men stora och skorna tänkte hon ha sina egna röda sneakers.

Kai hade tillslut somnat föregående kväll och hade vaknat tidigt på morgonen. Länge hade han studerat de andra men när de började vakna bestämde han sig för att klä om. Han drog av sig sin tröja, som han vikte ordentligt och tog en av de gråa. Den svarta hängde han i sina byxor, så det såg ut som en scarf. Han tog också av de svarta skorna och bytte dom mot sina nya vita. Nu såg han i alla fall ut att ha bytt kläder. Han tog resten av sina kläder och gömde under sin madrass. Så satte han på sin säng och lät blicken fara över de vitgula väggarna i salen. Allt i rummet fick honom att vilja åka hem igen. Han saknade sina kvarter, middagarna och sängarna. Det här var ett helvete.

En grå tröja som inte alls passade henne och de säckiga jeansen, hon gillade det inte alls men satte de på sig. Då hon bytt om och fått ett par gråa skor på sig såg hon på sina röda, hon bet sig i läppen. Klänningen brydde hon sig inte om den kunde någon få, men inte skorna. Hon satte upp håret. Hon var säkert ful nu, stora säckiga och oformliga kläder och håret uppsatt. Hon hade inte sett vad Kai gjort, men sina klarröda skor ville hon behålla, vad skulle hon göra?

Blondie kom insläntrande efter en stund. Hon log vänligt mot alla och väntade på att få full uppmärksamhet. Kai, som för tillfället inte hade annat att göra, såg mot Blondie med ett litet leende.
Hon nickade kort. "Då så. Idag börjar intagningsproven. Till skillnad från alla andra falanger eliminerar inte vi nyintagna efter första provet, och vi har heller inget poängsystem. Men vi i de osjälviska förväntar oss tålmodighet och vänlighet från er. Jag kommer först att visa er runt i kvarteren så att ni hittar lite bättre, sedan kan vi komma igång! Är alla klara?"