Privat rollspel(fashion7)

Helene såg upp då hon hörde Eric och mötte hans blick med sorgsna ögon. "Nej, för jag kommer inte få någon tid med Lord Swilts". Hon tänkte inte komma så långt att hon gifte sig med honom. Något skulle hon ha gjort innan dess. "Jag vet att ni hatar mig" sa hon plötsligt sen. "Men ni måste tro mig när jag säger att jag vill att ni alla ska ha det bra...Det är inte jag som bestämmer hur tjänarna har det...". Hon vände ryggen för att inte visa hur sårad hon var av hans ord.

Eric höjde på ögonbrynen i en road gest.
"Och hur fick du ihop det?" frågade han. Han fnyste åt hennes ord. "Jag hatar dig inte. Jag stör mig bara på dig otroligt mycket. Och jag tror dig, jag ser att du bryr dig.
Vilket inte betyder att jag tänker vara trevlig mot dig men ändå.." muttrade han. "Hoppas brödet smakar ikväll Miss!"
Eric började gå ifrån henne.

Helene vände sig om och såg efter honom. Det var allt en märklig man, hittills hade han bara sårat henne men hon tyckte ändå inte illa om honom.
Plötsligt kom hennes far ut från slottet och stoppade upp där Eric. "Bagarpojke, jag hoppas du har blivit stark av alla degar, för tills bröllopet har ägt rum ska du vakta min dotter, du får inte lämna hennes sida så fort hon lämnar sitt rum på morgonen, förstått?".

Eric stannade upp och såg på Lorden med slutet ansikte.
"Självklart." mumlade han. Lorden nickade nöjt och försvann. Eric vände sig mot Helene. Han såg på henne med intensiv blick samtidigt som han spottade på marken.
Han vände sig om och gick igen.
Vilken hemsk dag han haft! Nu var allt förstört! Han skulle vakta Helene. Ugh. Nåja. Hon var i alla fall trevlig, om man jämförde med Lorden. Han kom in på sitt rum och sjönk ner på sängen med dyster min.
Han lyste upp när han kom ihåg sin skjorta. Den var fortfarande blöt när han kollade. "Skit!" muttrade Eric. Han ställde sig vid sitt ända fönster och såg ner i trädgården.

(Så Eric kanske tillslut börjar älska henne för att hon är så snäll mot honom även fast han spottar mot henne xD)

Helene stirrade på sin far och men visste att det inte var lönt att protestera. Han skulle få det som han ville, det fick han alltid. Hon såg tyst på Eric då han spottade på marken framför henne och när han gått så sjönk hon ner. Hon tänkte inte vara någon jobbig att vakta i alla fall, men dagen innan bröllopet skulle hon ta sitt liv.
Helene stannade kvar ute och satt och såg på alla som arbetade ute, eller som var ute och gick, alla såg så mycket gladare ut än hon var...

(Haha jupp )

Eric betraktade Helen från sitt fönster, fyra våningar upp. Han fnyste lätt. Hon såg så ynklig ut, ändå var det hon som ägde honom och inte tvärtom. Det gjorde Eric arg.
Han var väldigt gammalmodig av sig, han var som många andra emot kvinnors rättigheter och tyckte oftast att de bara var leksaker.
De gjorde ingen nytta. Sen hade han ju aldrig älskar någon, så han visste inte om det kändes annorlunda då, men ändå.
Han suckade tungt. Måste han verkligen vakta Helene? Han kanske kunde övertala Lorden att han var en dålig vakt.

Helene reste sig tillslut upp och gick in. Bäst att hon gick till sitt rum innan hennes far såg att Eric inte vaktade henne, hon ville inte att han skulle råka illa ut. Hon kom tillslut in och sjönk ner på sin säng. Hon hade ett ganska enkelt rum trots att hon var rik. En säng, skrivbord, garderob och en bokhylla med böcker.
Helene tänkte på mannen, hon ville så gärna få honom att tycka annorlunda om henne, men hur? Hon bestämde sig för att vara snäll som möjligt, det kunde inte skada.

Erics skjorta torkade äntligen. Han drog gladeligen på sig den och knäppte den.
Han visste att han borde vakta Helene men hade ingen lust. Han suckade.
Han bestämde sig tillslut för att ta en tupplur och sedan gå till hennes rum.
Han lade sig ner i sängen och slöt ögonen. Nathans ansikte dök upp bakom ögonlocken. Eric for upp i sängen med vidöppna ögon.
Han sjönk ihop. Det skulle nog inte gå att sova ändå.

Helene var än på sitt rum men satt nu vid skrivbordet och läste en bok. Böcker fick henne alltid lugn, och hon kände lite trygghet i de välbekanta orden. Men än tänkte hon på mannen, skulle det någonsin gå att få honom att ändra sig? Och vad skulle hända med honom när hon tog livet av sig? SKulle han straffas?

Eric gick upp ur sängen och ut ur rummet. Han stängde ordentligt efter sig och började gå mot Helens rum. Han hade haft en livlig konflikt med sig själv, då han var osäker på om han verkligen borde vakta Helene eller inte.
Han gick uppför några trappor och till vänster i korridoren. Tillslut kom han till Helenes dörr. Vad gjorde hon nu? Störde han?
Så stod Eric ett långt tag innan han till sist drog ett djupt andetag och knackade på dörren.