Prs Singwithice och Queen Boo

Han tittar bort samtidigt som mig och jag tittar ner i golvet. Jag förstår inte, något tändes inom mig. Bara på grund av de där ögonen...
Jag tar upp min trollstav och roar mig genom att skjuta silvriga band över alla som går förbi utanför

Äntligen!!! Nu när jag är inne i prefektvagnen går jag lugnt mot toaletterna där jag går in och börjar gråta… jag vet inte vad som händer med mig, varför reagerar jag såhär?

Jag hör hur han rör på sig och vågar kasta en blick på honom. Han har också tagit upp sin trollstav. Sedan reser han sig och går. Bara sådär. En halv minut senare kommer en rödhårig flicka in i rummet. Hon ler mot mig. "Får jag sitta här? Min bror gör det" säger hon och pekar på platsen där pojken suttit förut. Jag nickar lamt

Jag hör att någon knackar på min toalettdörren och jag snyftar fram ett svagt "ja?". Det är försteprefekten som undrar om jag behöver vila lite grann. Jag svarar med ett till tyst ja och sen går jag ut från toan och bort till en av dem mjuka skinnsätena och lägger mig ner precis innan jag svimmar…

Hon sätter sig ner och jag tar upp en bok ur väskan som jag börjar läsa.
Jag har ingen aning om vad den handlar om. En historiebok, Trollkarlskriget.
Jag orkar inte läsa så jag går för att se vart Scorpius tog vägen

*fortfarande avsvimmad*

Jag får se honom sitta bredvid några som pysslar om hans flickvän. Hon har en blöt handduk på pannan och ser ut att sova

"Hallå?, hör du mig?" Det är Scose som talar tror jag. Jag stöter ifrån mig ett konstigt läte och alla omkring mig suckar lättat. Jag gör ett (enligt mig) tappert försök att resa mig upp men hela min kropp känns som om den väger flera ton...

Jag försöker igen och denna gången lyckas jag med hjälp av armbågarna, ta mig upp i sittande ställning. Jag ser att det har bildats en liten klunga av folk omkring mig men det är ju inte så konstigt, jag (tror jag) hade ju svimmat så...
Jag ser mig omkring ser Rose, Scorpius och några elever jag inte känner till. Sedan flyttar sig en elev och jag får syn på Lucia i slutet av korridoren…

Jag ser att hon har vaknat och ler. Undrar vad det var som hade hänt. Men när jag ser hennes blick slutar jag att le. Jag börjar gå bortåt i korridoren och får syn på Jeremea. Jag ler mot honom och han ler tillbaka när jag sätter mig i hans kupé.

Jag reser mig äntligen upp även om jag fortfarande känner mig lite yr. Nu kommer alla frågor om hur jag mår, vad som hände osv, så irriterande…
Men jag hade sett den där Lucia-tjejen le när hon såg mig, snabbt innan hon slutade. Hon kanske inte är så elak ändå?