Sagan (Prs)

((Haha, fast hon vet ju ingen ålder... Mrn jag kom på en grej, alver dör inte av ålder, och eftersom hon är hälften människa kanske hon åldras otroligt långsamt, så hon kan se ut som 16 men är 160? är det okej?))

Spectra vaknade av ett ljud. Hon satte sig hastigt upp med bågen spänd. Hon sökte med blicken men såg inget.
Efter det ställde hon sig upp och började spana ännu mer.

((Ja, det låter bra och mer troligt, fast det känns ändå skumt att kalla en 16-åring kvinnan, alltså även om hon bara ser ut som en 16-åring xP))

Så det slutade med att Meliot inte tog någonting från kvinnan, vilket självklart var det bästa om Meliot ville överleva. Meliot undrade om hon hade en dödsönskan. Varför skulle hon annars sätta sig själv i så fånigt farliga situationer. Tänk vad mycket Meliot lärde sig om sig själv under detta äventyr. Hon var dum i huvudet och hade en dödsönskan. Det var härligt att känna sig själv.
Problemet var att hon nu inte kunde röra sig, hon var osäker på hur kvinnan skulle reagera på att se Meliot. men det skulle inte vara positivt.

(Aa, håller med cx)

Hotrodde hon var paranoid och valde att börja dra sig hem.
Hon började gå mot sitt hem med snabba men lata steg. Hennes skuggade ansikte var draget till ett leende.

Nu var Meliots chans att fly, hon kunde gå i motsatt håll och enkelt komma undan. Det var så gott som ett faktum att Meliot skulle bli upptäckt om hon gjorde något annat.
Meliot började gå, men åt fel håll. Hon smög ohört efter personen. Hon ville skrika åt sina ben att dem gick åt fel håll, men dem lyssnade inte. Ännu en lärorik händelse. Meliot lade till det sin nya lista om saker hon lärt sig sedan hon först träffade kvinnan.
Kanske var hon också äckligt nyfiken? Och det var därför hon smög efter kvinnan?

Spectra känner sig förföljd, och hon vet när hon är förföljd!
Hon stannar i sina spår.
"Jag vet att du är där, kom fram!" Ropar hon och gör sig redo att spänna sin båge.

Det är ingen här, hade Meliot lust att skrika, men så dum var inte ens hon. Hon stannade tyst, gömd bakom en stor sten. Hennes grå mantel matchade stenens färg och ett vanligt öga skulle missa henne vid första anblick. Men Meliot hade teorier om att personen hade bättre än vanliga ögon. Meliot hoppades att hennes tur när det gällde personen skulle hålla i sig. Annars skulle hon antagligen bli skjuten innan hon han säga "oj".

Spectra kollade runt omkring sig ännu en gång. Hennes blick stannade vid en sten och hon kunde precis utskilja en from från den.
"Är det du igen? Jag trodde du gett upp nu!" Sa hon och slappnade av. Då vaar det inget hot!

"Jag vet inte vad du pratar om. Jag är bara en oskyldig sten" sa Meliot. Hon blev faktiskt imponerad över hur dum hon själv var. Men det verkade inte som om personen var lika intresserad av att döda henne för ögonblicket. Meliot kunde kanske säga att hon bara hade råkat fått syn på kvinnan och gömt sig bakom stenen på en gång. Inte att hon hade för följt henne. Ja, vilken idiot skulle inte komma på en sådan otrolig idé? Nej, Meliot var riktigt smart.

Spectra undrade om hon inte bara kunde döda Meliot men vilkem prinsessa skulle hon vara då.
"Okej, du vill se världen, kom med mig till Dells. Om de inte dödar dig där får du dig allt ett äventyr!" Säger hon utmanande, nyfiken på hur hon kommer reagera.

En svag duns hördes då Meliot förvånat snubblade till. Hon dök upp fram från sitt gömställe och såg förvirrat, och nyfiket, på kvinnan.
"Jag gillar inte den där delen med 'om de inte dödar dig'" sa Meliot fundersamt. "Jag kan inte förneka att jag är väldigt intresserad av erbjudandet, även om jag inte vet vem du är." Meliot var plötsligt osäker på om det var mer ett skämt. Vad betydde ens "får du dig allt ett äventyr"? Det kunde faktiskt betyda något om att hon skulle bli sold dom slav eller något. Det var verkligen inte sen sortens äventyr Meliot hoppades på. Hon bestämde sig för att ta det lite lugnare. Hon försökte byta ut nyfikenheten i sin blick till misstänksamhet. Hon lyckades halvt.