prs (Caty Delacour & Angelinaa)

((Okej ))

Nate gick trött igenom en tom korridor. Han hade blivit kvarhållen på försvar mot svartkonst, på grund av ett dumt skämt. Vissa tog saker alldeles för allvarligt! Hans lärare hade hållit en liten föreläsning om hur man absolut inte skulle skämta om svartkonst, speciellt inte på sättet Nate hade gjort det, och om han fortsatte så skulle han få straffkommendering. Han var nära på att få kvarsittning, men hade spelat så ledsen och ångerfull att läraren lät honom gå. Vissa var så otroligt lättlurade! Men händelsen hade ändå inte lämnat Nate med bra humör. Han började sig efter några förstaårs elever han kunde skrämma. Men han var själv i korridoren.

Cassie gick snabbt genom en korridor, hennes lektion i talmagi skulle snart börja, och hon hade nästan ingen tid alls på att ta sig dit från trollformelslektionen. Hon svänger och får syn på en slyherinare, motvilligt känner hon att hennes hjärta slår snabbare. Med en suck går hon med bestämda steg mot talmagin medan hon försöker att inte kolla på Slytherinaren, särskilt efter vad som hände på tåget.

((Det gör inget, jag förstår ))

Nate hör hur någon kommer mot honom och vänder sig mot stegen. Det är ingen första års elev som han hoppats, men det är i alla fall någon han kan ta ut sin irritation på. Hans kompis från tåget. Han kommer ihåg att han inte gillar henne, men kommer inte exakt ihåg varför. Det tar honom några sekunder innan han kommer ihåg hennes namn.
"Hej Cassie" sa han med ett elakt leende och började röra sig mot henne. Hon borde känna sig hedrad, trotts att hon var så oviktig gav Nate henne uppmärksamhet. I och för sig gjorde han bara det för att det inte fanns någon annan i närheten, men ändå.

Cassie hör någon ropa på henne, förvånad kollar hon åt det håll rösten kom.
inte han igen! tänker hon. varför kan han inte bara lämna mig ifred?
"Jag har inte tid med dig nu." mumlar hin, knappt hörbart.

((Haha, han är den värsta personen som finns, typ XP Skulle vilja mörda honom om jag träffa honom på riktigt ))

Nate kom fram till henne.
"Jag tar det som om du inte vill prata med mig" sa han med sorgsen röst, sedan började han skratta elakt. "Jag förstår varför, du tycker självklart inte att du är viktig nog att förtjäna uppmärksamhet från Nate White." Han betonade sitt namn som han alltid gjorde. Som om det skulle få folk att börja buga för honom. "Och det har du rätt i, du förtjänar egentligen inte min uppmärksamhet, men jag känner mig ovanligt generös idag, så jag tänkte förgylla din tillvara med min närvaro." Nate tittade på Cassie med en blick som kunde tillhöra en varg som såg på sitt byte. En road varg som tänkte leka med maten innan han åt den.

((Skulle typ redan mördat honom ))
"Du tänkte rätt" sa Cassie och försökte låta bestämd, men hon kunde höra att hon darrade på rösten. "Jag vill inte prata med dig nu, och kommer aldrig villa göra det heller!"
Hon gillade inte Nates sätt att kolla på henne, det var som om han tyckte att hon var mindre värd, någon som bata fanns för att Nate, den allsmäktige, skulle ha något att roa sig med.
Plötsligt stannade hon, tog ett djupt andetag och satte ner foten i marken.
"Du tror att du är bättre än oss va?" sade hon tyst och vände sig mot honom, hon tog ett steg närmre och stirrade in i hans ljusgråa ögon.

((Jag förstår dig XP Hur är hans ens fortfarande levande? :O ))

Nate vek inte undan blicken. Han flinade fortfarande elakt mot Cassie.
"För att inte vilja prata med mig säger du väldigt mycket" kommenterade han och såg för några ögonblick oskyldig ut, innan han åter flinade elakt. Det var inte vanligt att folk försökte ge igen för att Nate fick dem att känna sig små och obetydliga. Han förstod dem till en viss grad, men det var bara dumt. "Och jag tror inte att jag är bättre än andra" fortsatte han. "Jag vet det. Jag har enbart rent blod i ådrorna och kommer från en av de äldsta finaste familjerna i hela trollkarls världen." Nate log, elakheten i hans ansikte blandades med stolt het. För att inte nämna att han var snygg och begåvad, men han tänkte inte skryta, eller peka ut det uppenbara.

"Kanske du har rent blod, men i ditt huvud verkar det inte vara så rent i alla fall!" sa Cassie, förvånad över att hon inte lagt ner attacken undan fortsatt.diskutera, trots att hon visste att slytherinare ofta, nästan alltid vann. " Jag har inte med dig länge, men jag vill berätta en sak för tid. De flesta vill faktiskt se hur rent ditt blod är, ta det som en andledning att hålla tyst!"
Cassie stormade iväg från Nate och rusade in på talmagin just då en skulle börja.

:: får slut på batteri nu::

Nate skrattade högt medan Cassie rusade iväg, men han kände ilskan mot henne växa större. Cassie kanske inte hade världens tydligaste sätt att utrycka sig på, Nate tänkte ändå straffa henne, ordentligt. Nate skrattade tyst för sig själv. Det var en dum Ravenclaware, trodde hon verkligen att något positivt kunde komma från att förolämpa Nate? Trodde hon att hennes hotliknande förolämpning skulle få Nate att sluta vara stolt över vem han var? Att han skulle börja fira mugglare för deras sätt att leva utan magi? Självklart inte, det ända som skulle hända var att Cassie skulle ångra sina ord, och det ordentligt.

Talmagi läraren kollade frågande på Cassie då hon rusade in i lektionssalen.
"F-förlåt att jag är sen." Mumlade hon och kollade ner i marken, medveten om att allas blickar var fästa på henne.
"Ingen skada skedd." sa Professorn och log bistert, ett leende som inte nådde upp till hennes kalla ögon som fortfarande tvivlande granskade henne.
"Nåja, allesammans, då fortsätter vi!"
Cassie lyssnade inte helhjärtat på vad de gick igenom den lektionen, även om hon visste att det kanske skulle komma upp något viktigt som kanske skulle vara med på GET-provet. (För de går väl femte året ?) Allting professorn sa verkade
gå in genom ena örat och sen åka tillbaka vägen det kom in. Efteråt undrade Cassie om hon ens hade varit på lektionen.
Hon skyndade sig mot Rawenclaws uppheållsrum, även om de flesta hade lektion nu så ville hon inte riskera att stöta på NÅGON.

((LOL, det där kändes inte bra skrivetXD))