PRS(Isse Weasley)

Thomas fick ostmackan nerkörd i sina händer och suckade igen. Han var nog tvungen att äta, och han var rätt så hungrig...Han började äta och det dröjde inte länge innan den var uppäten. "Så vad händer nu då? Ska jag vara i den här källaren i en evighet?" mumlade han.

Shadow blev lugn igen.
"Evighet är ett så starkt ord..." Muttrade hon till svar och grävde fram en vattenflaska ur väskan. Hon gav den till prinsen och lutade sig sedan bakåt, stängde ögonen och suckade nöjt.

Thomas drack utav vattnet innan han fortsatte med att försöka få loss sina händer, han brydde sig inte om hon såg, han ville bara försöka.
Han lyckades återigen få lös ena handen och försökte få loss den andra.

Shadow suckade djupt.
"Men lägg av nu då!" Sade hon men visste att det inte skulle hjälpa, så hon tog tag i en annan taktik. Hon tog tag i var och en av hans händer och snart höll hon ett hårt grepp på båda hans vrister. Nu var båda händerna fast på varsin sida om thomas. Shadows grepp var hårt och hennes ögon lyste lika starkt som ljudet av hennes röst var skrämmande.
"Du, jag är beväpnad, så om du gör något kan jag inte garantera din säkerhet. Du ska vara vid liv, visst, men det var inget krav på vilket tillstånd." Hennes ögon borrade sig in i hans.

Thomas flämtade lätt då hon höll rätt så hårt. "Tortera mig dö, plåga mig" sa han en aning utmanande utan att riktigt veta vad han gav sig in på. Han försökte kämpa emot men hon var tydligt starkare. Han mötte hennes blick.

Hon bara stirrade ett tag. Hon funderade över det han sagt (det syndes inta att hon gjorde det dock) och svarade tillslut.
"Det kanske jag ska!" Hennes grepp blev mycket hårdare och hon vet inte hur länge de var såhär. 20 timmar eller bara några sekunder.
Hennes naglar borrade sig in i pojkens hud och Shadow letade efter ändringar i Thomas mörblåa ögon.

Thomas höll inne ännu en flämtning då hennes vassa naglar borrade sig in i hans hud. Han gav verkligen inget motstånd. Han sa inget utna lät henne hålla på även om det syntes att han kände smärta.

Hon log belåtet. Efter ett tag fick hon ur sig, utan att ens tänka.
"Du, jag funderar på att klippa det hår..."

Thomas såg hennes belåtna min och försökte att inte visa några känslor, hur ont det än gjorde. "Gör det du" sa han med tyst röst och trots hans ansträngingar lyste nu smärtan ur hans ögon.

Shadow släppte taget och började mumla någonting om "Sax" och rotade i sin väska. Hon fick fram just en sådan med ett "Aha!".
Hon ställde sig upp och gick så hon hamnade bakom Thomas. Efter att ha dragit upp honom så han blev lite mer sittande, började hon kamma igenom håret och gjorde sig redo att klippa!