Ökendammen (Öppet rollspel!)

<<Gör inget, jag kan vakna nu då!>>

Cleopatra vaknar tidigt, trots den sena kvällen. Solen är vaken så hon är vaken!
Hon sätter sig upp och sträcker på sig. Hon har på något sätt en filt över sig och ryggen käns inte såå dålig för att ha sovit på golvet hela natten.
Det är varmt och hon är uttråkad. Vad ska hon göra tills mister "jag har ett namn" vaknar?
Hon lägger sig ner och kollar upp på taket.

Blade blinkar i det bländande ljuset och sträcker på sig.
Först blir han förvånad över att se Cleo där, men sedan kommer han ihåg gårdagens händelser. Han kastar en snabb blick på blomman i vasen innan han vänder sig mot Cleo.
Är hon hungrig? Han kanske skulle se om det fanns något att äta häromkring?
Han harklar sig och frågar sedan: "Hungrig?"

Cleopatra vänder sig och ser Blade.
Hon tänker efter ett tag innan hon svarar.
"Lite, men inget farligt, du då? Och hur ska vi skaffa mat?" Ögonen skimmrar och hon känner sig glad, men ändå inte. Familjen kommer aldrig låta hem henne igen. Inte det att hon vill hem, men det käns lite konstigt. Att vara jagad...

"Jag äter inte", svarar Blade kort och rycker på axlarna.
"Vet du något ställe där det är enkelt att stjäla något?"
frågar han och tittar på Cleo med lutande huvud. Han har faktiskt aldrig ätit.
Han dricker dock.
Både hans kropp och blomman hans själ är i.

Aha..!" var henne brilljanta svar. Hon kollar ut ur hålet och bemöts av solen.
Stjäla? Hon har ju aldrig gjort det förut... Fast hon är ju brottsling nu, säger i alla fall den där affischen... Vänta lite här! Hon springer fram och rycker ner pappersbiten som satt på utsidan av husväggen.
"Oh, oh! Det här är verkligen inte bra!" Säger Cleopatra och visar affischen med båda deras ansikten på. Sedan suckar hon.
"Vi måste här ifrån!"

Blade är tyst och tar varsamt lappen från Cleo. Han stirrar på den ett ögonblick och rynkar sedan pannan. "Skulle det här vara jag?" muttrar han och pekar på ett av ansiktena. "Det ser inte alls ut som mig..."

Cleo rycker på axlarna.
"Dem har säkert ingen vanlig bild på dig så dem gjorde en." Säger hon men ser allvarligt på Blade.
"Vi behöver gå utanför gränsen! Jag kan alla system här, gör vi inte det är vi snart fängslade!" Försäkrar hon men är endå rätt lugn.

Blade nickar långsamt och ler försiktigt mot Cleo. "Okej, jag vet knappt något om den här staden så du får leda vägen", säger han och tar utan tvekan hennes hand. Han sticker affischen i fickan och trycker blomman intill bröstet. "Vill du äta först?"

"Visst!" Hon verkade vara allvarlig nyss men nu ler hon stort.
"Det fins ett ställe på vägen!" Säger hon och börjar gå ut. Solen slår mot henne och hon känner sig varm.
Hon leder dem igenom staden samtidigt som hon ser till att dem håller sig i skuggorna. Hon rör sig smidigt men hon ler hela tiden med slug blick i ögonen.

Blade låter sig lugnt ledas genom staden av Cleo med ett nyfiket ansiktsuttryck. Han har svårt att tänka sig att han bevittnade ett mord dagen innan. Allt är så fridfullt och stilla. Som om hela staden sover. "Så...", börjar han tveksamt och sneglar på Cleo. "Bor du ensam eller?"