Relationer till syskon

Jag har fyra syskon tre äldre en yngre. Vi kan ta dem i ordning för jag har väldigt skilda relationer till alla.

1. Min storebror Joakim: Han är 17 år äldre än mig, så vi har aldrig växt upp tillsammans men jag är alltid den som har haft bäst relation till honom av oss tjejer. Vi träffas sällan då han bor i Stockholm och jag bor i sydvästra Småland, men vi är goda vänner och han är väl den som känner mig på ett djupare plan än de andra tre, då han var den jag pratade mest med om hur jag verkligen mådde en gång i tiden.

2. Storasyster Anki, vi hade ingen bra relation alls när vi var små, vi bråkade jämt. Kanske för att jag som tre år yngre ville visa mig på styva linan och gärna var en liten besserwisser, det irriterade nog henne att jag hade lika stora om inte större kunskaper än henne i mångt och mycket trots åldersskillnaden.
Nu däremot är vi faktiskt jättegoda vänner, vi kan skratta och stojja, men aldrig vistas i samma hushåll för länge, då kan helvetet bryta lös.

3. Storasyster Lisa. Lisa kommer bättre överens med Anki egentligen, hon och jag har inte så mycket gemensamt, det fanns en tid då vi knappt pratade med varandra, inte för att vi inte tyckte om varandra mer för att vi är så vitt skilda att vi inte har något att säga till varandra. Det fanns en tid när vi var små då vi var bästa vänner, vi lekte jämt. Anki gick in i puberteten och blev mer "vuxen" och Lisa ville fortsätta vara barn ett tag till. Nu är vår relation relativt normal, men vi delar kärleken till hennes barn så vi kommer överens.

4. Lillasyster Karin. Vi var vänner som små, men det ändrades rätt fort, nu kommer vi inte överens för fem öre. Jag försöker prata till henne som en vuxen, (hon är ju faktiskt vuxen i lagens mening) men hon är fortfarande fast i trotsåldern på något sätt och det går inte att säga något till henne utan att hon ska snäsa åt mig, därför väljer jag ofta att inte prata med henne. Sen har hon den irriterande vanan att ALLTID avbryta ett samtal, något jag finner fruktansvärt jobbigt och respektlöst då jag är en sån som låter folk prata till punkt.

Jag har inte så mycket gemensamt med någon av mina syskon egentligen, jag tror jag och min bror är mest lika, men då vi träffas så sällan så är det inget vi har fått upptäcka de senaste åren. Men både han och jag är lite mer rent som pappa och därmed lika varandra på ett annat sätt som gör att vi går bra ihop.

jag har en storebror som är typ två ½ år äldre än mig.
vi har inte världens bästa relation direkt... vi är inte med varandra. men vi pratar...? typ. för det mesta kan vi inte vara i samma rum länge utan att vilja strypa varandra.

Har inte pratat med min syster på flera dagar nu.

jag har två yngre halvbrorsor.

Halvbryr nr.1: Är 3-4 år yngre än mig och vi har väl en normal syskon-relation nu när vi båda har vuxit upp. När vi var yngre så bråkade vi jämt och ständigt och såna saker. Träffar han 1-3 ggr i veckan max då han fortfarande bor hos morsan tvärs över gården där jag bor. När vi också var yngre så blev jag alltid kallad "fet" i hans närhet och när han pratade med kompisar, så han är en del av orsaken till att jag tycker jatt jag är fet, äcklig och vidrig.

Bror nr.2: är ca 9 år yngre än mig (han är 14 nu) och vi har ingen kontakt alls, förutom att vi bara har varann på fb men pratar aldrig. hans pappa (som är tyvärr min far också) och jag kommer tyvärr inte överens och jag vill inte träffa han mer sen nåra år txx. Så de känns som vi är mer bekanta än syskon om man säger så. har inga gemensamma intressen heller.

Jag har en 1 ½ år äldre bror Edward (Eddie). När vi var små hade vi jättebra relation och när jag började ettan och han tvåan så kom vi överens om att när jag går på nian och han har slutat skolan så ska han ändå komma och möta mej varje dag. Men jo så var de ju inte riktigt. Långt före det började han nästan skämmas för mej, men vi har nog en ganska bra relation nu med. Vi var aldrig de som bråkade även om vi gjorde de ibland.


Lillasyster Olivia 4 år yngre, jag berättar typ allt för henne och hon berättar inget för mej så vad ska man säga. Dock så är hon jätte irriterande och vi bråkar en hel del. Ibland tror jag att hon gillar att irritera mej. Dessutom är hon jätte envis, men tror att de bara är nåt negativt varje gång jag påpekar det. Hon är medlem på Mugglis men jag vågar inte tagga henne för då kanske hon blir sur för det jag skrivit. Haha


Och en lillebror William 11 år yngre, ja man vet ju inte riktigt hur en sån liten pajas tänker. Jag tror han ser mej lite som en andra mamma eftersom jag tagit hand om honom mycket. Nu är han ganska störande, ni vet 6-åringar. Men vår relation är nog ganska bra ändå. Han gillar att bråka och stöka till och skrika ibland, och högt oljud när han kör med sina bilar. Men han lyssnar och ser upp till mej också (om han vill) och någon dag skall han lära sig allt om Harry Potter har jag bestämt.

Jag och min storasyster klarar oss inte utan varandra

Min syster förstår mig inte. Vi är allt för olika.

Hon har alltid varit populär och den personen som skojar mycket och alltid vill få folk att skratta.

Jag är den som ofta är för mig själv och föredrar att vara allvarlig. Jag KAN dock skoja, men inte så värst ofta och därför kommer vi inte så mycket överens. Sen har vi typ inget gemensamt.

Min bror behandlar mig som skit och en slav och börjar hota mig om jag inte gör som han säger, så nä, min relation är nog inte så bra till någon av dem.

Mina äldre bröder och jag har inte samma pappa, och jag vet inte varför men jag har alltid fått för mig att det är därför dom inte riktigt.. Jag vet inte, för mig är det ju självklart att dom är mina bröder (ingen av deras pappor lever längre, och de har känt min pappa halva deras liv) men för dom är jag deras halvsyster.

Vi trivs i varandras sällskap, men vi pratar inte så mycket. Vi kan leka ibland, spela spel och prata lite om böcker eller skolan, men vi pratar aldrig om djupa saker.

två bröder dom är snälla