IvdaPivda & ErisedStone PRS

Jag satte mig bredvid Liv i gräset.
Överallt satt fjärilar i blommor och fåglarna sjöng.
Himlen var molnfri, men ändå verkade Liv finna det intressant att stirra upp på den.

- Har du tänkt på att det kanske finns en exakt kopia av dig någonstans där? Sade jag och vände blicken mot killen, vad han nu hette, medveten om att han inte förstod någonting om vad jag pratade om.

"Va? Nej" sa jag och skrattade.

- Jag tänkte väl det. Sade jag och skrattde.

"Jag heter Josh förresten"

- Jag tänkte väl det.... Eller va? Nej. Sade jag förvirrat. Jag kunde inte hålla reda på mina tankar. Det känndes som om de 1000 fjärillarna som flög omkring på gården skulle ha trängt sig in i mitt huvud och börjat stöka till det i min hjärna.

"Ehm, va?" säger jag. "Är du yr eller något?"

- Ingen aning. Sade jag och försökte tvinga bort fjärillarna.

Jag hade inte märkt att Lola och Emelie sprungit iväg för att äta efterrätt, det var så skönt att bara sitta och prata.

Jag nynnade på en sång. Igen. Jag var på sång humör idag verkade det som.