A Breath Away [sv, Dramione]

Jag

Jag!!

Jag!!!!!

Jag♥

JAAAG!!!!!!!!!

Alltsådu skämtar va? Hur kan man inte vilja ha mer? LÄGG UT MER NUUU!

Det är någonting med mugglarportalen och coola personer xD Jag vill tacka de här personerna:
fashion7
HP_Maja
Tyra
Molly Evans
chokladgrodan )
Amaanda


Oh, en sak till: Det här kommer vara en hyggligt realistisk Dramione-fanfic, vilket innebär att Draco inte kommer vara förälskad i Hermione i slutet av kapitel fyra. Just to make it clear.


2

Draco Malfoy! Vad gjorde han här? Och, en fråga som kändes mer aktuell, var det han som grät?
Hermione hann knappt tänka tanken innan Malfoys tårfläckade, bleka ansikte sprack upp i ett hånleende.
”Och vad gör du här, smutsskalle?”
Hermione visste att hon såg lika förvånad ut som en dum blåsfisk. ”Ursäkta?”
Malfoy gav henne en irriterad blick som inte alls passade ihop med tårarna som fortfarande prydde hans ögonfransar. ”S-m-u-t-s-s-k-a-l-l-e. Vill du ha det nedskrivet på ett papper?”
Hermione tryckte ner ilskan och förargelsen. ”Nej tack. Jag förstår inte idiotiska.”

Malfoy himlade med ögonen. ”Synd.” En kort paus, i vilken han vände sig om mot speglarna. ”Ska du stå här hela dagen, eller?”
Hermione korsade armarna över bröstet. ”Ja, inte kommer jag gå, i alla fall.”
Malfoy skakade på huvudet så de ljusa testarna hoppade. ”Synd för dig.”
Han drog ett djupt andetag och slog sig ner bredvid handfaten, började försiktigt reda ut knutarna ur sitt annars slätkammade hår. Hermione följde hans exempel och satte sig ner på det fuktiga stengolvet. Hon fäste fjäderpennan mellan tänderna och stack ner händerna i sin väska, började rota efter sina böcker och sitt pergament. Hon lutade de gamla bokryggarna mot väggen bredvid sig, tog ut fjäderpennan ur munnen och doppade den i bläckhornet. Hon hade precis satt ner spetsen på pergamentet och präntat sitt namn när en plötslig svordom från Malfoy fick henne att rycka till så häftigt att bläcket smetades ut över halva pergamentsidan.

”Var det där verkligen nödvändigt?” fräste hon åt den blonda pojken bredvid sig. Han tog ingen notis om henne utan gav till en annan mycket lång och färgglad ramsa som skulle ha fått Hermiones mor att rodna. Sedan, helt utan vidare, reste han sig upp och började röra sig mot utgången, med högerhanden hårt tryckt mot en punkt på sin vänsterarm. Han försvann ut genom dörren och var borta innan Hermione hann blinka.

Vad hade just hänt?

Och jag vet att det här var kort och inte tillförde någonting, men jag är sjuk xD

Oooh.....Reeeeeaaallyyy goooood!

Naaaaw..
Dramione.

Jättesuperdupersvinbra! (Måste verkligen komma på en ny sån nu...)

ohhh, MYCKET braa!!