PRS(Dragon Fantasy)

De kom in i hans rum och Stefan satte sig på sin säng. "Gör vad du vill här, jag kan ta hit en till säng om du vill". Det kändes redan mindre ensamt

Ina nickade inte, hon var rädd att han skulle göra något med henne om hon gick med på det. Fast han skulle göra det vare sig hon ville eller ej. Hon pekade istället på hans skrivbord, på en bunt papper och på bläcket och en fjäderpenna. Han trodde säkert inte att hon kunde skriva det kunde ingen lägre stående inte många i alla fall.

Stefan följdr hennrs pekning. "Kan du skriva?". Han gick fram till skrivbordet. "Skriv ditt namn, vart kommet du ifrån?". Han lät lite nyfiken och såg mjukare ut än på länge.

Ina gick fram till skrivbordet och tog ett papper. Hon tog klumpigt i fjäderpennan och doppade det i bläcket. Hon försökte skriva men det blev bara klumpar då hon inte skrivit med bläck förr. Ina bet sig i läppen och såg edan på den nedbrunna brasan, med en frågande blick på Stefan tog hon ett kolstycke och skrev på papperet med tryckbokstäver inte skrivstil, Mitt namn är Ina och jag kommer från en ö, en fiskeby långt härifrån.

Stefan väntade tålmodigt då hon skrev och böjde sig sedan fram över pappret. "Ina" upprepade han och såg på henne. "Det är ett ovanligt, men vackert namn". Han såg begrundande på henne. "Min far har gett dig till mig för att jag ska kunna roas, men jag går emot hans vilja" mumlade han och vände henne sedan ryggen för att sätta sig på sin säng igen.

Ina log svagt och nickade till tack men blev sedan åter allvarlig i ansiktet som vanlig.
Hon såg begrundande på honom innan hon skrev en fråga, "Varför?" på papperet och gav till honom, åter med den skrämda blick hon fick ibland, gjorde hon fel?

Stefan läste snabbt frågan. "Varför undrar du?" mumlade han och såg upp på henne. "Varför jag inte vill roas?". Han suckade djupt. "Jag älskade en kvinna en gång, för många år sedan, hon var vacker som en dag och underbar" han fick något frånvarande i blicken, något mjukt och drömmande. "Jag trodde hon älskade mig, men...Hon bedrog mig med en annan". Hans blick blev hård igen och han var sig lik. "Sen dess har jag inte släppt någon nära mig, inte för att roas, ingenting. Jag vill inte...". Han suckade djupt och vände ryggen åt henne igen. Det smärtade att tänka på det Daniella gjort mot honom.

Ina skrev inget på en lång stund, vad skulle hon skriva? Hon vågade inget han verkade så arg nu. Hon var ledsen för hans skull, men självömkan? Han borde gå vidare.
Hon rörde sig inte stod stelt kvar och höll sig på avstånd.

"Vi hade tänkt gifta oss...Jag skulle fria till henne den dagen jag fick veta" mumlade Stefan och inget hördes sedan från honom på ett tag. Han vände sig tillslut mot henne igen. "Nå, ska jag hämta hit en bädd åt dig eller vill du sova på golvet?". Han lät iskall nu och såg hård ut.

Ina tog skrämt ett steg bakåt, hennes ögon förstorades av rädsla. Darrande skrev hon bädd på papperet. Hon ville inget av de men hade inget val, han ägde henne och det skulle straffas att inte lyda.