Om du verkligen älskar mig

Bevaaakaaar cc';

Åh finis VAD DU GÖR MIG GLAD DU ÄR BÄST
♥

ballongis: TACK FINIS DU E BÄST♥

MEER

TACK^^ så ni vet så kommer det mor imorgon eller på onsdag och då blir det ur Adrians perspektiv

That's brand New information!!! (Ur tv-serien friends/vänner)

jag bevakar

Bra, läser^^
Men tänk på att sätta skiljetecken rätt. Det blir lite förvirrande att läsa annars.

Tack så jättemycket ni gör mig jätteglad Nu kommer det ett kapitel ur Adrians perspektiv
fashion7: Förstår vad du menar glömde av mig lite med det på dom jag skrivit jättebra att du sa

Kapitel 2 Osäker (Adrian)
Jag kollar efter Cate jag fattar inte varför hon skulle bli så sur jag sa ju bara att jag var ledsen, vilket jag också är, ledsen efter att jag är Adrian Winston och inte någon annan som skulle kunna le mot Cate.
Men samtidigt förstår jag hennes reaktion jag var ju inte så snäll mot henne på tåget och ni går vi i samma elevhem och klass, mamma och pappa kommer bli galna samtidigt som dom är stolta över att jag hamnade i Slytherin.
Min kompis Stefan kommer ner från våran sovsal.
”Kom nu, dags för frukost”, säger han med ett retsamt leende, jag ler tillbaka.
Jag går med tankarna på helt annat håll än dagens lektioner in i stora salen som är full av elever som sitter och äter frukost.
Jag går och sätter mig med Stefan en bra bit bort från Cate, vill inte kolla på hennes blonda vackra hår, för så kan jag ju inte tänka hon är ju en Harmer.
Jag tar för mig av rostat bröd och någon chokladdryck jag inte kan namnet på och börjar äta, jag ser att Professor Snape går längs bordet och delar ut scheman, jag vill inte ens veta vad jag har för lektioner idag.
Men till slut kommer han ändå fram till mig, ler ett försiktigt leende och ger mig schemat.
”Förvandlingskonst första lektionen”, säger han och går iväg.
Jag tar mitt schema och läser det, ser ändå rätt ok ut har en håltimme idag så då kanske jag kan sova igen, för i natt sov jag inte ett skit.
Jag tar en tugga av det rostade brödet, Stefan kollar konstigt på mig undrar varför?
”Vad är det?”, frågar jag för jag måste få veta.
Stefan kliar sig i sitt blonda hår, han ser osäker ut som om han inte vet hur hans utrycka sig.
”Jo, jag såg dig krocka med Cate förut, du såg annorlunda ut och ja du får inte gå och bli intresserad av henne för din egen skulle din pappa skulle halshugga dig du”, säger Stefan.
”Jag är inte… kär i henne”, fräser jag eller är jag det? Eller vill jag bara vara vän med henne något är det, för jag vill prata med henne så fort jag ser henne.
”Menade inte så men du kanske vill vara vän med henne och även fast ni bara är vänner skulle inte din pappa uppskatta det inte din mamma heller”, säger Stefan
Jag suckar Stefan har rätt i allt han borde inte vilja prata med Cate inte ens se på henne efter vad han gjorde mot mamma och pappa men det känns så rätt att säga något varje gång jag ser henne.
”Jag vet men jag är inte vän med Cate och absolut inte ihop med henne”, säger jag.
Tänk att min en av mina bästa vänner säger det här till mig, du kan inte vara vän med henne varför kan han inte stöta mig och varför kan inte jag säga vad jag tycker?
”Men jag tycker att pappa och mamma överdriver med att vi inte ens får prata med varandra”, säger jag och ler.
”Överdrivet? Nej, nej Adrian det är det inte alla i familjen Harmer är losers”, säger Stefan.
”Men familjen Winston är ännu mer losers”,
Jag vänder mig om för att kolla vem det är som sa så och jag ser Cate stå bakom mig med en mörkhårig tjej.
”Håll käften”, fräser jag för jag tänker minsann inte ge Stefan några mer misstankar om att jag bara vill le och vara vän med Cate, men Cate verkar bara hata mig.
Cate kollar med arg blick på mig och går därifrån.
”Verkar som om hon väntade sig ett trevligt svart från dig”, fnyser Stefan fram.
Jag nickar det gjorde det faktiskt.
Men vad skulle jag ha sagt med Stefan bredvid mig skulle jag ha sagt det jag ville, ”Jag kan också tycka min familjs tankar om eran är lite överdrivna men din familj har lika stor skuld i det här som min, men du det kanske inte hindrar oss vi kan ju vara vänner men vi berättar inte för våra familjer”.
Stefan skulle bli tokig och vad skulle Cate säga?
Förmodligen skulle hon inte vilja vara vän med honom, säga att hon faktiskt hatar mig, nej tankarna är bättre att hålla för sig själv om man är så osäker som jag.


När vi avslutat frukosten är det snart dags för våran första lektion, Förvandlingskonst med McGonagall.
Vi går upp till våran sovsal och hämtar våra skolväskor, lika bra att ha alla böcker vi behöver idag med oss så vi kan koncentrera oss på att hitta.
Men det visar sig att det inte är något större problem att hitta till McGonagalls lektion för vi springer på min storebror Oliver som ler vänligt mot mig och Stefan och visar mig vägen men när Stefan har gått in i klassrummet tar Oliver mig åt sidan.
”Du det är ju förjävligt det här med att Cate är i Slytherin, men du får inte för dig något hon går i din klass men hon är inte ens snygg.
Fan vad fel du har vill jag skrika Cate är skitsnygg, men utseende spelar ju fan ingen roll, men det säger jag inte skulle aldrig våga.
”Självklart”, säger jag istället ler och går in i klassrummet vill ju inte missa första lektionen.
När jag kommer in i klassrummet ser jag att det bara finns en enda ledig plats den är bredvid Cate, för tjejen som va med Cate förut sitter framför med någon annan, jag suckar kan inte ödet vara mer ironiskt?

J Ä T T E B R A!!!!!!!!!!

YEEYEYEYEE ♥♥♥♥