Född att dö

Fortsättning på Kapitel 1:

"Malfoy!!" sa alla kallt. Utom Celine då, som bara stod och såg likgiltigt på den blonde, som tydligen hette Malfoy. "Så kul att ni kommer ihåg mig kära vänner!" fnyste Malfoy med släpig, hånande röst. Två biffiga killar bakom honom log elakt.
" Hur är det, Weasleys? Trivdes eran flickvän i kråkboet, eller föll sophögen sönder tillslut?" fortsatte Malfoy, med mera mod. Det tog ett tag för Celine att förstå att det var hon som var 'flickvännen'. Fred spände sig vid Celines sida och George tog upp en lång pinne ur fickan så Celine antog att de gjorde sig redo för strid. Då hon själv hade sin dolk, tog hon upp den och höll den riktad mot Malfoy. Han såg roat på kniven.
"Tror du verkligen den där gör någon nytta?" sa han. Celine såg frågande på honom. Malfoy himlade med ögonen.
"En till smutsskalle på tåget antar jag!" sa han, med förakt i rösten. Celine blev sur. Innan någon annan hunnit reagera hade Celine skurit upp Malfoys högra kind med dolken. Han flämtade och backade när Celine gick mot honom. Tillslut var han upptryckt mot kupédörren på motsatte sidan om tåget. Celine pekade med dolken mot hans haka.
"Jag är inte mer smutsig än dig, idiot!!" fräste hon ursinnigt och spottade honom i ansiktet. Hon såg ilsket efter honom när han flämtandes sprang iväg, de två andra killarna inte långt efter. Celine vände sig om och fick sig en överaskning. Fred, George och alla de andra applåderade och såg imponerat på henne.
"Bra gjort!!" sa Angelina.
"Celine - Malfoy, 1 - 0!!" sa Fred och började dansa någon slags krigsdans med George. De andra skrattade och började dansa de med, och Celine tänkte att kanske, bara kanske, kunde de bli de bästa vänner hon aldrig haft.

Efter ett tag sa Fred och George att de skulle sträcka på benen. Celine bad om att få gå med dem. Tillsammans gick de i korridorerna och pratade om Hogwarts. Celine hängde inte med men anade att det var en skola eftersom orden 'elev', 'lärare' och 'tråkigt' användes mycket.
Celine, som var inne i sina tankar, märkte inte när tvillingarna stannade vid en kupé. Hon gick nästan in i dem. Fred såg sig om över axeln och flinade.
"Gillar du mig så mycket?" skämtade han. Celine skrattade. De gick in. Där satt de två andra rödtottarna, en tjej med brunt fluffigt hår och- en annan.
Han var den enda av dem som inte hälsade. Han såg ut genom fönstret med en längtande blick som Celine inte ens kunde ana vad den betydde. Hans gröna ögon lyste av vänlighet genom de runda glasögonen och det svarta håret var sådär gulligt rufsigt. Han såg tanig och svält ut, men ändå stark. Det märktes tydligt att han varit med om saker. Hemska saker. Celine fick känslan av att hon måste sätta sig vid honom och krama om honom, trösta honom för vad han nu varit med om. Det var förstås en väldigt dumdristig tanke eftersom de inte ens kände varandra. Men ändå, varför inte?
"Hallåååå!!"
Georges skrik väckte Celine ur sina tankar och hon insåg generat att allas blickar utom den grönögdes var vända mot henne. Celine rodnade. "Oj, förlåt. Hej!" sa hon skamset till de andra. Den unge rödtottekillen som kallat Celine vilie var först av dem alla att komma fram till Celine.
"Hej!! Jag heter Ron!" sa han och log fånigt mot henne. Celine nickade kort och skakade Rons hand som var utsträckt mot henne. "Celine!" log hon vänligt. Ron blev helt röd om kinderna och gick med lycklig min och satte sig igen. Den brunhåriga tjejen blängde bara på Celine. Varför tänkte Celine inte bry sig om.
"Vem är det?" mumlade Celine tyst och nickade mot den grönögde killen. En tjej, lika rödhårig som Ron och hans bröder blängde på Celine. "Håll dig borta från Harry!!" fräste hon fientligt.
"Vadå?" sa ännu en röst. Celine insåg att den tillhörde den grönögde killen och såg genast mot honom. Till sin besvikelse förstod hon att Harry, som han hette, hade hela sin uppmärksamhet riktad mot tjejen.
"Pratade du med mig Ginny?" log Harry. Tjejen - Ginny - skakade på huvudet. "Jag bara-" började hon tyst, men avbröts när Harry fick syn på Celine. Han såg förvånat på henne. Sedan stirrade han bara. Hon blev plötsligt hemskt nervös. Celine granskade sig själv, sökte fel. Hittade inget speciellt och såg upp igen. När hon mötte Harrys blick såg han skamset på henne. "Förlåt att jag stirrade! Jag heter Harry, vad heter du?" sa han. En liten rodnad uppenbarade sig på hans kinder. Celine log halvhjärtat, "Jag heter Celine!" sa hon knappt hörbart. En låg morrning hördes från Ginnys håll och Celine såg åt henne. Ginny stirrade hatiskt på Celine. När hon åter vände blicken mot Harry satt han försjunken i tankar igen.
"Nåja. Vi ska gå nu!" flinade George och lade armen om Celines axlar. "Japp!" sa Fred instämmande och lade armen om hennes midja. Hon skrattade och satte händerna på deras ryggar. "Ses sen!" log hon åt de andra i kupén. Sedan gick hon tillsammans med rödtottetvillingarna till deras kupé.

Senare samma dag:

Celine steg av tåget med Angelina och Katie. Fred och George hade försvunnit för att busa med ettorna.
"Visst är han söt?" frågade Katie plötsligt. Celine och Angelina kollade på henne. Katie rodnade.
"Vem?" fnissade Angelina nyfiket.
"Cormac McLaggen!" fnittrade Katie tillbaka. De gick förbi han som hette Cormac McLaggen. Han såg upp och log när han mötte Katies blick. Hon rodnade. Celine visslade.
"Shh!!" fnissade Katie nervöst. Celine log. Sedan krokade hon armarna i Angelinas och Katies och började gå med raska steg mot skolan. Hon kände sig lycklig - det var slottet hon kommit till. Hon hade tagit rätt tåg. Nu behövde hon bara få veta lite mer om dessa människor, sedan kunde hon åka tillbaka till Lightwood Manor och leva lyckligt som en vanlig shadowhunter.
De kom in och trängde sig fram genom folkmassan in i en stor sal med fyra långa bord, och ett femte där en massa äldre människor satt. Lärare; listade Celine ut. Angelina började dra med Celine till ett av borden när någon ropade hennes namn. Angelina vände blicken mot lärarnas bord. I mitten, på en tronliknande stol satt en äldre man med långt skägg och ett par halvmånformade glasögon som satt löst på hans krokiga näsa. Han svepte med handen mot Celine men såg inte åt henne.
"Vill du presentera henne för mig?" log mannen. Angelina såg besvärad ut.
"Det här är Celine. Vart hon kommer ifrån vet jag inte..."
Celine kände sig inte heller helt bekväm.
"Är det rektorn?" viskade hon till Katie, som nickade. Celine gick fram till honom. "Jag är Celine Lightwood, proffesorn. Skulle vi kunna prata efter måltiden? Eller, det är väl det? Vi ska äta middag, eller hur?" sa hon. Rektorn log vänligt och nickade.
"Men du måste bli sorterad först, du kan ställa dig vid ettorna!" sa han. Celine nickade och gick till de små barnen utanför salen. De stod och väntade spänt på att få komma in.
"Ursäkta, men vad tror Miss att hon gör här ute?" snäste en gammal kvinna i mörkt grön klädnad och håret i en knut. "Jag ska bli sorterad." svarade Celine enkelt.
"Ingen har sagt till mig att du skulle komma. Varför?"
Celine log åt kvinnans misstänksamhet. "Jag visste inte själv vart jag skulle komma först. Men nu är jag här, och rektorn med långt skägg sa åt mig att gå hit!" sa hon. Kvinnan fnyste men lät henne stå.

Tillslut var det helt tomt i entrén utom ettorna som tjattrade högt och upprymt.
"Nu går vi allihopa!!" anonserad kvinnan. Dörrarna till salen slogs upp och de gick in. Celine gick sist i ledet. Hon kände sig uttittad av alla i salen, så hon bestämde sig för att se ner på sin fötter. Den första som ropades upp var hon.
"Celine!!" sa kvinnan högt.
"Celine Lightwood om jag får be!!" sa Celine lite småsurt. "Sätt dig bara!!" fräste kvinnan buttert. Celine suckade och satte sig på pallen. En hatt sattes på hennes huvud och började förvånande nog prata.
Varför så förvånad? Du är en tredjedel ängel, en tredjedel demon och en tredje del människa, du om någon borde veta att inget är som det ser ut!, mumlade hatten roat. Celine blängde på hatten. Hon såg ut över salen. mötte Harrys blick. Celine ville genast gå och sätta sig hos honom, men något i hennes ögonvrå fick henne att se ät höger. Där satt han den där Malfoy. Precis när Celin skulle kolla bort tittade Malfoy upp från bordet och mötte hennes blick. Celine rodnade och tittade bort.
Hm...nu ska vi se..Modig. Smart. Slug. Lojal. Men, det blir bäst med- Ja, det blir ett bra val. Mycket bra. Det får bli:"

•••

Slut på kapitlet heheheh

Jättebra!
Undrar vilket elevhem hon hamnar i.
Jag skulle typ dö om jaa var tvungen att stå där...

Jag dog inte O.O
Jag kom i Ravenclaw

Imorgon kanske

Då får du inga kakor av mig D:

*flämtar förskräckt*
wä ;_;
Jag får väl skriva lite mer då. Jag ska bara googla lite på inspirerande bilder (Tom Felton) heheheheheh :3

YAY :3 Då får du kakor av mig

AWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOMEAWESOME

Man kan liksom inte sluta läääääsa!! :'''D ♥♥♥♥♥♥


Snällla skrriiiiv meeer!!

Jag bevakar men hinner inte läsa nu!! Den låter jättebra ♥ Läser snart!! ♥