Privat Hungerspelen roll - Miss Black & Luna_rav

När de gått upp till sin våning och ätit mat var det dags att vila sig inför morgondagen. Om man kunde. För Ramsey var det omöjligt, fast han visste att han behövde vara pigg inför spelen. Han låg i sin säng och låtsades att han var hemma i distrikt 6. Hörde ljuden av sin fars långsamma andetag, tågens susande när de åkte förbi.
Till slut somnade han.

[hoppar lite om det är ok]


Kläderna inför detta årets spel var varma. De var fodrade med något slags hyper tekniskt ventilerande material som skulle hålla kylan borta. Ramsey tyckte inte om det. Det betydde att det skulle bli en kall arena. Han skulle säkert frysa till döds... Om han inte redan hade dött i blodbadet.
Fan, fan, fan, fan!!! Han ville inte dö!
"Lycka till. Det lär du behöva."
Hans designer skrattade.
"Tack", svarade Ramsey oberört.
"Aveline har Såååååå mycket större chans än du."
"Tack, jag vet."
"Såååå större chans!"
"Får du verkligen prata om det här?"
Designern bleknade och bytte samtalsämne.
"Du måste nog gå in i det där röret nu."
Han nickade och klev in. Glasdörren slöts bakom honom med ett pysande ljud. Det var nästan en lättnad att slippa höra designerns gälla röst.
Innan det första ljuset från arenan uppenbarade sig skickade han en enda tanke åt Aveline.
Han skakade den av sig nästan med en gång.

Han mötte Avelines blick, men tittade snabbt bort. Hon påminde för mycket om hemma.
"10...9..."
"Jag hatar det här..." mummlade han mellan tänderna och sökte med blicken efter användbara saker i ymnighetshornet. Han skulle aldrig lyckas ta sig till vapnen, men kanske en ryggsäck?
"6...5...4...3..."
Svetten kröp fram. Hjärtat bultade. Adrenalinet satte igång.
Det här gällde liv och död.
Ramsey hoppades att hans pappa tittade. Sedan ljöd gonggongen.

Aveline lyssnade på nedräkningen. 3...2... hon darrade svagt... 1...
Karriäristerna sprang efter flera deltagare. Hon såg en lucka och sprang genast till ymnighetshornet, tog en ryggsäck och fick tag på några knivar. När hon vände sig om såg hon en stor kille stå framför henne. Han hade ett stort svärd i handen och ännu en gång började hon darra. Men hon skakade på huvudet och sprang förbi honom precis innan han skulle stoppa kniven i henne.
Hon sprang in i skogen och när hon kommit en bit saktade hon ner.

Ramsey slet åt sig en ryggsäck. Han krängde på sig den och rusade mot nästa mål; äpplena. Han hade faktiskt inte gett omgivningen en blick, men när han halkade i en ler fylld slasksnö pöl tog han notis om den. Pölen var bara en av många fler. Våt, halvsmält snö var strödd över det stora området. Det var kallt, på vissa ställen var marken frusen. Det fanns en barrskog, men den var gles. Annars var landskapet väldigt stenigt.
De få sekunder det tog Ramsey att se detta var för evigt spillda. Flickan från distrikt 12 han ta påsen med äpplen och springa sin väg.
Helvete.
Han riktade in sig på något nytt, bara något mer än ryggsäcken. Ramsey plockade kvickt åt sig ett förstahjälpen kit och ett paket "någonting". Troligtvis mat. När han vände sig om mot skogen stod där någon annan.
Killen från första.

Aveline tittade sig omkring och ångrade sig genast.
Varför hade hon sprungit in i skogen? Visst, hon älskade att klättra och vara ifred där, men nu kändes det trångt och ett stort obehag strömmande in genom henne. Det var tätt med träd där hon stod, det var kallt och snart skulle det säkert bli mörkare än vad det redan var.
Hon fortsatte att titta sig omkring efter en bra viloplats.
Här i skogen skulle vilka som helst komma och döda henne. Hon fick en klump i magen och kände hur iakttagen hon var.

Ramsey tänkte snabbt (för första gången kändes det som) och duckade under killens svärd. Han sprang runt honom och tog upp en stor gren från marken, drämde den i hans huvud. Ett krasande hördes och ettan föll ner på marken. Död. Det snurrade runt i Ramseys huvud, sedan slet han åt sig svärdet.
"Äntligen", viskade han och sprang mot skogen.
Även om bergen var mer skyddande behövde han mat och vatten, vilket säkert fanns i skogen.