Filthy half-breed [Swe]

Åh, jag älskade det här kapitlet. It was freaking
B E A U T I F U L ♥
Jag tycker det är så fint att du tar vara på de små ögonblicken hela tiden. För det är ju dom som gör allt det här så sjukt bra! (I think)
Och som sagt äger ditt språk. Jag kan bara inte förstå hur du kan få till det så bra!
Och dina konversationer.
Och dina karaktärer.
Och din handling.
Och allt allt ALLT.
Jag älskar allt.
For real!
Sluta aldrig att skriva! Jag bryr mig inte vad du skriver! Bara du aldrig slutar. För din talang är för bra för att glömmas bort bara sådär.
Jag tror du kan bli något stort någon dag.

Kram ♥

Jag sitter här och gapar, allvarligt talat.
Du är för söt♥
Det är en sak jag kan lova, och det är att aldrig sluta skriva.
Jag fattar inte att jag bara sitter här och skriver för skojs skull, utan att tro att någon kommer läsa. Men så kommer du och några till med era fina kommentarer♥ Det är sånt som gör att jag vill fortsätta skriva och lägga upp, ännu mer!
Jag är glad att du tror det I så fall skulle min dröm gå i uppfyllelse.

Stor kram♥

Lägger upp ett kapitel nu för att jag ändå har tid att skriva♥ Förlåt för tidshopp
KAPITEL 6
Jag gäspar högljutt och gnuggar mina ögon. När jag reser mig och ser mig omkring är det tomt i sovsalen, jag är den enda kvar. Sedan börjar min hjärna sakta fungera. Idag är dagen tåget hem avgår. Dags för jullov. Jag skiner upp och studsar in på toan för att göra mig redo. Med en min sköna, alldeles för stora coca cola-tröja, hänger jag halsbandet runt halsen, sätter upp håret i en slarvig svans och sätter kepsen på huvudet. Mina kompisar som jag delar sovsal med har redan packat ihop sina saker och väskorna ligger på deras sängar. Jag vänder blicken mot min väska som ligger utspridd under min säng. Med en enkel formel flyger mina saker ned i den överfulla väskan. Jag stoppar trollstaven i skon och pressar ned kläderna med för att försöka stänga väskan. Naturligtvis funkar det inte. Högt stönar jag och tar ut allting ingen. Omsorgsfullt viker jag ihop tröjorna, byxorna, sockarna och koftorna. Högst upp lägger jag min skolklädnad. Den här gången går det bättre att stänga. Med ett självtillfredsställt leende på läpparna slänger jag kofferten på sängen och går ned till Stora salen. Längre bort sitter mina kompisar och pratar, så jag går dit och sätter mig med dem.
"Morning" Hälsar jag och lastar för mig mat.
"Äntligen är du uppe!" Skrattar Eileen.
"Jag försökte väcka dig men du sov som en sten" Skrattar Rose med. Jag himlar med ögonen.
"Jag varnade er i början av året" Räcker jag ut tungan och stoppar in en tugga mat i munnen.
"Nåväl, vissa behöver mer skönhetssömn än andra" Retas Stephanie.
"Hoppas du inte menar dig själv" Retas jag tillbaka och tar en klunk pumpajuice. Utan att jag märker det glider mina tankar in på mamma. Snart kommer jag träffa henne igen, vissa skulle kanske tycka att det inte spelar någon roll, eller till och med tycka att det är skönt, att vara ifrån sina föräldrar, men jag har bara en. Och hon råkar vara en av de bästa mammorna man kan ha, men hon är inte bara min mamma. Hon är min bästa vän, och vi brukade göra allt tillsammans förut. De andra enda vännerna jag haft var Jessica och Mary som jag aldrig varit lika nära som jag är med till exempel Rose nu. Jag hade aldrig varit speciellt öppen förut, jag hade alltid tyckt att allting var jobbigt och jag hade varit jätteblyg men nu vågar jag. Direkt jag kom till Hogwarts blev jag självsäkrare. Det bästa med allt det här, är att jag kommer spendera 6 och ett halvt år till här.
"Bianca, varför sitter du där och ler som en fåne?" Skrattar Adam som kommit för att sitta med oss en stund.
"Jag tänkte bara på dig" Ler jag och knuffar retsamt till honom. Han himlar med ögonen.
"Jag måste gå nu, så det här får bli vårt hejdå till efter lovet" Svarar han bara. Jag slänger armarna runt hans hals.
"Jag kommer sakna dig, Boo!"
"Aw, jag kommer sakna dig med baby"
Stephanie och Eileen börjar göra kräkljud.
"Vi ses" Flinar Adam och drar ned min keps framför min ögon. Jag putar med underläppen och sätter den på plats igen.
"Vi ses"

Oooh goosh! O.O
Du la ut ett nytt kapitel! IIIIIH! DDD *Happy*
För att vara ärlig så blir det bara värre (alltså bättre och bättre.) Jag inser nu att jag blivit VÄLDIGT fast vid dina karaktärer. Och det är ju inte ofta man blir det efter bara några kapitel, hihi. Ännu en talang du har! jag undrar hur många talanger som ryms i det här geniets hjärna....?
Åh, älskar speciellt Adam. ♥ Han är jättegullig ju! Jag önskar att jag hade en sådan killkompis! Och jag har väldigt lätt att se honom framför mig. ;P
Och alla dina karaktärers relationer ♥
Och allt jäkla awesome du skriver.
Jag vet typ inte vad jag ska säga för att uttrycka mig!
It's insane! Det är allt jag kan säga just nu.

En big big BIG kram till dig ♥

Bravo!!!
Jag tror att det är nåt här.... Love is in the air...

Ja jag säger då Oooh goosh O.O åt din kommentar! Vad har jag gjort för att vara värd det här?
Du. Vara. Bäst♥


Vi får se, vi får se

^Im just tellin' the truth! ♥
Oh crap. Jag har inga dumma tummar kvar. Varför varför VARFÖR gör jag alltid slut på dem? :O </3

Aww♥ Haha, håller med. Jag har ALLTID slut!

KAPITEL 7
"Kan du förklara för mig varför du måste ha fötterna i mitt knä igen?" Frågar Scorpius och höjer ögonbrynen.
"Därför att... Äh, du är ett skönt fotstöd" Ler Rose och lutar sig nonchalant bakåt. Jag klappar Scorpius medlidande på armen.
"Du ska vara glad att du inte delar sovsal med henne" Jag ler snett och tar upp Marauder från golvet och sätter henne på sätet bredvid mig så att Albus måste flytta bortåt. Han himlar med ögonen åt mig.
"Hur är din mamma, Bianca?" Frågar Rose frånvarande och tittar ut genom fönstret.
"Min? Eh, jag antar att hon är en bra mamma... Hon är typ en av mina bästa vänner" Säger jag och rycker på axlarna.
"Din pappa då?" Frågar Albus. Jag stelnar till och biter mig i läppen.
"Det är lugnt, om du inte vill prata om det behöver du inte" Skyndar han sig att lägga till. Jag sväljer och nickar, sedan vänder jag blicken mot min katt för att få något annat att tänka på. Ändå dyker bilden av den ståtliga mannen med mörkt välkammat hår, mörka ögon som alltid dolde någonting mystiskt i sig, och de vackra dragen jag fått efter honom, fram. En klump växer fram i halsen. Jag drar handen över ögonen för att försöka få bort bilden.
"Mår du bra?" Frågar Scorpius och tittar rakt på mig. Jag rycks ur transen.
"Ja" Svarar jag kort.
"Bra, för vi är framme" Säger Albus och ser lite skyldig ut. Jag ler mot honom för att försäkra honom att det inte är hans fel. De andra tar ned sina koffertar och jag tar ned min, sedan går vi ut i den svala luften.
"Kom så får du träffa våra familjer" Säger Rose och tar min hand. Marauder hoppar av väskan hon åkt på och springer iväg mot en mörkhårig kvinna längre bort.
"Vänta. Mamma!" Vinkar jag åt henne att komma. Mamma ler mot mig och tar upp Marauder innan hon kommer över.
"Mamma, det här är Rose Weasley. Rose, det här är min mamma" Ler jag och presenterar dem för varandra.
"Trevligt att träffas, Mrs. Castellano" Ler Rose artigt.
"Snälla du, kalla mig Maryssa. Biancas vänner är mina vänner" Svarar mamma och skakar Roses hand, sedan går vi för att träffa Roses familj, och Albus och James familj som står bredvid. Rose kramar sina föräldrar och sedan vänder sig de mot mig och låter Rose presentera mig.
"Hermione Weasley" Säger Roses mamma med ett leende på läpparna. Hermiones hår är tjockt, brunt och hon är rätt så lik Rose, medan Roses pappa är lång, lite ranglig med rött hår och fräknar. Ronald Weasley är hans namn, men han gör det klart att han vill bli kallad Ron. Roses lillebror Hugo ska börja Hogwarts nästa år, med sitt röda hår och sina stora nyfikna ögon, står han bakom Hermione. Albus och James presenterar mig för deras familj med. Föräldrarna Harry och Ginny Potter och deras lillasyster Lily.
"Trevligt att träffas, men jag tror att vi borde åka nu" Säger mamma vänligt. "Jag hoppas Bianca har bjudit in er till Jul?"
"Ja, James sa något om det" Svarar Ginny.
"Ja Rose sa någonting om det. En gång... fem gånger... tjugo gånger..." Flinar Ron och Rose slår till sin pappa lätt på armen. Mamma sträcker ut handen och jag tar den. Återigen känslan att bli pressad genom en tub, sedan står jag hemma framför stugan jag känner till så väl.

ALLTSÅ MPÅOVRWFKNOPEGRVJOPNTEGVEPIBJG

Du är så sjukt duktig! Alltså dina konversationer ♥
Jag fattar inte hur du lyckas på riktigt! De är helt perfekta! Jag är avundsjuk på dig för det! Du är ett jäkla geni! På riktigt!
Jag älskar det här mer och mer.
Och det blir ju bara bättre när du är så sjukt duktig på att uppdatera. Då får jag ta del av det här awesomiga varendaste dag. It's freaking awesome, girl! ♥

Du
Är
Så
Himla
Gullig♥
Jag försöker uppdatera så mycket jag kan men som vanligt tror jag det kommer bli mindre och mindre uppdateringar eftersom... Det vill jag absolut inte ska hända! Ni får påminna mig om det ♥
Tack för att du läser, kram!

♥
Åh, så behöver du verkligen inte känna! Skriv bara när det är roligt. Tänk alltid på det!
Jag väntar även om det tar månader för dig att uppdatera.
Jag lovar att påminna dig om jag skulle bli otålig (vilket jag inte tror kommer hända, but I promise )

Kram! (Mina tummar är ju, som du förmodligen förstår, slut )