Ett mörkare Alice i Underlandet (ORS)

Alice upptäckte en stund senare kaninen och skyndade sig efter honom.

"Vad är det ens vi har bråttom till"? Ropade Alice.

Kaninen svarade bara kort:

"Ingen tid går att spilla! Skynda dig"!

Alice muttrade bara något i form av "dumma kanin" och fortsatte vidare. En stund senare kom hon in i en liten by i underjorden med trähus längs vägen.

(Byn ser ut såhär) :

Katten skyndar efter dom och när dom kommer till byn lösgör han sig från skuggorna och går fram till Alice.
"Kaninen vet vad han gör. Lita på honom!"

"Det hoppas jag...men om han bara stack iväg, tror jag inte att det kommer bli lätt att hitta honom", sa Alice.

Alice gick sedan fram till en gnom som bar på stora guldstenar.

"Vad är det som händer här"? Frågade Alice. Hon kunde inte minnas att hon varit här.
"Vi är slavar som tvingas arbeta åt den hemska Hjärter dam", sa gnomen och såg ner mot marken sorgset.

Katten följer efter och sätter sig bredvid gnomen som klappar honom på huvudet.
"Kaninen, Alice, kaninen. Skynda dig!"

"Han är väl redan borta", sa Alice och suckade.

Alice och katten fortsatte gå i byn och såg hur hemskt folket levde. De gick sedan över en bro som låg över en flod med förorenat vatten.

På andra sidan floden kunde hon se ett bronsfärgat handtag med olika märken sticka upp ur vattnet.
Hon drog upp handtaget och såg sedan vad det tillhörde.

En mycket stor kökskniv med märken av blad och grenar på bladet var det som legat nere i vattnet. Hon torkade av kniven och höll sedan upp den för katten.

"Om jag ska resa långt, och måste kunna försvara mig mot farliga varelser så skulle ett vapen passa bra", sa hon till katten.

Kaninen hade samtidigt försvunnit långt ur synhåll.
Men efter en stund syntes han igen. I en grottvägg bakom ett hus fanns en mycket liten ljusblå dörr som bara måste varit bara några centimeter lång.

Just det!

När hon var här som liten mindes hon något om att kaninen försvunnit genom en liten dörr och hon fick genomgå mycket för att komma igenom.

"Öh, vet du hur man blir mindre"? Frågade Alice katten.

"På det vanliga sättet, kakan och drycken. Mins du?" frågar Katten som börjar tröttna på Alice frågvishet. Hur kan hon ha glömt allt det här?

"Ursäkta mig om det var tio år sedan jag var här sist, men visst, en dryck kanske skulle kunna hjälpa mig", sa Alice.

Hon frågade sedan en gnom som stod i närheten efter vart en sådan dryck gick att få tag på. Då den knappast dök upp från tomma luften som förra gången.

"I ett visst fort med många dörrar, inte långt härifrån, kan man nog få tag på såna ting", svarade gnomen.
"Hm, dörrarnas fort", mumlade Alice. "Hur tar man sig dit"?

"För att ta sig dit, måste du korsa gruvorna, men vägen är inte lätt! Våra övervakare, korten skulle nog inte låta dig komma förbi frivilligt. Alla vet vad du är ute efter"! Sa gnomen. "Jag är rädd att jag inte kan följa efter dig, men jag kan önska dig lycka till", sa gnomen.

Alice nickade åt katten.

"Då går vi väl mot gruvorna", sa Alice. "Kom"!

Katten följer efter henne medan han funderande på hur han skulle kunna lura bort korten. Det bästa han kunde komma på var att lura dom. Men dom är inte lättlurade.

När de kom mot öppningen av gruvan som var i byns ände så kunde de höra ett högt skrik.

"TA DEM"! Skrek en röst och två kort sprang mot gruvans utgång, på väg emot Alice och katten.

Det ena kortet hade röd hjälm, armar och byxor och magen var platt som papper och det var vitt med ett stort rött hjärta i mitten. Det andra var likadant fast svart istället för rött och ett spadertecken i mitten.

Alice skyndade sig att ta upp kniven som hon kastade mot ett av kortens håll. Det svarta kortet föll ner på marken och dog.

Men då kom det bara fler kort som sprang mot deras håll.

"Se till att ta dig in i grottan" säger katten. Nästa sekund är han några meter bort, åt vänster om Alice.
"Här borta" ropar han till korten som förvirrande vänder sig mot honom.