Grimm (PRS)

Säker på att hon inte hade sett mig fortsatte jag att smyga mig genom affären. Jag fick många konstiga blickar, men ingen stoppade mig. Efter att jag samlat på mig ett paket frysta korvar, ett litet juicepaket och äpplet började jag gå mot utgången.

Aily står utanför och väntar på killen.

Jag ser mig över axeln när jag går ut och märker inte Aily förrän jag snubblar in i henne. Jag tappar koncentrationen för ett ögonblick och känner hur hon ser mig, mitt riktiga jag. "Döda mig inte, snälla!" ropar jag och tar ett skrämt steg bakåt.

Aily ser chockat på honom.
"Vad är du för något?" frågar hon.

Jag lägger förvirrat huvudet på sned. "Vad menar du? Säger du att du... Hah!" utbrister jag och börjar skratta. Hon vet inte att hon är en grimm! Hon tror att hon håller på att bli galen.

"Vad skrattar du åt?" fräser hon.

"Det är bara det, du, haha, du...!" skrattar jag medan jag flämtar efter luft. Efter typ två minuter lugnar jag ned mig och ler mot henne. "Du tror att du är knäpp, eller hur? Ser saker? Saker som du inte kan förklara...?"

"Sluta gå som katten runt het gröt och berätta" fräser hon.

Jag stannar upp och tänker. Förr eller senare kommer hon att få reda på sanningen. Och när det händer är det bäst att vara på hennes goda sida. Om jag berättar för Aily kanske hon skulle ha ett gott öga för mig. Jag tittar upp på henne. "Okej. Du är en Grimm, gumman".

"En vad? Raring, du är verkligen hopplös på att förklara saker" säger Aily som inte blivit glad över att ha kallats gumman.