Mutants

(I'm interested, vilken anime/manga är den förrsta och sista gifen i din signatur ifrån? o.o Sorry för lång tid...)

"Du verkar ju framåt, jag tror jag ska vara rak på sak, jag brukar vinna på det." Fortsätter Rhiannon och lutar sig vagt framåt. "Jag känner inte igen dig och jag måste medge att du inte tycks vara en människa, så du kanske är en mutant?" Hon frågar detta i ungefär samma ton som om hon talar med ett barn om en trasig leksak. Alltså som om hon tycker synd om honom, men ändå inte.

(Den första är från världens bästa anime ever!
Wolf's Rain ♥ och den sista är från Ginga Densetsu Weed c: )

Jag rycker till när hon talar till mig igen. Jag sväljer och tittar osäkert på henne. "Varför frågar du det...?" Jag hade planerat att låta stöddig och förbryllad, men mitt fräcka svar blev bara till en nervös viskning.

(OH MY GOD, finns den som anime!? o.O Jag trodde den bara fanns som manga, vart kan man se den? Jag har ingen aning om vad det andra är. x'D)

"För att det är bra att veta." Svarar Rhiannon leende. "Speciellt eftersom människorna är på en äkta jakt efter mutanter så är det bra att veta vem som går att lita på." Konstaterar Rhiannon och lutar sig avslappnat bakåt med ett nöjt leende på läpparna. Hon är inte direkt rädd för honom. Om det visade sig bli ett problem så kan hon ändå bara försvinna in genom det stängda caféets väggar och bara fortsätta röra sig bort.

(Så j*vla bra anime! O-O http://www.animehere.com/anime/wolfs-rain.html)

Jag ser granskande på henne och säger sedan: "Är du en mutant?" Jag känner inte för att öppna mig för någon - har aldrig gjort det - utan att de öppnar sig först.

"Smart, smart." Svarar Rhiannon och sträcker på sig aningen samtidigt som hennes hand blir svart då den blir gjord av kol. "Men ja, jag är en mutant." Fortsätter hon och ritar lite med sin kolhand på bordet. Inte för att det syns speciellt bra då bordet är mörkgrått.

Jag stirrar på hennes hand och sluter ögonen. Fortfarande med slutna ögon säger jag: "Okej. Jag är också en mutant." Jag ser mig plötsligt omkring och ser att fler och fler människor har tagit sig ut på gatorna och omedvetet lägger jag en hand över den andra mutantens kolhand. "Kan vi ta det här någon annanstans?"

Namn: Cleopatra Khamon
Smeknamn: Cleo
Utseende: http://images.halloweencostumes.com/products/15293/1-1/queen-cleopatra-wig.jpg (vet inte hur man får in bilder, använd länken) Fast hennes ögon har en guldnyans.
Personlighet: Kort stubin om hon blir uppretad/irriterad men annars ganska samlad, kan verka självisk men bryr sig faktiskt mycket om andra och de omkring henne.
Kraft/krafter: Hypnotisera med ögonen, bra på magiska drycker, örter och annan materia, har alltid någon användbar blandning med sig, är även bunden till solen. Har en speciell koppling till ormar och musik.
Bakgrund: Har inget minne från ett år tillbaka men efter ett tag in i rollet kommer hon på något sätt få reda på att hon är från antika Egypten.
Övrigt: Hon anser att hon har fått sina krafter från Ra (solguden). Gör gärna som hon själv vill och har inte än full kontroll av sina krafter. Hennes ögon är hennes själ, ändrar färg, from m.m. beroende på humör och sånt !

(Kul att du vill vara ed Isse! Hoppa in när du vill! :3)

(Oh wait, you're like the real Cleopatra! That's awesome!)

Rhiannon drar automatiskt tillbaka handen samtidigt som den blir till kött och blod igen och hon böjer den prövande. Vissa material kan hon inte kontrollera helt. Till exempel kol och då kan hon inte röra handen ordentligt efteråt. När hon är metaller så kan hon göra vad hon vill, både under tiden och efteråt. Men helvete heller att hon kan göra det med vad som helst som är ett sprött material eller trä. Vad är egentligen skillnaden? Rhiannon reser sig och tar ett steg åt sidan innan hon knuffar in stolen igen.

Jag sliter blicken från gatan när hon reser sig upp och följer hennes exempel. Plötsligt kommer jag ihåg att jag inte har presenterat mig formellt än och sträcker snabbt fram handen. "Cole", säger jag kvickt och prövar mig på ett blygt leende som blottar de båda huggtänderna.