Om du visste sanningen [Dramione]

Dramione ♥
Men, jag älskar denna ff! Skriv mer när du känner för det =)

Skriv mer

Tack allihopa! Tagga gärna vänner son ni tror kan gilla denna!


Fortsättningen:

"Vem är hon?" Hörde jag pappa viska i mitt öra. "Känner du henne?"
"Ja, pappa." svarade jag. Den här lögnen skulle snart spricka. "Jag träffade henne när jag var på en promenad runt herrgården.
"Blodstatus?" viskade han.
"Än sen? Jag orkade inte fråga." Sen gick jag iväg och satte mig bredvid Hermione. Mamma och pappa satte sig vid andra änden av väntsalen.
"Hej" sa jag lite generat.
"Du har redan sagt det." svarade hon. Jag kände hur rodnaden spred sin i ansiktet.
"Hogwarts, va?" frågade jag och låtsades om att jag inte hört det senaste hon sa.
"Jaa." svarade hon. "Det ska bli så kul! Tycker inte du? Eller ska du dit?"
"Klart jag ska dit! Jag är ju ur familjen Malfoy." sa jag skadeglatt. Hon kollade på mig med lite hat i blicken.
"Familjen Malfoy. sa hon. "Du är inte som dina släktingar va?" Jag insåg att den här tjejen förmodligen visste om min släkts "olyckligheter".
"Nej, jag tycker att det ska bli skönt att komma bort från dem." sa jag lite för fort. "Det är" Jag tvekade. "Min ende vän är en husalf." sa jag tyst.
"En husalf?" frågade hon storögt. "Så du har en husalf? Jag har läst om dom." För varje ord Hermione sa kändes det mer och mer som att hon var mugglarfödd.
"Hermione Granger" hördes en röst.
"Jag måste gå, men vi ses väl på Hogwarts?" Hon vinkade och gick. "Jaa det gör vi." tänkte jag för mig själv.

Mamma och pappa kom fram till mig.
"Granger, va?" viskade min pappa hotfullt efter att han hade slagit sig ner. "Jag kan inte minnas det efternamnet." En klump samlades i min hals. Då var hon inte renblodig.
"Nej, hon är..."
"Inte mugglarfödd, va?" avbröt mamma viskade i mitt andra öra.
"Nej, hon är från utlandet. Inte renblodig, men från en trollkarlsfamilj." Jag var rätt nöjd med mitt svar.
"Var inte allt för nöjd." sa pappa medans den magiska rösten ropade: "Draco Malfoy" Jag gick in i ett annat rum än Hermione hade fått gå in i.
"Nu ska vi se här..." sa en av designerna. Också hon hade ett magiskt måttband, men det verkade vara mer "tränat" än Ollivanders. "Hogwarts?" frågade hon.
"Ja." svarade jag.
"Jag tar nästa, Molly." sa en annan röst efter ett tag. "Det är så mycket folk här idag." Hon ställde fram en till pall, och flickan som uppenbarligen hette Molly, gav henne en kort nick. En pojke med ganska långt, svart, rufsigt hår gick in och ställde sig på pallen.
"Hogwarts?" frågade den andra damen. Pojken nickade.
"Jag ska också till Hogwarts." sa jag. "Vet du vilket elevhem du kommer att hamna i?"
"Nej," sa pojken. "Du då?
"Sytherin." tvingade jag fram. "Hela min släkt har gått där."
"Nu är du klar" sa Molly till mig. Hon anande nog att det var bråk på gång. "Dina klädnader blir hemskickade till dig inom några dagar." Jag gick ut till mamma och pappa igen, men kunde inte sluta tänka på Hermione. Jag avslutade min shoppingtur med att köpa lite böcker, en kittel, ingredienser, och en uggla. Jag valde en uggla som hade samma färg som Hermiones hår. Jag beslutade mig för att hamna i samma elevhem som henne, och hitta henne redan på tåget.

I love it ♥

Awesome helt fantastiskt!

SmileyNight kanske vill läsa?

NU fattar jag vart du hittade mig! ;D
Tyckte ditt nya kapitel var fantastisk, du skriver jätte bra. Längtar också till fortsättningen!

Vart jag hittade dig...?




KAPITEL 3 ~Hogwartsexpressen


Dagarna fram till den 1:a September sniglade sig fram. Det enda jag gjorde var att försöka skriva ett brev till denna Hermione Granger och bestämma träff vid Hogwartsexpressen. Jag gick bara ut från mitt rum för att äta och gå på toaletten, som lyckligtvis låg i samma korridor som mitt rum.

Den 1:a September var allt packat och klart. Jag hade inte förmått mig att skriva nåt brev till Hermione. Jag tänkte på det. Risken var att jag inte skulle få träffa henne igen. Vid vissa tillfällen funderade jag på om hon gillade mig. Förmodligen inte. Men vi kunde kanske vara vänner. Jag hade även skrivit ett brev till farbror Scorpius, som nu låg i min ficka. Det skulle jag skicka iväg så fort jag kom ombord på Hogwartsexpressen. Jag hade bara skrivit samma sak som förra gången, förutom att han gärna fick möta mig i Diagongränden. Jag hade även lagt till en mening som lydde såhär:

Jag tror att jag är kär.

Mer vågade jag inte skriva om mamma eller pappa skulle komma över brevet. Lyckligtvis, så hade de nog glömt bort olyckligheterna med Scorpius, för de nämnde inte honom nån gång på hela veckan.
"Mamma? Pappa?" ropade jag den 1:a September. Jag stod redan färdig i hallen. "Kommer ni snart?"
"Varför så bråttom? Har du någon du ska träffa?" väste mamma plötsligt i mitt öra. "En tjej?"
"N-nej, mamma"
"Om den flickan är mugglarfödd, Draco, är du lika mycket värd som henne." Pappa kollade ner på mig.
"Hon är inte mugglarfödd." sa jag bestämt. "Hon är igen smutsskalle." Lade jag till. "Jag vill bara inte missa tåget" sa jag med spelad glädje. "Det skulle inte vara kul, eller?"
"Nej, nu går vi" sa mamma. Slaget var vunnet.

"Vi behöver inte skynda, mamma" Det var 30 min kvar till tåget skulle gå. Men mamma matade på och sa hela tiden saker som: "spring" och "snabbare"
"Han har rätt, Narcissa, varför så bråttom?. sa pappa förvånat. Mamma hade aldrig varit stress-typen.
"Jag vill inte vara bland alla dessa mugglare, Lucius. Dom gör mig illamående."
"Å, på det viset" svarade pappa. "Hoppas inte att det går i släkten. För med tanke på hur många smutsskallar det finns på Hogwarts, skulle inte Draco kunna gå på lektionerna." De skrattade. Jag ville be dom att sluta, men jag ville inte, att det sista jag gjorde i London, skulle vara att få en örfil. Märkena efter den förra hade nätt och jämt försvunnit. Men jag skattade inte.
"Draco, nåt fel?" Hörde jag mammas klingade ton i mitt öra. Det var som om jag inte var i närheten. Hennes röst kändes avlägsen och suddig. Lika avlägset hörde jag mig skälv svara:
"Det är okej." Snett framför mig guppade Hermiones, inte så välbekanta, hår upp och ner för varje steg hon tog. Med ens sjönk hjärtat till magsäcken. Hon gick och samtalde med ett par mugglare. Hon var trots allt mugglarfödd.

jag gillar det

Awesome du skriver helt fantastiskt och med sådan inlevelse :' ))