roll mellan mig, Renesmee cullen 1 och Hermione 1234

-Hej. Svarade jag. Hur ska man vara mot de nya? Jag vet ingenting om henne. Vad var det hon sa om sig själv? Hon gillar film, läsa och skolan. Kommer från Afrika.
-Vad gjorde du i sommar då? Frågade jag henne.
Hoppas att hon inte hörde deras viskningar förut. Jag borde varna henne för de där tjejerna. Hur gör man sånt? Äsch, varför bryr jag mig. Och om jag sa till skulle jag bara hamna i mer trubbel än jag redan var i.

------------------------------------------------------------------

Jag vill bara fråga en grej glina. När du skrev " hon var en av dom som inte alls lyssnat på mig utan snarare suttit och fnissat åt sig med hennes kompis." vad menar du då? Jag lyssnade på dig. Ville bara säga det. Det var dom som satt bakom mig som fnissade.
Jag skrev: "Jag hörde de populära tjejerna som satt bakom mig fnissa åt henne och viska något om henne. "

Ville bara säga det.

Vi satte igång. Snart hade vi ett stort rosa papper framför oss och höll på att texta Sommarlovet!

Förstod fel...hehe.skit bara i det!

-

"Öm...Det har varit krig i mitt land...Mina föräldrar har dött... Jag har blivit evakuerad och satt på ett tåg jag inte visste var det for." Mumlade jag snabbt.
Ville inte återuppleva minnena av döda kroppar som ligger sönderbrända eller med kulor överallt.
Lukten av död.
Känslan när man ser in i sin mammas och pappas sista ansiktsuttryck och smeker dem på kinden för sista gången och sedan, ett tårfyllt adjö.
Jag ruskade olustigt på mig begravde mitt ansikte under mitt hår.
Ville inte att hon skulle se mitt ansikte så sårbart.

Hon gömde ansiktet i sitt hår. Jag förstod att hon inte ville att jag skulle se hennes ansikte.
-Jaha. Okej. Svarade jag lite nervöst.
-Förlåt. Jag borde inte ha frågat. Jag har iallafall...
Ja, vad hade jag gjort? Gömt mig från mamma. Hittat pappa... NEJ. Jag fick inte tänka på det!
-Jag har varit med min lillasyster. Slängde jag ur mig för att få bort tankarna på det.

Det gick bra för oss. Vi gick en sväng till datasalen för att skriva ut lite bilder på soliga stränder och blommor.

"Vad kul." mumlade jag och dök fram igen ur min svarta hårman.
Jag visste att jag måste se löjlig ut men sket i det.

-Och så har jag varit ute och klättrat. Jag gillar gymnastiska saker. Allt sånt faktiskt. Vi kan skriva om några av dina intressen så har vi något kul att skriva om från in sida? Vad tycker du? Du kan väl fundera över det medans jag går och hämtar en planch. Kommer strax! Sa jag. Jag reste mig upp och gick för att hämta en vit planch.

"Jag är så trist. Älskar att plugga, läsa och... vara själv och sånt. Men som du vill." muttrade jag och ryckte på axlarna.

-Det är inte trist! Du kan skriva en bokrecension om du vill! Börja skriva eller rita på det här pappret. Sa jag och räckte henne ett vitt målarpapper.
-Kan jag börja skriva och måla om något här? Frågade jag och pekade på planchen.

"Okej...." mumlade jag blygt.
Jag började skriva.

Namn: Sanningens gåva...