Rätt eller fel?

Superbra!!!!!!!!♥♥♥♥♥♥♥♥ men... Såhär kan du ju inte sluta! Fortsätt skriva!

Azzume!

Braaaa!

Jag shippar Sasha och Eliza..

Taack så jättemycket!! Håller på med nästa kapitel!! Ariana Potter Minihäst chokladgrodan

jaaaaaa! ♥♥♥

Yeeeey!!!! Stressa inte, för det ska bli bra!! Men det skadar ju inte att skynda liiiite iallafall... ♥

BRAAA!!! Tack Ida2001 som taggade mig!

Okej förlåt för att jag inte skrivit på länge men här kommer kap 4 del 1! Kommentera vad ni tycker!


Först händer inget, sen händer allt. Inom en millisekund har jag satt högsta fart på kvasten och styr det snabbaste jag kan ner mot marken. Mina ögon tåras av fartvinden och det viner i mina öron. Jag hör publikens skräckslagna utrop och några enstaka skratt. Jag vet att jag måste hinna. Hon var så högt upp så det är tveksamt om hon överlever fallet. Och om hon gör det kan det absolut inte vara med en hel ryggrad. Jag måste hinna! Måste, måste, måste, måste!!
Allt det här tänker jag på bara några sekunder. Eliza fortsätter att falla till det tillslut bara några meter kvar mellan henne och döden. Jag tar i allt var jag har och lyckas att pressa kvasten så pass att att den hinner fram till henne och dyker in under henne. Eliza landar hårt på min rygg. Smärtan när vi med en duns landar på marken är så genomborrande, men jag klarade det ändå. Springande fötter kommer mot oss och skrik hörs. Folk lägger sig på knä framför mig och ruskar mig. Jag hör Eliza sucka tungt och drar en lättnads suck. Hon mår säkert inte bra, men hon lever. Jag lyckades dämpa fallet! Någon bär upp mig, men jag har redan slutit ögonen.

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Jag vaknar och slår upp ögonen och blir direkt bländad. Jag sätter mig upp och tittar ut över sjukhusflygens sängar. Min kropp känns som gelé och att ens hålla ögonen öppna är smärtsamt.
- Eliza? Stönar jag och sjunker ner i sängen.
- Ja? Svarar hon lågt från sängen bredvid.
- Hur mår du?
- Jag har mått bättre men jag överlever! Säger hon och skrattar lågt. Jag skrattar också men slutar genast när det hugger till i magen av smärta. Jag ser en uggla flyga runt utanför de runda fönstrena. Den hoar seglar ner mot vattnet som glänser av solens strålar. Jag undrar vad som kommer att hända nu. Jag tittar med möda ner på kanten av Elizas säng, där ligger berg av kort, godis och presenter. Det är alla Elizas vänner såklart. Alla gillar Eliza, de gillade mig också innan jag gjorde det där mot Eliza. Sedan vrider jag på huvudet och tittar ner på min. Längst ut i kanten ligger ett ensamt litet kort. Jag sätter mig med möda upp och trots att det gör ont tar nyfikenheten över. Jag sträcker mig och får tag i det. Jag öppnar kortet och läser:

Du kommer att få ångra vad du har gjort. Du hade din chans men sumpade den. Innan terminens slut kommer du att vara lika vissen som den här blomman. Jag har mina planer för dig! Du kommer att få igen… //du vet nog vem jag är

Mina händer skakar när jag läst klart. Jag kallsvettas och kortet ligger upp och ner på golvet. I mitt knä ligger den lilla blomman som föll ut ur kortet, Det är en lila kaprifol. Jag älskar lila kaprifoler och brukar oftast ha den som en symbol för mig. Kaprifolen är lika vissen som ett löv och hr tappat sin vackra färg. Klart jag vet vem det var som skrev brevet, en som oftast använde den symbolen för mig, en som fått mig att symbolisera den vissna blomman, en som inte tar såna såna här saker på lek!
Rosie.

Jag läser redan Sjukt bra ! ♥

Oj kopierade bara från vänlistan sorry! JustMe!
Tack så jättemycket!