Skuggvärld (PR Amaanda och DarkBells)

Stella kunde inte säga att hon var förvånad. Det hade varit några år sedan allt började, så hon hade sett stora grupper med som högst hundra deltagare.
Men Lia var annorlunda. Stella skulle tro att hon varit ensam för man såg att hon var skadad. Inte bara utan på.
Men när hon sade att de var hennes syskon förklarade det sig. Lia verkade inte heller vara den typen som lämnade familj i sticket.
Stella bara nickade fast Lia inte såg. Efter några minuter så kom de fram till ett tält. Utanför satt en liten flicka som inte kunde varar någon annan än Vanilia.
"Will är i tältet. Jag tror inte han mår bra", sade Vanilia dystert.

[Åh, på något sätt älskade jag det där inlägget. Great job ♥ ]

"Det här är Stella, Van", säger Lia och försöker svälja den tjocka klumpen i halsen. Hon vill inte tänka på Will. Alls. "Hon är... Hon är med oss nu."
Vanilia tittar dystert upp på Stella. Inte ens en nykomling kan få henne på bättre humör. Då är det verkligen illa ställt i systerns hjärna.
"Hej Stella...", säger Van lågt och tittar ner på sina smutsiga skor.
Lia flackar med blicken mot tältöppningen.

(( Aw ♥ tack ditt inlägg var bra också! ♥ ))

"Hej Vanilia", sade Stella och log snett. Hon sneglade på Lia som flackade blicken mot tältet. "Du kan gå in, jag tar hand om din lillasyster", sade Stella lågt och log försiktigt mot Lia.
Sedan satte hon sig bredvid Vanilia.

[♥]

Lia ler ansträngt mot Stella. Hon känner sig väldigt tacksam mot henne, men på något sätt är det svårt att förmedla de känslorna.
Hon drar tältets tyg åt sidan och kryper in.
Will sitter på en av deras få filtar i ett av hörnen framför henne. Hans ena ben är uppdraget mot bröstet, medan det andra sträcks ut - det skadade benet.
"Will", säger Lia och sätter sig ner på platsen bredvid honom.
Han svarar inte, möter inte ens hennes blick.
"Förlåt då", suckar hon då han inte ger med sig. "Jag menade inte att..."
"Det menade du visst", avbryter han hårt. "Du menade att lämna oss för ett dumt skrik. Vi hör skrik hela tiden, Lia! Varför spelade just det där någon roll?"
Hon sväljer ner klumpen som fastnat i halsen. "Jag vet inte, men..."
"Nä, just det", hugger han av. "Du stack trots att jag bad dig att inte göra det."
"Jag räddade ett liv och Stella..."
"Spelar det någon roll?" Fräser han. "Du var beredd att lämna Van och mig. Dessutom när jag är döende."
Den sista meningen får hennes inre att blöda.

Stella tyckte synd om Vanilia. Hon var så ung. Men ändå så klok. "Hur är Lia egentligen?" frågade Stella efter en stund.
"Hon är snäll. Hon bryr sig om oss, även om Will inte ror det", sade Vanilia.
De satte där tysta en stund. Plöstligt hördes en killes röst från tältet, som inte kunde vara någon annan en Will.
"... Desutom är jag döende."
Vanilia började gråta tyst. Stella visste inte direkt vad hon skulle göra så hon kramade om Vanilia lite lätt.
"Kan du klara dig själv en stund? Jag ska bara in i tältet", frågade Stella. Vanilia nickade.
Stella reste sig upp och gick in i tältet. Will satt på en filt och Lia stod upp och såg ovanligt hård ut.
Wills ögon spärrade för en sekund upp i förvåning men sedan lugnade han ner sig.
"Låt mig se", sade Stella lugnt och satte sig bredvid Will. Hon lossade försiktigt på den smutsiga trasan och slängde bort den.
Hon iaktog såret en stund. "Det här går nog att fixa. Jag måste bara bort till barnhemmet och ta med en första hjälpen. Det ända vi behöver göra är att rengöra såret och sätta dig ett rent bandage", sade Stella tillslut.

"Är du säker? Lia biter sig hårt i läppen. Hon försöker släcka den flamma som får kraft av Stellas ord nästan fattar eld på hela henne. Det är hopp. "Jag menar, det är en skuggskada,
Har du behandlat en sådan förut, Stella?"
En rörelse vid tältöppningen får Lias muskler att reagera blixtsnabbt. Men det är bara Vanilia som tassar in. Tack och lov är det bara Vanilia.
Krokodiltårar har torkat på hennes kinder, men ögonen glänser av förtvivlat hopp. Bara en enda blick på henne skvallrar om att hon hört allt som Stella sagt.
"Kan Will bli bra?" Frågar hon med sin ljusa röst.
Lia är blixtsnabbt där för att ta hennes hand. "Van", säger hon.
Vanilia tittar storögt på Wills ben. "Kan du få Will att bli bra, Stella?"
"Det vet vi inte, Van", säger Lia. "Kom. Vi går ut."
Motvilligt drar Lia ut sin syster ur tältet. Hon vill inte att hon ska fyllas med allt för mycket hopp om allt skiter sig. Oddsen är ju inte direkt på deras sida.

Stella iakttog såret igen. Hon märkte inte att Vanilia kom in. "Jag har haft några skuggskador. Men de var inte lika allvarliga som den här. Men jag tror det går att fixa", sade Stella tillslut.
Hon vände sig mot Lia. "Men så måste skynda oss", sade Stella och reste sig upp.

"Bara säg vad jag ska göra", säger Lia till Stella. Om det går att fixa såret finns det ingen tid att förlora.
Vanilia öppnar munnen, men Lia tystar henne med en enda mörk blick.
Och Will börjar plötsligt att flina. Han grimaserar mot smärtan, men leendet dör inte ut.
"Lycka till. Jag är ändå så gått som död."
Om inte Will redan varit döende hade hon mördat honom i den sekunden.

Stella blängde på Will. "Jag försöker rädda ditt liv. ", sa hon långsamt. "Du borde vara tacksam."
Stella vände sig om och började gå ut från tältet. Vanilia sprang ut och tog Stellas hand. Stella tittade ner på henne.
"Kommer Will klara sig?" frågade Vanilia med stora ögon.
"Om allt går rätt till", sade Stella och log lite mot henne. Vanilia släppte henne. "Då är det dags att dra", sade Stella till Lia.

Lia nickar förstående åt Stella.
Sedan känner hon en lätt beröring bredvid sig. Vanilia kramar hennes ben och lutar sig mot hennes sida. Hennes blonda hår lockar sig kring hennes lilla änglaansikte. Hon tittar upp på sin storasyster med lysande ögon.
"Snälla, Lia. Jag vill följa med!"
Lia skakar på huvudet. "Aldrig i livet, Van. Du stannar här och ser efter Will." Hon skulle aldrig tillåta henne att följa med. Det är en farlig värld därute.
"Men...!" Protesterar hon argt. "Jag vill!"
"Stella och jag sköter det här. Vi behöver någon som beskyddar Will. Det är minst ett lika stort uppdrag, Van..."
Hon rynkar pannan i ett försök att tolka det Lia sagt på rätt sätt.