rollspel mellan Hedwig96 & Sofia-Potter (privat)

Det är skönt med fredag, då kan man vara uppe lite längre. Men eftersom jag inte hade något att göra bestämde jag mig för att gå ner till vardagsrummet.
Mamma och pappa satt i soffan och talade, men de tystnade när jag kom in. Deras ansikten vändes om och de log mot mig, jag log svagt tillbaka.
”hej älskling” sa mamma när jag satte mig ner på soffan ”hur har skoldagen varit, vi har knappt hunnit prata idag”
”riktigt bra” svarade jag kort ”vad ser ni på” frågade jag och visade mot tv:n.
”åh, det är nåt matprogram bara, tack förrästen att du läste saga åt flickorna”
”hmm”
”du är duktig på att ta hand om barn”
”det tycker jag också” höll pappa med.
Jag bara nickade tyst med blicken fortfarande vänd mot tv-rutan. Men i ögonvrån såg jag att de log mot varandra.

Det fanns inget kul att se på just då så jag stängde av tvn.
Lite senare kom pappa in med fyra tallrikar och glas, han hällde upp te åt mig och vatten åt sig själv och mamma, Irmelie fick välling.
Mamma kom och harklade sig.
" Älskling, kan du hämta ner Irmelie?" sa mamma.
Jag suckade och gick upp på övervåningen, där låg Irmelie i sin lilla säng.
Jag tog hennes rosa lilla morgonrock med nalle Puh på.
Jag väckte försiktigt Irmelie och trädde på henne morgonrocken, jag bar upp henne i min famn och gick ner i köket, jag satte Irmelie i sin barnstol och satte mig bredvid.

Jag vaknade av att Lova kom inspringande i rummet.
”vakna Lafael vi ska till stan”
jag gäspade och sträckte på mig.
”jag kommer snart, kan du släcka lampan”
Hon sprang ut igen och släckte på vägen. Jag suckade och drog täcket över huvudet.
Efter några minuter hördes lätta, snabba steg i trappan och strax därpå kom Lova inrusande igen med Liv efter.
”men sover du ännu” sa hon
sen hoppade de båda upp i min säng och började dra bort mitt täcke medan de skrattade roat. Jag höll lekfullt emot och när de drog lite extra hårt låtsades jag ramla i golvet. Då skrattade de så att tårarna rann. Och jag kunde inte annat än att skratta med.

Jag vaknade av att Irmelie skrek.
" Dumma mamma!" hörde man doft att hon sa.
" Så säger man inte Irmelie! Men gå upp och väck henne då " sa mamma och suckade.
Sen hördes lätta men snabba steg i trappan och sen slängdes dörren upp och in kom Irmelie.
" Vakna, vi ska till stan " sa hon och hoppade upp i min säng och satte sig på mina ben.
" Stan, igen?" sa jag och gäspade.
Irmelie nickade snabbt och slog lite lätt på mina lår.
" Gå av " sa jag.
Irmelie satt kvar.
Jag suckade och reste mig upp för att bära bort henne men hon vägrade så jag drog ner henne så att hon låg bredvid mig, jag drog över tecket och sen kittlade vi varandra lite.

Vi lastade in oss allihopa i vår stora sju-personers bil. Det var lite över en halv timmes bilfärd till stan.
"Vad ska vi egentligen göra?" frågade jag efter en stund.
"det är en överraskning" sa mamma lurigt. Bilfärden fortsatte under tystnad förutom att Liv satt och sjöng.
"Ekkoln satt i klaanen kulle kala kottaa"
Men cirka 10 minuter senare sov hon sittandes i sin barnbilstol.
Lova sysselsatte sig med en liten nalle hon höll i famnen och viskande pratade mej. Jag såg landskapen susa förbi utanför fönstren medan jag undrade vart vi var på väg.
Så småningom blev vägarna större och höghusen synliga. Det var mycket trafik i stan, som man inte riktigt var van med. Hemma vid vår lilla sandväg var det sällan bilar körde förbi.

" Barn! Ät frukost nu så vi kan gå någon gång!" ropade pappa från köket.
" Kom nu " sa jag.
Jag gick upp och drog på mig mina jeans och min tröja, sen tog jag Irmelie i handen och gick ner.
När vi kom ut i köket så satt pappa med tidningen framför ansiktet.
Jag satte mig och hällde upp flingor.
När jag hade ätit klart så la jag skålen i disken och satte mig i soffan.
Irmelie kom lite senare med mjölk runt hela munnen, jag tog en gammal tröja och torkade bort mjölken.
Mamma kom ut från duschen och log.
" Då går vi!" sa hon.
Jag bar upp Irmelie och gick till hallen, pappa klädde på henne och sig själv.
Jag gick ut med Irmelie till garaget och hämtade hennes vagn.
Irmelie ville att jag skulle köra så då gjorde jag det.
Det tog ca 10 minuter att komma in till stan.
Irmelie hoppade i vagnen så att det gungade och pratade med sin nalle.

Efter en stund, flera gator bort stannade vi bilen vid en parkering. Det tog några sekunder innan jag kände igen mig helt. Liseberg.
Det hade jag inte väntat mig, men jag blev glatt överraskad.
Vi hoppade ut ur bilen så snabbt att mamma riktigt förskräckt ropade till mig "ta tag i Livs o Lovas händer här kör många bilar"
Jag sprang efter Liv som redan hade börjat springa över parkeringen. Jag var ganska snabbt ikapp henne eftersom hon sprang ganska långsamt. Jag lyfte upp henne i famnen och bar tillbaka till bilen där mamma och pappa hade plockar fram "tvillingvagnen" Lova stod snällt och väntade där jag hade lämnat henne. Jag satte ner Liv på den ena sidan av vagnen och hjälpte Lova upp bredvid. Sedan började vi gå mot biljettluckan.

" Vi ska till Liseberg " skrattade Irmelie.
" Irmelie, det skulle vara en överaskning " sa mamma trött.
" Berätta inga hemligheter för henne " sa pappa.

När vi hade kommit till parkeringen så började Irmelie plötsligt att skrika och gråta.
Mamma bar upp henne och klappade henne på ryggen.
" Ja fill nej " gnällde hon.
Mamma suckade och släppte ner henne.
När hennes fötter nuddade marken så rusade hon iväg.

vid biljettluckan köpte vi tre åkband och 10 biljetter. Sen kunde vi äntligen gå in. Vi lädde stegen mot barn karuseller först. Elefanter som flög upp och ner medan de åkte runt. Jag for med och åka trots att jag kände mig ganska löjlig. Mamma begärde om det eftersom hon inte tyckte flickorna skulle åka själv. Men eftersom Liv och Lova satt framför mig var det bättre.
Timmarna flöt på snabbt och det blev många åk och bergodalbanor med pappa. Men mamma åkte ingenting, vilket jag tyckte var konstigt eftersom hon brukar åka.
Men efter några timmar var vi alla vrålhungriga.

Mamma gav mig en tröttsam blick, jag suckade och rusade efter henne, tillslut rammlade hon och jag bar upp henne.
" Sluta med det där!" sa jag.
Jag bar den gråtande och skrikande flickan till vagnen och satte i henne, jag knäppte bälterna medans mina försök att komma undan hennes sparkande fötter.
Vi gick fram till kassan och pappa gick fram.
" Hej, fyra åkband och lunch " sa han.
Kvinnan i kassan log och gav honom fyra röda åkband och fyra lunchbiljetter.
Pappa tog emot allt och betalade det och inträdet.
Jag satte på mig ett band och satte på Irmelie's band.
Sen gick vi in bland alla skrikande barn och skrattande människor.