Nötter med fötter!

Laura skrattar till, "Vad bra, då är du och Kokos officiellt välkomna hem till mig när ni vill." log Laura och nickade.
"Försöka är bättre än att inte försöka. Jag ber bara att han ska överväga att inte göra det. Hellre samla ihop dem han känner för att göra något med efter allt är slut, då bryr jag mig inte." flinar Laura lätt, eller hon orkade inte bry sig. Hon hade valt sida och hon hade valt om att ta vara på sitt liv, folk som inte ville ha med henne att göra tänkte hon inte skydda. Laura följer hennes blick men skakar på huvudet, nu med en min som knappast var glad längre.
"Nej ingen. Ingen alls av de vi kände." sa Laura och granskade henne ingående.
"Och inte du heller, antar jag." sa Laura mer som ett konstanterande än en fråga då hon egentligen visste svaret redan.

"Det glädjer mig att höra" sa hon leende.
"Ja det är sant, och med honom kan man knappast be om något annat, min far är ju som han är" sa hon leende. "Du är en sådan ängel, vad gör då på våran sida" sa Cara och höjde ett ögonbryn och såg på sin vän. Men slutade sedan le.
"Nej jag har inte mött någon sedan min far bestämde deras öde. Jag gav dem en chans att gå med mig men de verkade inte vilja det" sa hon och suckade. "Men jag saknar dem ibland."

Laura kliade sig på huvudet, "Tja, anpassar mig skulle jag väl tro. Saken är den att inte bry sig om hela världen utan bara ens närmaste, det blir enklare då. Jag orkar inte lägga tid på folk som ändå inte vill ha med mig att göra." sa hon och ryckte på axlarna som om detta inte bekom henne men det gjorde det.
"De blev väl lite sura när jag bytte sida." sa hon och flinade.
"Men ärligt, det är korkat att göra något annat, bättre att dra fördelar av det man får." sa Laura och skrockade sedan.
"Minns du när din far inte visste varför jag hamnade i Hufflepuff? Ärligt så vet jag inte det heller. Det känns som jag har förändrats eller att denna delen alltid har funnits men, men kommit ut nu." sa Laura fundersamt och såg på Cara för svar. Eller var det som hon gissade att Hufflare hade alla egenskaper men ingen utmärkande för att hamna i ett annat elevhem.
"Ja, nog saknar man dem, det är ensamt." sa hon, inte så att hon inte ville ha Cara, men de andra hade också varit gott sällskap.

"Ja jag antar det. På så sätt har du tur, jag hade aldrig fått chansen att anpassa mig om Potter hade vunnit, jag hade hamnat i Azkaban" sa hon och ryckte på axlarna.
"Ja det är ju så, men människor ville inte se det, jag är inte säker på vad de tycker nu, men jag hoppas de ångrar sig" sa hon kallt. Hon hoppades de alla hatade sina liv, att de ångrade sig. Hon hade försökt hjälpa dem, men ingen var intresserad och då fick de skylla sig själva. Hon ryckte sedan på axlarna.
"Jag tror alla människor har två sidor, en god och ond om du vill kalla det de. Men ja du har nog alltid haft den här sidan, men vi lyckades väcka den" sa hon leende och nickade sedan. Hon brukade inte erkänna att hon saknade dem men ibland gjorde hon det.
"Vi borde kanske besöka dem och se hur de har det?" sa hon.

Laura nickade, "Fast jag hade gjort allt i min makt att hindra det, att få dig därifrån. Och om inte det gick hade jag besökt dig var dag." log hon åt sin vän, hon visste med sig själv att hon åtminstonde försökt.
"Som du hjälpte och hjälper mig." sa Laura även om det då mer var Voldemorts förtjänst. Han hade accepterat henne att hon bytt sida till hans. Mest för att hon var Caras vän? Eller för att han visste vem hon var? Eller för att hon gick över först? Troligen lite av varje, inte för hennes talang i alla fall.
"Kanske." sa Laura åt hennes förklaring, hon var knappast stolt över det. Eller jo hon var det på sätt och vis. Men hon orkade inte bry sig om andra, bry sig om världen så länge hon hade det bra. Hade hennes familj levat hade saken varit annorlunda.
"Besöka dem? Malfoys? Weasleys eller Potter?" sa Laura tveksamt, vilka menade hon egentligen?

"Det vet jag att du hade gjort, precis som jag vet att jag hade blivit galen av att sitta där" sa hon och log emot sin vän.
"Jag vet inte, vem som helst. Jag behöver träffa lite folk, inte för att jag tror att jag är så välkommen hos någon av dem, men ja vi kan väl testa" sa hon leende.

"Ja, vem hade inte det? Det var hemskt där inne." sa Laura och rös till av minnet.
"Fast jag gjorde min första crusio med så inget ont som inte har något gott med sig." flinade hon till innan hon blev allvarlig igen.
"Ja, du har väl rätt, då skulle jag prova Zabini kanske? Eller Malfoy, tror inte de andra ens är ett alternativ." sa hon fundersamt och slängde en blick ut som om svaret skulle finnas där.

"Ja, men det finns säkert någon där som skulle uppskatta besöket, det verkade inte bekymra Bella, men hon är ju som hon är" sa Cara och log roat, hennes styvmor var minst sagt speciell. Men hon gillade Bella ändå, hon kunde i alla fall liva upp stämningen.
"Det är sant, Scabior och Grårygg fick i alla fall sina straff" sa hon leende och nickade sedan.
"Nej jag antar att det inte är det, så vi kan väl besöka Blaise först, jag tror inte han hatar oss" sa hon och log halvhjärtat.

"Ja Bella är Bella och ingen är som hon." sa Laura roat, hon gillade Bella. Trots att det var hon som troligtvis varit med att döda hennes föräldrar, bland många andra. Men de hade bara varit två bland många mugglare och nu var Laura glad att de var döda, mugglare hade det inte lätt, inte ens hon alla gånger trots att hon var halvblod.
"Nu?" sa Laura och kom på fötter, inte heller hon trodde det om Blaise, han var mild och snäll, oftast i alla fall.

"Och tur är väl det. Om det hade funnits fler som Bella hade jorden gått under" sa Cara och log roat. Hon nickade emot Laura.
"Ja eller har vi något bättre för oss?" frågade hon. Cara lyfte upp Kokos i famnen, tog tag i Laura och transfererade dem hem till Blaise hus. Hon tog ett djupt andetag och knackade på.