(PRS) Kärleksdrama

När Maya säger *Jag är kär i dig* stannar jag, jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Jag ser på henne, och jag känner att jag har känslor för henne också.

"Herregud, kan mitt liv bli mer komplicerat? Vart ska jag göra av alla känslorna? Vad känner jag egentligen?" Mina tankar snurrar runt runt och tiden rinner iväg, efter att ha varit tyst i nästan en minut ser jag på henne och säger,
- Jag måste gå, Dehlilja undrar nog vart jag är och du borde gå till Lotus... Men så fort jag sagt det ångrar jag mig direkt men det är för sent, jag kan se hur Mayas ögon börjar tåras och efter några sekunder rinner en tår ner för hennes kind. Hon börjar gå iväg.

- Maya, vänta, det va inte... Det va inte så jag menade! Men det spelar ingen roll hur mycket jag ropar, hon har redan gått iväg så långt att hon inte hör mig. "Jag och min jävla mun... Nu vet jag iaf varför jag är tillsammans med Dehlilja, jag sårar aldrig henne för vi pratar aldrig. Jag lyckas alltid såra de jag bryr mig om... Idiot är du Penelope!" tänker jag medan jag långsamt börjar hasa mig mot slottet...

Jag ser inte Maya någonstans så jag går upp till Ravenclaw och upp till min sovsal trots att klockan inte alls är mycket.

Jag hade just gjort mitt livs bekännelse, och hon hade reagerat precis så hon inte fick. Hon hade varit tyst. Jag var alltså dödsdömd.
Jag skulle aldrig kunna se henne i ögonen igen... Åh, vad jag skulle sakna de vackra ögonen.
Så jag antog att mitt liv skulle återgå till det normala igen. Lotus skulle aldrig få veta vad som sagts på den stranden den dagen. Jag hade helst sett att någon kastade en glömskeförtrollning över mig så jag glömmer bort Penelope och allt som har med henne att göra.
Trots allt kanske det inte var den bästa tidpunkten att berätta om min förälskelse, hon hade precis sett hennes flickvän med någon annan, och hon behövde nog bara tid.
En liten gnista av hopp tändes, kanske skulle hon komma över det, kanske hade jag en chans, men jag släckte lågan snabbt igen, sköt undan alla tankar och la täcket över mig.

Jag vaknar nästa dag med en rastlöshet i min kropp. "Jag måste prata med Dehlilja, vad är klockan?" Tänker jag och ser efter vad klockan är, kvart över sju står visarna på. Jag sträcker på mig och går sedan upp. Jag klär på mig mina kläder och borstar mitt långa hår.

Solen skiner in genom de tre fönsterna, jag går fram till det närmst min säng och ser ut över Hogwarts och den förbjudna skogen. "Wow, det är så vackert här..."

Jag lämnar min sovsal och går åt höger, jag knackar på den fjärde dörren på höger sida, Dehlilja öppnar.
- Hey babe! säger hon och kysser mig rakt på läpparna, jag kysser nästan inte tillbaka.
- Hej... Vi måste prata... Säger jag och ser ledset på henne.
- Okej, kom in, alla andra har redan dragit ner till Stora S. Jag går in genom dörren och stänger den bakom mig.

Vi sätter oss på Dehliljas säng, Jag ser på henne lite snabbt innan jag ser ner på mina skor. "Jag är för blyg för sådant här..." tänker jag.
- Så va vill du snacka om? frågar Dehlilja med sin diva röst medan hon snurrar en locka av sitt guldblonda hår mellan sina fingrar. Jag tar ett djupt andetag och säger sen,
- Jag såg dig igår... Dehlilja ser oförstående på mig.
- Okej? So?? säger hon och lägger huvudet på sne.
- Med Dakota... viskar jag. Då slutar Dehlilja snurra sitt hår mellan sina fingrar och ser på mig.
- Vad exakt såg du då? frågar hon, divan i hennes röst är borta.

- Jag såg att du hånglade med henne och lät henne smeka ditt bröst... Mina tårar börjar rinna, men jag snyftar inte eller något. Jag bara ser på henne...

- Okej, men det va ju typ inte så... Jag gillar ju bara dig Pell, det vet du la? Säger Dehlilja och ser på mig med sina blå ögon, i nästa sekund ligger jag på rygg i hennes säng och henne läppar är på mina...

Jag ser inte Penelope någonstans under frukosten, vilket troligen är lika bra eftersom jag inte skulle klara av att se henne just nu.
Jag var inte lebb, jag var straight. Gillade killar, intalade jag mig själv samtidigt som Lotus kom in, med rufsigt hår, och nyvakna ögon.
"Hej söt!", säger han och pussar mig i pannan.
"Hej!", säger jag och är uppriktigt glad att se honom.
"Vad hände igår?" Ja, vad hände egentligen? Jag bestämde mig för att inte ljuga, men inte säga hela sanningen heller. Det fanns ingen mening med att berätta det, eftersom vad som än hade hänt så var det över nu, det visste jag mycket väl.
"Åh, Penelope var ledsen, så jag tröstade henne, helt enkelt."
"Jag visste inte att du kände henne.", sa han och satte sig brevid mig.
"Det gör jag knappt. Men man måste ju ställa upp."
Han skrattade, men blev allvarlig ganska snabbt igen.
"Tror du vi får straffkommendering?"
"Såklart, vi var inte på några av lektionerna igår."
"Mm..."
"Men hörru, babe. Vi får det tillsammans."
"Hoppas det!", sa han och kysste mig.

Jag kom på mig själv med att fantisera om Penelopes läppar igen och drog mig snabbt tillbaka.
Lotus strök mig på kinden.
"Vad är det?"
Jag tog ett djupt andetag.
"Ingenting. Absolut ingenting."
För det var precis vad det var också. Ingenting mellan mig och Penelope, hade aldrig varit, även om jag tänkt på det.
Jag gick tillbaka till att kyssa Lotus, men tankarna gled fortfarande iväg till röda fylliga läppar, och gråa, glada ögon. Men den här gången sköt jag inte bort dem.

Dehliljas läppar är på mina, Hennes händer söker sig långsamt upp under min tröja tills hon hittar mina bröst, de är lite för stora för hennes händer men hon smeker dem mjukt. Våra andetag blandas med varandra och jag tappar kontrollen.

Jag kysser hennes, smeker hennes perfekta kropp. Jag tar av henne hennes tröja, sedan hennes byxor. Jag kysser insidan av hennes lår medan jag arbetar mig nedåt med byxorna. Hon drar av mig min tröja och sedan mina byxor efter det blir allt suddigt. Våra kroppar blir en, våra läppar lämnar aldrig varandras kroppar, hennes händer smeker mina lår och sen börjar allt snurra och jag minns varför jag är tillsammans med Dehlilja. Ingen tjej har någonsin fått mig att känna så som hon får mig att känna, fysiskt. När vi smeker och rör varandra finns inget annat i världen.

Vi är en enda röra i sängen med ben, händer, läppar, flåsande andetag, lila/rött hår som blandas med guldblont. Min bleka hy mot hennes solbruna.

Efter att vi delat några orgasmer med varandra slutar vi, Vi ligger tillsammans under hennes täcke. Hon leker med mitt hår precis så som hon alltid gör när hon vill visa sin uppskattning mot mig. Jag vänder mitt huvud och ser på klockan, kvart i åtta.

Jag sätter mig upp och börjar klä på mig mina kläder.
- Ska du inte klä på dig? Vi kommer missa frukosten... Säger jag och ser med ett leende på läpparna på henne. Jag minns inte ens vad jag skulle prata med henne om...
- Nah, gå i förväg du, jag ska chilla några minuter så drar direkt till lektionen sen istället. Men vi ses i Stora S ikväll till middagen.

Jag ser lite snett på henne men rycker sedan på axlarna.
- Okej sötnos, vi ses sen. Jag går fram till henne och vi delar en sista lång passionerad kyss när jag vänder mig om för att gå säger hon,
- Vi ses sen babe, Love you! Jag slänger en kyss till henne och stänger sedan dörren bakom mig.

Mitt hår är alldeles rufsigt, jag drar i det med mina fingrar men det hjälper inte. Jag rycker på axlarna och skyndar sedan ner till Stora Salen för att äta frukost. När jag kommer dit så är det fortfarande fullt med elever, jag ser på klockan, den är fem i åtta så jag har 35 minuter på mig innan lektionen börjar. Jag går långsamt in och sätter mig, medveten om att man kan se på lång väg att jag nyligen haft underbart sex.

"Fan Penelope! Du skulle ju prata med henne om Dakota... Typiskt, varje gång vi ska prata så gör Dehlilja såhär och du glömmer precis allt som är viktigt..." tänker jag, men sedan tänker jag "jaja, spela roll, jag pratar med henne efter middagen ikväll. Och sexet var faktiskt underbart så om vi gör slut så har jag i alla fall det att minnas..." Med den tanken går jag fram till Coraline och Jasper som sitter och äter på vår vanliga plats, mend et känns som om någon tittar på mig, men jag ser inte efter om någon faktiskt gör det.

- Oh! Någon har haft kul i sängen! utbrister Jasper när jag sätter mig mitt emot honom jämte Coraline.
- Håll tyst! Utbrister jag när han nästan halvt skriker så att alla i stora salen kan höra honom.
- Aw, kom igen, alla vet ju redan, jag menar kolla på ditt hår, och dina läppar är alldeles svullna. Jag slår vad om att de är grymt mjuka just nu. säger Jasper och blinkar skämtsamt mot mig.
- Sch!! säger jag förtvivlat medan jag börjar äta på min macka.

"Och var var du vid den här tiden igår, om jag får fråga?", säger professor Shetley när jag kommer in på lektionen.
"Jag öhm...."
"Tyst, jag vill inte höra." Tur för dig, tänker jag. "Straffkommendering, varje kväll nästa vecka!", fortsätter professor Shetley, och jag ger ifrån mig en uppgiven suck men går och sätter mug på min vanliga plats brevid Ophelia.
"Ja, var var du igår egentligen?", väser hon när jag tar upp min trolldrycksbok.
"Svarta sjön med Lotus.", säger jag bara, och hon fattar genast.
"Men varför på lektionstid?"
Professor Shetley ger Ophelia en varnande blick, så jag slipper svara på den frågan.

Efter ett misslyckat försök att brygga den så kallade 'Dementorsdrycken' (den hade ett så krångligt namn, så professorn sa att det gick lika bra att kalla den för det) som skulle få den man ger den till att känna sig hopplös och precis så som en dementor gör, var mitt humör verkligen inte på topp, och Ophelia hade gått före till lunchen för att hon "inte orkade med mig när jag var så där".
Det kändes som att jag hade råkat få i mig lite av det där elixiret, för jag kände mig verkligen hopplös, och jag hade ingen lust till någonting.
Att skolka var otänkbart med tanke på att jag redan fått straffkommendering i en vecka framåt.
Så, vad skulle jag ta mig till?

Lektionen segar sig fram, men efter 1 timme och 30 minuter är den äntligen över och jag kan lämna salen tillsammans med alla andra elever. Vi brukar vanligtvis ha en till lektion innan lunchen men idag är det quidditch, det är Gryffindor och Ravenclaw som ska mötas i en match.

Så istället för att gå till nästa lektion går jag upp till min sovsal och lämnar mina böcker, tar på mig min rock och lämnar sedan sovsalen bakom mig. Jag möter Coraline och Jasper i allrummet,
-Hej! Redo för att se gryffindor få sina kvastar brutna av ravenclaw?! utbrister Coraline med ett elakt skratt
- Hell yeah! ropar Jasper, jag skrattar och krokar arm med dem båda två.

Vi lämnar elevhemmet och går ner mot quidditchplanen.

Matchen är i full gång när vi kommer dit, vi går upp på läktaren och ställer oss med alla andra från Ravenclaw.
- Wooho! Heja Raven! ropar folk runt om oss, vi hänger på och börjar heja på vårt elevhem. Sally gör mål och vår läktare bryter ut i jubel och skriker "heja Sally!" "heja raven!"

Matchen går bra än så länge, Ravenclaw leder med 30/20 men Gryffindor är det bästa quidditch laget på Hogwarts och alla vet det. Så matchen är spännande. Dehlilja kommer fram till mig, hon ger mig en kyss och tar sedan min hand. Vi hejar tillsammans på Ravenclaws lag. Men hennes hand i min känns inte på samma sätt som för två dagar sedan. Det är inte alls samma varma känsla längre.

När jag är på väg ner från Gryffindors läktare ser jag Penelope, hand i hand med Dehlilja.
Så de var tillsammans igen, alltså. Penelope som hade varit helt förkrossad igår. Vad tänkte hon med? Förstod hon inte att Dehlilja bara väntade på ett tillfälle att få göra samma sak igen?
Hur Penelope än tänkte så var det en sak som var säker. Hon tänkte fel.

Hur mycket jag än försökt glömma och inbilla mig att mina känslor spelade mig ett spratt, var jag fortfarande kär i Penelope. Den enda skillnaden var att jag nu var villig att bortse från mina känslor.

När vi går tillbaka från quidditch matchen drar jag med Dehlilja in i en liten, smal korridor. "Okej, nu eller aldrig Penelope!" tänker jag medan jag drar ett djupt andetag. "Ska jag verkligen göra detta?"
- Dehlilja..
- A, va ärre babe? frågar hon medan hon rullar en locka av sitt hår mellan sina fingrar.
- Jag vill göra slut... Säger jag och sedan vänder jag mig om och går. Jag hinner ut i den stora korridoren som är full av elever.

Då hinner Dehlilja ifatt mig och hon ropar så att alla kan höra,
- Jag va färdig med dig ändå! Hon låter förbannad och jag gissar på att hon aldrig blivit dumpad innan.
- Om du nu va färdig med mig, varför ta dig tid att vara otrogen och sen ha sex med mig?! Jag dumpar dig och nu vet alla om det! Skriker jag tillbaka, Jag har aldrig varit så här arg i hela mitt liv. Mina händer skakar och jag stirrar på Dehlilja, hon rycker på axlarna och går sedan ner för korridoren, jag ser på hennes guldblonda hår som vaggar från sida till sida och henne runda rumpa som svajar från sida till sida.

"Va fan har jag gjort? Hon kommer få alla att hata mig nu... Jisses, lyckat Penelope. Ibland är du inte så smart..." Jag känner hur en tår strilar ner för min kind medan jag står där i korridoren, fastfrusen, utan möjlighet till att röra mig. Jag bara står där medan elever går förbi mig.

För andra gången ser jag Penelope i en utsatt situation i korridoren. De bekanta axelryckningarna får mig att förstå att hon gråter.
Jag var inte säker på om jag skulle gå fram till henne eller inte. Det kändes inte rätt att bara gå förbi, men jag visste ju att hon inte var intresserad av mig.
Frågan var ju bara varför hon grät.
Kunde det vara så att Dehlilja hade hånglat med Dakota igen, eller var det kanske något helt annat.
Jag vågar inte chansa, så jag går förbi henne, och kan verkligen känna hennes blick i ryggen.
Jag saktar ner farten och vänder mig om, möter hennes blick.
Tårarna strömmar ner och får hennes ögon att bli alldeles svullna.
Jag tittar fortfarande bakåt mot henne, men fortsätter att gå, och hoppas att jag inte ska behöva gå in i något, bara för att hennes gråa ögon fängslat mig än en gång.