Hungerspelen ~ ErisedStone & Sofia-Potter

Två vakter kom in.
"Tiden är ute" sa en av dem utan medkänsla.
Logan nickade och började gå mot dörren.
Alex stirrade på mig med stora ögon och mimade; "Stå still"
Jag kände vakternas blickar i ryggen.
"Tiden är ute" upprepade vakten.
Jag undrade vad Alex höll på med. Varför fick jag inte gå?
Han såg ut att hålla andan, han var lila röd i ansiktet.
"Han försökter ta livet av sig!" utbrast en av vakterna och sprang snabbt fram till Alex för att stoppa honom.
Men Alex föll i golvet av syrebrist långt innan vakterna fick tag i honom.
Jag skrek till och sprang fram till honom. Han var helt blek.
Jag satte mig på huk och ruskade på honom.
En av vakterna suckade.
"Han är död" mumlade han lågt.

Jag suckade, den fula damen kramade om mig, en doft av jordgubb kom av henne, lite smink kom på min axel från hennes haka.
Hon log och ledde ut mig när en vakt rusade fram till henne, han viskade något i hennes öra och hennes leende bleknade.
" Ta hand om henne " sa damen till vakten.

Vakten tog mig till ett stort tåg som stod på perrongen, jag klev försiktigt på.
" Det åker om 20 minuter så känn dig som hemma " sa vakten kallt.

Logan pratade argt med vakterna, men de ignorerade honom.
Jag skulle säkert dö där ute, då skulle Logan ha verken Alex eller mig kvar.
Vakterna förde bort Logan som ilsket kämpade emot.
Sedan kom en annan vakt och förde mig till en tågstation.
Damen, som drog vilka som skulle delta från distrikt 11 kom fram till mig och tog mig hand och ledde mig in i tåget.
"Det här var ju tragiskt!" sa hon med lite glädje i rösten.
Hon ledde mig genom tåget tills vi kom fram till flickan som dragits.

Jag satte mig ner i skinnfotöljen, den var len men ganska hård, jag drog handen längst glasbordet och tog en muffin.
Jag satte tänderna i den varma muffinsen, choklad!

Plötsligt öppnas dörren och den sminkade damen kom in med en annan tjej, var var pojken?

Jag reste mig fort och log.

Flickan log.
"Det har blivit några ändringar, Coralie kommer ta över pojkens plats" log hon.
Hon viftade ner mig på en stol och erbjöd en kopp te.
"Nej tack" sa jag hest och skakade på huvudet.

" Med det måste väl vara en tjej och en kille, det står väl i lagen för Hungerspelen " sa jag.
Den fula damen log och gick fram till mig med sina vingliga skor, hon la händerna på mina axlar och log.
" Du behöver inte bry dig om det " sa hon snällt.
Jag ryckte på axlarna så att hennes händer rammlade bor och satte mig surt ner i en soffa längr bort.

Tåget började röra på sig efter ett tag.
Jag stirrade ut genom fönstret och tog farväl av distrikt 11. Jag suckade tyst och tog koppen med te ändå.

Jag satt och surade i soffan, en tjej, det skulle ju vara en kille, en spådam hade spått mig och sa att jag skulle hitta kärleken, min kärlek skulle vara killen som jag skulle bli vald med, damen visste redan att jag skulle vara med i Hungerspelen.

"Nå, dags att bekanta er med varandra!" sa kvinnan som satt längre bort.
Jag skakade snabbt på huvudet och ville bara komma fram.

Jag tittade ut genom fönstret, träden blåste förbi.
Sen uppfattade jag meningen.
" Nej tack!" sa jag
Jag satte mig med armarna i kors och surade.