Aia & fashion7

Nax log lite, bussen kom samtidigt som han till busshållplatsen. Alltså snabbare väg hem. Men han visade sig ha ganska fel. För han fick syn på Jacob och två andra, och en kvinna och...flickan han fällt - Maya. Att det var tjejen som var Maya bekräftades av Jacobs infinnande just där just då.
Istället för att åka vidare klev Nax av och smög in i en buske. Han såg på allt som hände med en mycket road glimt i ögonen.

(Lite kort, sorry, men är ganska trött...)

Maya ryckte till för att komma loss även om det var mer en reflex men försöket var förjävels.
"Stilla, annars kommer det bara bli värre."
Vid de orden lugnade Maya ned sig. Hon hade inte gjort något fel, vad hade hon att vara rädd för? Killarna stod endast och flinade emot henne. Maya såg hur en annan polis talade med dem men hon kunde inget höra.
"Jag kommer visitera dig för att se så du inte har något jag kan skada mig på."
Metodiskt började kvinnan kolla igenom henne.
"Jag har inte gjort något", mumlade Maya för sig själv men trotts det visste hon att det var inte riktigt sanningen.

[Ursäkta för ett uruselt inlägg. ]

Nax kunde inte längre hålla sig utan började skratta högt. Han klev ur buskarna och gick mot på den förvånade poliskvinnan.
Nax skulle vara tvungen att få bort poliserna så att Maya och Nax kära kollegor skulle kunna fortsätta sin lilla....frågestund.

- Det är lugnt, flickan är med oss, vi övade bara till en teaterföreställning som ska vara om en vecka. Ey, Jacob! Kom! Log han oskyldigt. Jacob log slugt och stod snart vid Nax.

- Asså dude, varför gömde du dig i den busken, egentligen ska du gömma dig till höger!
- Jag var i höger buske idiot!
- Wow! Ta't lungt jao! Ingen bad om en box i magen!
- Jo, du.
Jacob log tacksamt mot Nax när Polisparet släppt dem.
- Tack dude, nu tar jag över! Sa han och Nax nickade och började gå därifrån.

Maya vände häftigt huvudet då hon hörde ett skratt. Den unga mannen såg bekant ut även om hon inte kunde placera honom, hon hade alltid haft svårt för ansikten men trotts det visste hon att inget gott brådade ifall hon skulle bli lämnad med männen.
"Nej", utbrast Maya väldigt bestämt till sin egen förvåning. "Jag har aldrig träffat dessa män förut."
Ingen av poliserna verkade reagera utan släppte greppet av Maya och verkade låta de andra gå.
Regnet öste fortfarande ner och Maya var blöt ända inpå kroppen. Huden på hennes armar hade knottrat sig i ett lönlöst försök att hålla sig varm.
Då några av de unga männen började gå följde Maya deras exempel och började i en rask takt gå tillbaka ifrån det håll hon kommit.

Jacob skrattade lågt bakom Nax och fortsatte sedan följa Maya. Nax sträckte bekvämt på sig, om han hade tur skulle grabbarna sätta in ett och annat gott ord för honom till chefen. Och favorisering gav pengar, därför var Nax alltid så engagerad även om chefen var en mycket brutal och farlig man.

Väl hemma gäspade Nax lätt och drog av alla våta kläder och gick sedan huttrande in i badrummet. Där tog han en extra varm dusch innan han klädde sig i torra kläder, lagade middag åt sig själv och satte sig och lyssnade på tystheten som böljade runt honom som en sorglig påminnelse om att han var helt ensam i den här världen.
- Underlig dag...muttrade han som för att bryta tystnaden. Då inget svar kom suckade Nax besviket och diskade sin tallrik. Vattnet ljudade högt i köket - vilket var en enorm tröst för Nax. All ensamhet drev honom nästan till vansinne!
När tallriken och glaset, samt besticken var rena gick han ut på den pyttelilla balkongen och spanade ointresserat ut efter eventuella händelser.

Mayas hjärta bankade fortfarande hårt då och stängt och låst ytterdörren om sig. Äntligen var hon åter igen hemma. Först hade männen följt henne men efter ett tag verkade de ha gett upp, varför förstod hon inte. Inte heller vad de ville med henne. Okej, det var en lögn för det fanns enbart en sak som kunde få dem att ge sig på henne. Hon hade sett deras tatueringar, hon visste vilka de var.
"Maya", sade Joans röst och han kom in för att se henne dra av sig sin våta kappa.
Hela hennes kropp hade gåshud. Vätan hade trängt in överallt och Maya ville inget annat än att ta en varm dusch.
"Var har du varit? Alejandro ringde, jag var orolig."
Maya mötte Joans mörka ögon, nästan lika mörka som hennes egna.
"Vad har du gjort med handen?"
Maya viftade lite med gipset.
"En kille på jobbet råkade gå in i mig, förlåt men jag kunde inte ringa. Jag var på sjukhuset."
Lögnen lät faktsikt inte så mycket som en lögn eller det var vad hon hoppades att den inte skulle låta som i Joans öron. Maya ville allt annat än att oroa honom. Han hade andra saker att tänka på än sin lilla syster.
"Jag går och tar en dusch", konstaterade hon och lämnade honom.
Väl inne på toaletten ställde hon sig framför spegeln. Hon drog sina händer genom håret och blundade. Hennes hjärta verkade börja förstå att hon var utom fara och saktade ned något. Så drog hon av sig den blöta uniformen och kastade in den i tvätten. Hon var tvungen att ha den dagen därpå igen för att sedan låta den varma vattnet smeka hennes frusna kropp.

Nästa dag gick Nax ut till centrum. Han skulle träffa Peter.
-Bro! Vrålade någon från andra sidan gatan. Peter - såklart.
Nax fnyste lätt då han märkte att Peter var full igen.
- Vafan Peter, kan du aldrig vara nykter?
- Nej! Du, jag funderar på att lägga in en stöt; vad säger du? Rätt het va?
Peter pekade på en tjej. Hon stod med ryggen mot, så man såg bara håret som gick till ryggens mitt och en nätt kropp, men Nax såg direkt vem det var - och vem hon stod bredvid. Maya. Och Joan.
- Helvete! Svor Nax och drog bort Peter en bit.
- Nax, är du full? För jag kan aldrig minnas att du bettet dig såhär?
- Peter, håll dig bort från henne, OK?
- Äsch, knip käft och se och lär!
Peter började gå med kvicka steg mot Joans håll. Och då var ju Nax tvungen att springa efter.

(Okej, nu känner liksom jag att jag bestämmer lite över din roll, så FÖRLÅT SÅ HIMLA MYCKET!!! Men jag visste faktiskt inte vad jag skulle skriva )

[Normalt skulle jag vara förbannad men jag antar att jag inte tillför så mycket till rollet. Ledsen för det. Brukar inte rolla "normalt" och min fantasy känns blockerad eller vad man ska kalla det. Har ingen direkt koll på "gängbråk" heller vilket gör det hela "svårt" för mig. Och Hm, min karaktär är ganska tråkig! x) Ursäkta allt rabblande. ]


Maya försökte att se intresserad ut även om hennes tankar var på annat håll. Hon lät åter igen blicken svepa över farsaden.
"Vad tycks?" frågade Joan något för överentasutiskt.
Eftersom Joan var den han var så hade han alltid något projekt igång, Maya förstod dock inte varför hon var tvungen att följa med. Hon hade bättre saker för sig men hon hade inte velat svika Joan.
"Fantastiskt", sade Maya och sade inte alls vad hon tänkt utan höll istället orden inne.
"Hej, har jag inte sett dig någonstans innan?"
Orden sluddrade något men trotts det vände sig Maya om för att se vem det var som tilltalat dem.
Lukten av alkohol slog emot henne då en ung man kom nära, något för nära. Då han höll på att snubbla in i henne grabbade Joan tag i hans arm och höll honom på avstånd.
"Hur är det?" frågade han den unga mannen.
Det var tydligt att han hade druckit. Bakom honom skymtade Maya ett bekant ansikte. Denna gången kunde hon placera honom lätt.
"Du?!" väste hon fram mellan sina sammanbitna tänder.

[Här håller jag med dig, 'vardag' är svårare att rolla än fantasy och jag skulle själv bli förbannad om någon rollade min karaktär. Du rabblar inte, förresten är min karaktär tråkigare ]

Nax svor lågt och sammanbitet och bad till gud att Maya inte skulle säga något om vem han var till Joan.
- Maya! Nickade han lågt åt henne och nickade sedan åt Joan.
Peter såg förvirrat på Nax.
- Är ni..? Shit, sorry bro, jag ska inte ta din tjej! Flinade han.
Nax fnyste roat och drog Peter mot sig.
- Förlåt om vi störde er, ha en trevlig dag! Log Nax åt Joan och vände sig om och gick, Peter inte långt bakom.
¨- Ni känner varann, huh? Frågade Peter.
- Nej! Håll dig bara borta! Mumlade Nax sammanbitet och gick snabbare.
- Men vem var det då?
- En fiende, det är meningen att vi ska spionera på dem, inte prata med dem!
- Wow Nax! Ta det lugnt, fräs inte sådär! Jag får ju fan spott över hela tröjan!
Peters andedräkt värmde äcklande i Nax nacke där de gick. Stanken av alkohol var så tydlig att Nax var tvungen att dra tröjan över näsan. När de rundat 3 hörn stannade de.
- Jag tror det blir bra såhär, bara de inte springer efter! Muttrade han och sneglade på Peter som vinglade glatt.

Maya såg på Joan och sedan emot de unga männen som nu gick ifrån dem. Allt var så förvirrande. Hur visste han hennes namn?
Utan att riktigt förstå varför följde Maya efter männen. Joan ropade efter henne men hon började springa tills hon var ikapp dem. De verkade bråka.
"Hey", sade Maya och grabbade tag i den nyktras axel. "Hur vet du vem jag är?"