Prs arvtagaren

Jag tog tag i hennes arm och drog upp henne. Jag hjälpte henne att stå.
- Du måste vila. Sade jag allvarligt.

"Det är ingen fara med mig" jag svajar lätt och tar tag i honom. "Jag har varit med om värre"

Jag himlade med ögonen och följde henne hem.

Jag går mot mitt rum och slänger mig på sängen.

- Hejdå. Sade jag och gick mot utgången.

Jag drar av mig rutsningen och helar såren. Sen lägger jag undan svärdet och andas ljupt. Min skjorta är trasig och blodig. Jag stänger min dörr och byter skjorta.

Jag steg upp på Lumas rygg och bad henne att lyfta genom sinnet.

Vi flög högt upp i luften.
Luma röt glatt och gjorde en brant vändning. Det kändes som om jag skulle falla, men det gjorde jag inte.
Hon landade snart vid klippan som vi hade vårt läger. Jag sadlade av henne och klappade henne på ryggen. Hennes fjäll behövde snart bli tvättade- men hon hatade det.

Sen lägger jag mig och sover.

Jag samlade lite kvistar och Luma tände eld på dem.
Jag satte mig vid brasan och värmde händerna. Luma kurade ihop sig brevid mig.

Nån sliter upp mig ur sängen. Det är Erina som vill ha hjälp i köket. Jag grymtar till och sätter mig upp.