PRS (JustMe! och Nickim010)

Jag red efter Störmåns och såg att han offrade mjöl på en offersten. Jag trodde också på gudarna och jag kastade iväg ett mynt. Luften vart tunnare och tunnare och jag såg att han skar av tungor från tre lik. Det var därför jag kom hit, för att utrota drakarna.

Jag såg en drake som flög högt ovanför mig. Plötsligt störtade den ner mot mig.
Nej ! Täkte jag förskräckt och duckade. Genast stannade den.
Som du vill herre... Hörde jag i drakens tankar. Chockat såg jag på draken som svävade över mig. Jag satte av i galopp och försökte rida så nära träden för att inte bli så bra sedd av drakarna. Jag kände mig iaktagen. Jag såg bakåt och fick syn på Kaya. (Hon hette väl så ? )
- Vad gör du här ? Frågade jag ilsket och gjorde halt med Kolsvart.

(Taya)
Störmåns hade fått syn på mig.
-Jag är här för att utrota drakarna om det inte finns något annat sett att sluta få dom att anfalla, varför bryr du dig? frågade jag.

- Men prata med dem då ! Sade jag irriterat och tänkte på det som hade hänt just. Jag började manade på Kolsvart till skritt och suckade.
Varför ska jag stöta på henne helatiden ? Frågade jag mig själv i mina tankar och tog av mig huvan. Det hade slutat regna och solen hade kommit fram. Den var dock påväg för att sova.

Vadå prata med dom.
-Vad menar du Störmåns med att man kan prata med dom? frågade jag och han såg på mig med en underlig min.

- Ja, i tankarna. Och vadå Strömåns ? Sade jag och började skritta frammåt.
--
Sry, lite kort.

Jag red efter honom.
-Du måste vara helt störd Störmåns, vadå prata med den i tankarna?

- Vadå, kan inte du det ? Och jag har ett namn ! Sade jag irriterat och manade på kolsvart föratt slippa av med Taya. Jag började bli trött av den långa ridturen och det såg ut som om det snart skulle börja regna igen.

Han försökte skaka av mig men det gick såklart inget vidare, ingen kunde skaka av mig.
-Jag bryr mig inte om ditt namn, för mig är du bara Störmåns och jag har inte ens försökt prata med drakarna, varför skulle jag göra det? frågade jag.

- Jag har inte heller försökt prata med dem, det bara hände. Och jag tänkter inte då bry mig om ditt namn heller. Sade jag även fast jag visste hennes namn, och gjorde halt. Det hade börjat bli mörkt.
Jag öppnade sadelväskan och tog ut en bit kött. Jag började samla ihop torra kvistar och grenar som låg på marken, och lade dem i en hög. Jag tände eld på dem och började grilla köttet. jag var utmattad och vrålhungrig vilket ledde till att jag inte var på särskilt bra humör.