All is allowed... [PRS]

Alcander skakade på huvudet.
"Nej, det finns alltid en skrivare som du kan diktera dina brev åt. Men så klart, om du vill lära dig kan det alltid ordnas", tillade han vänligt. Även om Rind var där för att skydda honom fysiskt, såg han inte något problem med att hon civiliserade sig där på sidan.
"Klarar du dig nu? Om du vill ha något att äta kan jag be en tjänare skicka upp mat åt dig, jag måste ändå få något att äta." Tronprinsen erbjöd sig att göra något för sin livvakt? Det var något hans fader inte skulle ta gott. Fast det han visste skadade inte honom, eller Rind.

Rind såg på honom det var så mycket fel och så mycket val att hon blev tyst. Val var något hon inte var van vid, order klarade hon utan problem men inte val. Och att han skulle skicka mat till henne? Dessutom verkade han mänsklig och trevlig, allt det var något nytt.
Men han hade erbjudit sig och om han sagt att hon hade val, då måste hon välja inte sant?
"Jag skulle vilja lära mig det." sa hon tveksamt, var inte det opassande? Men hon visste inte vad andra skrev om hon bara sa det skulle vara enkelt att förvränga.
Så nu hade hon klarat ett val nu det andra, det var inte svårare, men moraliskt fel. Hon rynkade pannan, men han ville säkert ha ett sanningsenligt svar.
"Jag klarar mig sir, tack. Och mat låter gott." sa hon, hon svarade rakt på svaret, som hon skulle svarat en order, en order tvekade man inte på och så var det nu med.

Alcander nickade.
"Vi ordnar det imorgon. Vi ses på morgonen, Rind." Med en oklanderlig bugning lämnade Alcander rummet. Han skickade genast ner en tjänare till köket för att beställa två portioner med något att äta.
Äntligen i sitt rum, suckade han utmattat och klädde av sig jackan. Han masserade nacken vagt och kämpade imot lusten att gå till sängs utan mat. Nej, han behövde det mer än sömn, och det fanns ännu några brev i hans privata arbetsrum som helst skulle läsas igenom och svaras på ännu ikväll.
Så Alcander satte sig vid skrivbordet och började arbeta i väntan på maten. Några vindruvor, ett äppel och några timmar senare föll han äntligen i säng.

Rind bugade tackade och sa god natt. Då han försvunnit andades hon ut och slappnade av, hon knäppte upp manteln. Sedan började hon packa upp, hänga kläder i garderoben och saker i kistan bland annat sina vapen. Svärdet la hon vid sängen för att enkelt kunna nå den. Då hon fått maten klädde hon av sig och åt sedan. Att ha tjänare, så stort och många rum,, utsökt mat, ja allt var överväldigande för en kvinna som bodde bland tjänarna och delade säng med en piga. En kvinna som hon från det kalla Norden. Det sista hon tänker på innan hon somnar är prinsen och alla hans märkliga val, och att han var trevlig, konstig var han allt och sen somnar hon utmattad av dagens intryck.

Alcander vaknade som vanligt då gardinerna drogs åt sidan och tidigar morgonsolen fick tränga in i rummet. Ferdinand, Alcanders överste tjänare, personliga hovmästare, hälsade formelt, men med en ton av vänlighet. Alcander viftade undan honom, för det sista han önskade var att stiga upp.
Trotts det var han fem minuter senare i badet, och tio minuter senare påklädd och satt vid matbordet för att äta morgonmål medan Ferdinand berättade dagens ärenden.
Då han var klar och på väg ut ur dörren kom han ihåg sin nya livvakt, och för första gången tyckte han att en av dem förtjänade en varning. Så han bad Ferdinand knacka på i nedre våningen och meddela Rind, om hon ännu inte var vaken, att han hade gått till audienssalen.

Rind hade vaknat i gryningen, en vana eftersom pigan brukade gå upp och mjölka då. Hon sakande henne lite. Rind hade badat snabbt och fått på sig den svarta utstyrseln, mest för att hon inte skulle synas. Hon skulle inte märkas då hon inte var någon speciell, dock förstörde hennes hår det hela men Rind var ändå duktig att gömma sig bland skuggorna. Hon fick på sig svärdet och tänkte inte på morgonmål, det var inget viktigt där hemma ofta fick de inget eller senare.
Hon öppnade dörren och stötte ihop med Ferdinand som tydligen var påväg till henne, tackande för upplysningen tog Rind sig dit för att börja sin första dag som livvakt.

Alcanders dagar var alltid noga planerade, med rutiner och andra uppgifter som oftast hämtade omväxling till dagarna. På förmiddagen var det möten och audienser med männen som hade ansvaret för huvudstaden. Som träning för den dagen då Alcander skulle bli kejsare, hade hans fader gett ansvaret över allt som hände i huvudstaden åt honom.
Fler audienser följde på eftermiddagen, med både adliga och rika, samt de öppna audienserna för folket, för människor som behövde beslut och stöd från någon högre makt. Mellan dessa förväntades Alcander utföra andra plikter, som inspektioner av staden och fälten runt om. Dessutom hade han sina dagliga träningssessioner med svärdet och pilbågen. Alcander fick ofta höra att han arbetade för mycket, att han inte skulle orka och att han borde delegera sina uppgifter åt andra, en hittills tyckte han att han hade klarat sig bra.

Allt hade lagats i ordning för honom, och Alcander såg igenom listan med besökare. Han höll tillbaka en grimas då han hittade Översteofficerens namn på listan: det betydde lagbrytare och bestraffningar, och oftast dödsdomar.

Rind tog sig snabbt genom korridorerna hon sprang aldrig mer gick snabbt och ljudlöst. Hon hade hört sig om vägen och snart var hon framme, hon förväntade sig vara vid prinsens sida och aldrig skulle hon svika sina plikter inte ens om hon var illa däran. "Sir" säger hon och bugar det hela hade inte börjat ännu och sedan ställer hon sig tyst några steg bakom honom och försöker göra sig osynlig.

Alcander såg upp då någon steg in i rummet, och han log då han märkte Rind. Han nickade som svar till hennes bugning, men sade inget då hon tog sin plats intill honom. De hade knappt frm minuter av tystnad innan den första besökaren steg in.

Fjorton adelsmän senare andades Alcander djupt ut och sjönk ner i stolen något. Det var alla audienserna för idag, eftersom de hade en resa utanför staden.
En tjänare kom fram med en bägare vatten, och Alcander tömde den kvickt innan han reste sig.
"Kom Rind, så försöker vi hitta något att äta innan vi måste ge oss av. En av de bästa hästförsäljarna har slagit läger utanför staden, och jag vill besöka honom."

Under alla audienserna stod Rind stelt och orörligt vid hans sida. Hon sa inget, men inget undgick hennes öron och hennes ögon såg var rörelse de gjorde. Ingen skulle få göra hennes herre illa särskilt inte de, vad hon tyckte snofsiga och maktgalna adelsmän. Självklart sa hon inget om det, men ingen hade förbjudit henne att tänka vad hon ville.
Hon började röra sig då han tilltalade henne, och det glimmar till av glädje i ögonen då han nämner hästar. Hon älskade hästar även om hon aldrig hade ägt någon.
"Låter gott sir." sa hon bara åt hans ord och gör sig beredd att gå bakom honom, han var herre och bestämde.