{Prs} Dragon Fantasy & fashion7

Michael bestämde sig för att gå till innergården Nina visat honom tidigare, men dum som han var vägrade han ta emot hjälp. Dvs, han tappade bort sig helt. Suckandes började han gå i en korridor.

Evin gick längst korridorerna, hon skulle ner till köket för att få mat. Ja, hon gick helt normalt, bara för att hennes gåva var snabbhet betydde det inte att hon kunde gå normalt.
Hon stannar upp då hon ser Michels ryggtavla, han verkar minst sagt bortkommen, hade inte Nina tagit hand om honom?

Michael körde slappt ner händerna i byxfickorna och började vissla glatt. Om man tänkte noga var det rätt kul att inte hitta. Slottet var stort, Michael skulle kunna hitta alla möjliga saker. Han log men stelnade till när han kände någons närvaro. Snabbt vände han sig om och fick syn på Evin. Michaels ansikte sprack upp i ett brett leende. "Jag skulle möjligen inte få hjälp att hitta ut här?"

Evin log lätt och studerade honom, "Beror på vart du tänkte dig, jag tänkte mig ner till köket för att få mat. Är du hungrig?" log hon mot honom och tog de få stegen till Michael.

Michael rodnade lätt då hans mage kurrade högt. Skrattande nickade han mot Evin och började gå mot henne. När de var jämsides frågade han hur Evin kommit till slottet.

Evin började gå och förväntade sig helt enkelt att han skulle komma med.
"Blev skänkt som gåva till kungen." sa Evin med mörk blick. "Min far är en högt uppstående man, men jag föddes inte i äkta säng och därför vill han inte veta av mig." sa hon kortfattat, hon ville inte prata om det, "Så jag föddes här på slottet, min mor dog under förlossningen." sa hon tort.

Michaels leende försvann genast. "Jag vet att det aldrig skulle räcka, men jag är arg för alla våras skull." svarade han och ansträngde sig för att inte låta otrevlig eller upprörd.

Evin bara ryckte på axlarna, det var något man vande sig vid, så var det bara.
"Själv då? Familj?" frågade hon för att tänka på annat.

Michael såg på sina händer, som han gång på gång knep ihop och öppnade. Knip. Öppna. Knip. Öppna. "De...de blev dödade av Randa själv, och jag har vart på rymmen sedan dess. De fångade mig i förrgår och tog mig till slottet."

"Av randa?" sa Evin förvånat, han brukade sällan göra något sådant. Ofta lät han grovjobbet till någon av dem.
"Jag beklagar." sa hon sen, men hon sa inget mer. Det där med känslor, nej det var inte hennes starka sida.