En släng av Cancer

jag ska läsa

Awesome!!!!!

PLING GIV MI MÅR!!

Tack för alla snälla kommentarer :*
Imorgon lovar jag att lägga ut två kapitel, bara för att det är min dag

Jaa, två kapitel, oh gosh vad himmelskt för oss!!! ♥ Längtar c:

JA!!!
Jag är skittaggad över att läsa detta, superbra handling (Hur lyckas du?! Draco är med, OCH DU SKRIVER FANTASTISKT så jag antar att det inte kan bli mycket bättre!
Har redan läst alla dina kapitel, fick typ slaganfall i nummer då...Min söta Draco, vad gullig och snäll han är...Eller inte.

Vi kommer ha kul du och jag, eller hur din lilla blodsförrädare? snäste han kaxigt i mitt öra. Jag reste mig mödosamt upp och tog mina saker. Draco, min älskling..Låt mig påminna dig om att det där faktiskt är mobbning.
- Han är snygg, Draco, Oh ja, men det är du också hjärtat.

MER MER MER innan jag blir tokig! Otroligt!

jätytebra är på

Tack för era finfina komentarer! Här kommer ett kapitel

OBS!
I detta kapitel kan finns en del där jag skriver om religion, och det finns kanske (är inte säker) lite elaka grejer om den monoteistiska tron. Anser någon att det jag skriver är kränkande bör denna någon uggla mig genast, för att detta inte ska ske igen.

Kapitel 2

- Susanne? frågade en ängslig röst.

Jag slog upp ögonen. En mycket iögonfallande tjej tittade ner på mig. Smutsblonda hårtestar
hängde löst runt hennes ansikte, och mjukade upp de hårde ansiktsdragen.
- Ja? kraxade jag.
- Jo...jag heter Kate. Rektorn bad mig visa dig till lektionssalen.
- Ja, visst ja.

Snabbt klädde jag mig och följde Kate till den enorma matsalen. Där tillbringade vi fem till tio minuter, innan vi med munnarna fulla sprang
mot fängelsehålorna. Trolldryckskonst skulle vi ha, med Ravenclaw. Vi gick tysta en stund, men som alla andra envisades Kate med att försöka
bryta tystnaden. Jag funderade ofta på det. Varför kunde ingen hålla tyst, måste man säga något hela tiden? Jag räknade ut att det bara kunde finnas ett par stycken som var sim jag, annars skulle det aldrig vara så högljutt vart man än gick.

När jag till sist bad Kate att vara tyst hade vi nått klassrummet. Så fort hon fick en ursäkt sprang Kate iväg. På lektionen kammade jag ihop 5 poäng mer än alla i Raven sammanlagt. Efter det började några i Gryffindor faktiskt titta vänligt på mig.

Efter Professor Numles trolldryckskonst var det historia med Helga Binns. Där satt jag mest och lekte med pergamenten.

'Leken' jag körde var en lek jag i högsta grad älskade. En cancersjuk vän i sina värsta dagar
hittade på den, för att utmana ödet. Enligt vissa mugglare ansågs det nämligen finnas en Gud som vakade över människor. Jag förstod aldrig
så mycket, men jag tolkade det såhär: Den här Guden sades belönade eller straffade en för saker man gjort vid sin tid som människa på
jorden. Till Guden bads böner, och själva grejen med leken var att be en bön, men byta ut ordet 'Gud' mot ett ord man fann mer passande. En vecka efter att min vän hittat på leken dog han. Om Gud nu fanns, skulle jag försöka övertala honom att återuppliva min vän.

Nåja. Den här leken lekte jag alltså under Mrs Binns lektion. Ironiskt nog pratade Binns just då om att de fortfarande existerade några få trollkarlar som var troende. Efter lektionen hörde jag en Hufflare säga:
- Vilket mugglarnonsens, det där med Gud. Det är nog bara Susanne Chang som skulle kunna tro på det där!

Skratt ekade i korridoren och elaka blickar vändes mot mig.
- Dra åt Cancer! muttrade jag mot Hufflaren och gick iväg med huvudet högt.

Tyst bad jag en bön till Gud som kanske inte fanns:
Visa dem Gud
Visa dem att de har fel
Jag mår så hemskt
Visa dem
Och om du inte
Finns
Så gör det mig
Inget, för du är
Mig en tröst
Vilket som
~

Som sagt, uggla om ni på något sätt känner sig kränkta!

Bra, mer!