Innan tiden går ut.

Hon darrar och tar sig upp till lägenheten och hon låser upp och smiter in. Stänger sedan dörren och sjunker ner på hall mattan och flåsar ut. "vilken natt det var. Sakta så lade hon sig ner på golvet och slöt ögonen

Ljudlöst följde Angie efter in i lägenheten, ännu osynlig. Det var kanske bäst så tills hon fått Ruby att lugna ner sig och lita på henne.
"Det kan inte vara skönt att ligga där på golvet"

Hon satte sig upp med ett skrik och såg på henne och vred sig. "vem är du?" Hon drog sig i från henne. "Jag ringer polisen!"

(kanske Angie har en manlig kolega? )

Angie tog tag i Ruby för att hindra henne. Ett bestämt men inte hårt grepp.
"Jag ska förklara för dig, bara du lugnar ner dig. Jag ville få dig snabbt bort från parken för du var inte säker där. Men här är bättre"
Med en frågande blick mot köksbordet frågade hon "ska vi?"

Hon vred sig och hon ser sig om och försöker ta sig ifrån denna kvinna. "Nej låt mig vara. Jag skriker om du inte låter mig gå!"

Angie försökte med alla sina änglakrafters förmågor få Ruby lugn så hon åtminstonde skulle lyssna på henne. Inne i huvudet ropade hon efter hjälp: "Gabriel! Jag har hittat miss Ruby, men hon misstror mig. Hjälp!"

Hon ser rädd ut och tårar börjar att rinna ner och hon sliter sig loss. "släpp mig snälla. "

Med slutna ögon och sorgsen min släpper hon sitt grepp om Ruby. Hon känner sig nedslagen och besegrad över att hon inte kan få Ruby att lugna sig och lyssna på vad Angie har att säga.
Hon hinner känna närvaron av Gabriel innan det knackar på dörren till lägenheten.

Hon darrar bara och när hon hör knackningarna så rusade hon upp och hon öppnade dörren och hennes tårar rann ner. Men när hon inte kände igen mannen såg hon mer förvirrad ut.

"Hej, jag heter Gabriel" sa mannen vid dörröppningen. "Det är såhär Ruby att du är jagad av många. Och en del av dem är inte goda, som jag och Angie är."
Han gjorde en svepande rörelse med armen emot Angie.
"Vi är här för att hjälpa dig och föra dig i säkerhet. Om du nu är så snäll och släpper in mig så kan vi svara på alla frågor som du har. Och vill du att vi går, så gör vi det, men då kan vi inte längre garantera din säkert, tyvärr."
Han tittade på Ruby med sina isblå ögon och utstrålade lugn och självsäkerhet.