LotR (Privat)

Keya lyssnar på Aragorn som föreslår grupper eller par som skall sprida ut sig över landet och söka där en viss ring kunde vara. Hon hör sitt namn med en mans och ser sig om för att se vem av alla de var.

Ett kvinnligt namn ropades upp med hans. Han söker runt bordet tills hans ögon möter hennes. Utan att tänka sig för höjde han skeptiskt på ögonbrynet. Det röda håret var iögonfallande och att han inte märkt henne förut gjorde honom förbryllad. Han harklade sig och vände undan blicken.

(Hon dolde sitt ansikte med en huva nere i staden, eller hur? Men nu visste jag inte om hon hade dragit ner den eller inte, så jag .. chansade!)

(Aaa, sorry ^^ xD hon hade dragit ner den japp )

Keya mötte hans blick, Banner? var det så han hette. Hans höjda ögonbryn irriterade henne, trodde han inte att hon var kapabel till något sådant eller? Ett sådant uppdrag. Han hade svart hår och lite mörkare hy, ett ärr över ögonbrynet, vad hade han varit med om? Knappast en björnfight som henne.

När Banner sneglade tillbaka till kvinnan såg han något avspegla sig i hennes ögon. Han skakade roat på huvudet ett ögonblick innan han rynkade fundersamt på pannan. Vad för slags uppdrag skulle de ge sig ut på och när? Skulle han inte prata mer med kvinnan innan de begav sig av? Han kliade sig i pannan innan hans mungipor drogs upp i ett roat flin på nytt.

Aragorn satte sig ner och snart kom tjänare in med mat, mötet var avslutat. De skulle ge sig av dagen efter och de skulle få egna rum här till natten. Keya såg på mannen och drog handen över klomärkerna, ärren innan hon tog för sig av maten.

Banner tuggade långsamt när han lät nyheterna sjunka in och etsa sig fast i hans minne. Han kunde inte låta bli att tänka vad kvinnan gick för, hur hon agerade i strid och om hon skulle bli en börda för honom under uppdraget. Hennes blick var svår att tyda men hon var inte den enda gåtan här inne. Alla runt bordet kändes omöjliga att pricka av.

Keya åt under tystnad och funderade på mannen, han som skulle bli hennes följeslagare på uppdraget. Troligen kunde han sina saker, kunde hantera vapen, annars skulle väl Aragorn aldrig sänt bud efter honom?
De äter klart och sedan låter Aragorn dem gå, gå och lägga sig eller språkas med varandra.

Labyrint. Det var ordet han valde att kalla alla korridorer runt om i slottet. Han visste ungefär var de hade placerat hans rum, men hur snabbt han skulle hitta det var något helt annat. Han var helt slut i huvudet och det var med stor möda han släpade fötterna korridor ut och korridor in.

Keya såg sig om hon visste på ett ungefär var allt låg då hon varit här ett par gånger, men aldrig hade hon sovit i en säng förr.
Då hon går stöter hon på någon, ingen mindre än han som hon skulle slå sig ihop med.
"Behöver du hjälp att hitta?" sa hon då hon kommit ikapp honom.

Han slog ner blicken och insåg att det var kvinnan han parats ihop med. Han stönade lågt till sig själv när hon gav honom en fråga. Han kliade sig i bakhuvudet.
"Nej, mitt rum ligger just runt hörnet." Han studerade henne. Ärren över ögat var imponerande, minst sagt. Han tvekade. "Keya, va?"