PRS Wolf & Dragon

Jag tittade upp på tjejen. Hon var verkligen stor. Var alla människor så här stora? Jag insåg strax att jag stirrade och sänkte blicken. "Paz...", svarade jag med svag röst.

Alea log och tog hennes hand.
"Okej Paz, hungrig antar jag?" log Alea och tog henne med sig till lägret männen började sätta upp. De skulle hela om några skadade fanns och hjälpa de kvarstående att bygga upp byn. Medans andra skulle sätta efter orcherna. Det fanns inte många kvinnor, Alea var en av de få och männen var ganska bullriga av sig.

Jag tittade blygt fram från bakom Aleas ben och betraktade de enorma männen. De var högljudda och skrämmande. Jag svalde och tittade upp på Alea igen samtidigt som magen knorrade.

"De kommer inte att skada dig och jag finns här." sa Alea och tog Paz till elden.
"Åh, du hitta en?" log en av männen och log mot Paz och gav henne en skål med köttgryta och en slev.
"Ja, hon heter Paz." log Alea och satte sig och Paz ner på en av stockarna runt elden.

Jag förblev tyst i undantag för sörplandet. Efter en halv dag utan mat hade jag blivit rejält hungrig och inom bara någon minut hade jag slickat rent skålen och blivit mätt igen. Den fyllda magen och värmen från elden gjorde mig sömnig och jag gäspade lätt.

"Trött?" frågade Alea och utan att vänta på svar fortsatte hon.
"Du kan få sova i mitt tält. Har du något emot det? Gissar att du inte vill sova här med männen." sa Alea en aningen roat och såg på henne med glittrande ögon. En beskyddar instinkt mot denna lilla varelse hade kommit över henne.

Jag skakade obemärkt på huvudet och tittade sömnigt på alla tälten i lägret. Vilket av dem var Aleas?

"Bra, följ med här." sa Alea som inte uppfattat hennes svar men gissade mer vad det var. Hon ställde sig upp och banade sig genom männen till ett av de mindre tälten som hon hade själv. Hon öppnade tältfliken för att Paz skulle kunna ta sig in.

Jag tassade in i tältet och såg mig omkring. Vart ska jag sova, tänkte jag och såg frågande ut.

Alea böjde sig ner och kröp in i tältet, hon kunde inte stå raklång i det förutom i mitten.
"Jag har bara ett par skinnfällar, så vi får dela bädd. Men jag är inte farlig." log Alea och remmade av sig de båda svärden hon bar på ryggen och drog av sig skor och liknande.