Lily ~ James

Lr hur meer!!

MER! (Snälla?)

Höstlovsveckan flöt på utan vidare. Över 10 ugglor från dem tre närvarande marodörerna på Hogwarts- men ingen från den utomstående.
________________

-Han kan väl för sjuttsingen skicka en uggla! säger Sirius. I samma ögonblick lyfter sig Hagrid.
-Han ska gå och möta eleverna som varit borta på höstlovet från perrongen! viskar Peter.
-Kom då! tillar James och reser sig. Han rusar fram till Hagrid.

-Hagrid, får vi följa med dig?
-Åh, hej James, öh, va?
-Till perrongen! Får vi följa med dig???
-Föralldel, varför?
James kastar en snabb blick mot Sirius, som kommer framilande.
-Vi skulle vilja möta M...Remus.
-Okej då, ska ni me alla tre?
James låter blicken fara över alla.
-Ja, säger han, lätt osammanhängande.
-Följ me då, säger Hagrid och börjar gå mot stora porten. James, Sirius och Peter pinnar efter så gott det går.

---

På perrongen

---

Ångan forsar ur det blodröda tåget. Runt femtio elever springer ut ut tåget, men ingen Remus..


---------

måste avbryta.

mermermermermermermermer!!!!!!

TILL ALLA MINA LÄSARE!
Hej alla mina underbara läsare!
Jag vill att ni ska veta hur UTOMORDENTLIGT mycket jag uppskattar att ni gillar det jag gör! Varje kommentar ger mig ett stort leende.
Visst- mitt liv är inte alltid sådär jättebra- kanske till och med skit ibland- men ni förbättrar det gånger HUNDRA MILJONER BILJARDERS TUSEN!
Så bara så ni vet- ni räddar psykiskt livet på ett litet Tonks- fan här ute i världen.

Du förtjänar det!!

TACK!!! GLAD PÅSK PÅ ER!


-Nämen-var är han? ekar Hagrids röst.
-Öhm...jag vet inte...han kanske...vi ses! ursäktar sig Sirius, greppar tag i dem andra och springer iväg.
-Vad i helsefyr håller du på med? ropar James.
-Han- är- väck...morrar Sirius och James ser den lätta skepnaden av hund i hans stiliga ansikte.
-Men...
-VAR INTE SÅ FÖRNEDRANDE TJOCKSKALLIG SLINGERSVANS! vrålar Sirius.
James ryggar tillbaka.
-Take it easy, buddy.
-OCH DU KAN HÅLLA KÄFTEN! ALLTSÅ, SJÄLV BRUKAR DU JU VARA JÄTTELUGN ELLER??? Skriker Sirius så alla på perrongen stannar upp. Han vänder sig om och rusar iväg.
-Tog han för mycket Diddelidongpuffar till frukost eller? säger James frågande och tittar på Peter, som skrattar urskuldande.
-Ingen aning, Tagghorn, säger Peter och börjar gå efter Sirius.

Det var den första gången på 7 vänskapliga år, som - man skulle kunna säga bröderna - Sirius Black och James Potter bråkade.
-Och ingen av dem visste varför.


-Han får skylla sig själv, frustar James när han sitter och vräker i sig mackor nästa dag.
-Vi har ett annat problem, säger Peter försiktigt.
-Spela roll, säger James tjurigt. Peter vågar inte säga emot.

Lily knackar James på ryggen. Han tittar upp emot henne. Han har glömt av hur fin hon var. För första gången på lääänge tittar han henne i ögonen.
Lily harklar sig.
-Var är kräket? frågar hon.
-Han står här, säger Sirius som kommit fram till dem och pekar på sig själv. Sen tittar han på James.
-Förlåt, hörni. Jag har varit så dum. Jag var aldrig sur- eller jo, förresten, så himmelens mycket, men inte på er. På kräket som fröken Evans här antagligen menade. säger han.
-Okej, hörru, jag borde faktiskt aldrig sagt åt dig att ta det lugnt, säger James och tittar medlidande på honom. Inte efter alla dem tusen gånger du har avstått.
James reser sig upp och ger sin vän en kram.
Sen vänder han sig mot Lily.
-Okej, vilka har du tjallat för?
-Inga, drillar Lily kort. Men jag fattar inte varför han inte sa något lite tidigare.
-Varför tror du att...
-Jag dumpade min bästa vän för honom, Potter. Sev. Sev visste det hela tiden, men jag försvarade Remus...och han sa...ingenting.
James tittar tomt på henne. Han blir förvånad- för det första över att hon kallat honom ''Potter'' för första gången på evigheter, och på det konstiga sättet hon tar det på.
-Han var nog bara lite...skraj, hörru, säger Sirius och ger Lily en blick som ingen någonsin kommer kunna härma.
Lily tänker länge.
-Okej då, säger hon efter en stund. Jag hade nog gjort samma sak.
James nickar. Lilys underläpp börjar darra och helt oväntat kastar hon sig i James famn. Han fattar ingenting- men sen kommer den. Lyckan. Lyckan över att ha vunnit flickan i hans hjärta.
Han vet det- hans kamp är över. Han har vunnit.




Hej Måntand!

Lily har smält chocken- hon mår super! Hon har inte berättat för någon. Sirius och jag hade lite bråk för några dagar sedan, men det gick över. På frukosten fick jag Lily! Ja- allvarligt! Jag lovar! Men det är lite för komplicerat för att berätta via brev.
Men var är DU? Du försvann, kom aldrig tillbaka! Vi undrar! Men självklart förstår vi om du inte vill komma tillbaka- men det spelar ingen roll. Du har såå fel. Lily har förlåtit dig- vi var sura på dig för att du inte kom tillbaka, men vi har förlåtit dig, alla bara vill ha dig tillbaka!
Vi ses- SNART! hör du det? :p

Hälsningar

Tagghorn

(med hälsningar av Slingersvans, Tramptrass och en strålande glad Lily som inte har läst detta brevet)




Remus Lupin läser brevet under tystnad innan han lägger tillbaka brevet i kuvertet.

Jag älskar att få komplimanger, det bästa som finns är att se folk skina upp när man skriver en kommentar. Jag hoppas vi fick någon sådan inverkan på dig! Bara en liten påsk-komplimang:

Jag tycker att du skriver jättebra, du får in allting jag önskar i en fanfiction. Och du får Lily och James att vara ett så... underbart par. Det är sådana här saker som får mig att le. Du skriver typ som en mini-J.K Rowling och jag hoppas att jag kan läsa dina böcker i framtiden. Jag hoppas du uppskattar min lilla komplimang... Och du får aldrig tracka på ditt skrivande. dset kan göra oss arga. Du skriver som sagt... oberskrivligt underbart!

Puss
Luna 1

Håller med föregående talare helt och hållet!

That just made my day