Love at first sight - PRS, Jessica Tonks och Sannie

Pontus kände att ilskan bubblade upp inom honom. Hjärnan hängde inte längre med på vad han sa eller vad som hände, det var kroppen som agerade på egen hand.
"Det är inte du som bestämmer vem som får vistas på den här skolan", svarade han kyligt och mötte trotsigt ledarens ögon, "Låt honom gå och hitta någon annan att hacka på om det inte finns något roligare i era värdelösa liv."
Han skakade lätt, men om det var av ilska eller rädsla kunde han inte avgöra just nu. Han hoppades innerligt att gänget inte skulle se det, eller att de skulle slå ner honom. Han hade aldrig varit med om något liknande... Han hade inte försvarat ett offer förut och hade ingen som helst aning varför han gjorde det nu heller.

Ethans hand var hårt knuten om väskan och darrade lätt. Vad ville de honom egentligen? Han hade väl itne gjort något? Men tanken slog då honom, det kanske var just det, de tog bara honom för att han var ny, och försvarslös.
Ledaren blängde på Pontus och hans händer var hårt knutna. Det såg ut som att han när som helst skulle slå till honom då ett välbekant ljud hördes, klockan som ringde in, eller ut, till lektion.
"Du hade tur den här gången" fräste ledaren till mot Ethan. "Tönt". Han vände dem ryggen och detsamma gjorde resten av gruppen och de började gå.
Ethan såg förbluffat efter dem och blinkade för att se om han verkligen såg rätt, gick de? Han vände sig sedan mot killen. "Tack..." mumlade han med huvudet böjt och blicken fäst på marken.

"Hade han varit riktigt tuff hade han slagit till mig", muttrade Pontus och såg föraktfullt efter gruppen. Sedan vände han sig mot killen han ännu inte visste namnet på.
"Uuhm... Jag heter Pontus", sa han och kliade sig lite i nacken, "Och säg till om... om de går på dig igen, för...", han visste inte vad han skulle säga näst och tystnade därför. Han hoppades på att killen inte skulle vilja att han avslutade sin mening utan sa sitt namn istället.

Ethan kunde inte låta bli att titta upp då han hörde killens namn, Pontus....Han mötte hans blick och hans förvåning över att han blivit försvarad avspeglade sig i hans blåa ögon.
"Jag är Ethan" sa han i lite högre ton än den mumlande han haft förut. Det kittlades ännu mer i magen då Pontus sa att han skulle säga till om de gick på honom igen...Men varför brydde han sig så mycket?
"Vi måste till lektionen" kom han plötsligt på. Han ville inte komma försent igen! Han vände sig om och började fort gå.

Ethan. Pontus gillade det.
Då han började gå mot nästa lektion följde han efter. Som tur var låg klassrummet inte allt för långt bort och de hann in genom klassrummet innan läraren stängde dörren. Pontus gjorde som tidigare och satte sig långt bak i klassrummet. Vad som hände med Ethan hade han inte riktigt koll på.

Ethan var lättad över att han i alla fall inte kom försent till denna lektion. Och i likhet med den förra satte han sig också så långt bak han kunde komma, på en plats som var två bänkar ifrån Pontus.
Då de nog varit de sista eleverna som kom in så satt han helt själv, något som passade honom. Han drog upp sitt block igen och började återigen kladda medan han lyssnade på läraren som pratade om kultur.

Pontus placerade snart ena armbågen på bänken och vilade hakan i handen. Han lyssnade på läraren likt många andra elever, men ju längre in på lektionen de kom desto otydligare blev hennes röst. Snart gled hans blick ut genom fönstret och blev ofokuserad.

[Ska vi spola fram till något... mer spännande? ^^]

[Sure, men har för tillfället inga idee själv ]

Ethan började smått anteckna lite av de läraren sa, även om han inte var särskilt intresserad. Han funderade också på om han skulle spela sjuk nästa dag...Han ville inte stöta ihop med killarna igen, även om Pontus försvarat honom.
Pontus. Han vred blicken mot honom och hans hjärta slog fortare igen. Han kanske inte ens behövde spela sjuk...

[Uuhm... Matsalen? x)]

Pontus kände plötsligt att hans IPhone i jeansfickan vibrerade till. Han rycktes ur sitt dagdrömmande och fiskade upp den under bordet. Han såg sig omkring snabbt för att se att ingen såg honom, och sedan klickade han upp smset som var sänt från "Alice".
Han läste igenom det sakta.
"Hej älskling, hur är första dagen hittills? Puss"
Pontus blinkade upp mot läraren som plötsligt tystnat, men det var inte för att hon upptäckt honom med att smyga med mobilen, så han såg ner igen för att svara sin flickvän.
"Det har varit bra", skrev han, "Men jag har lektion nu, så vi hörs sedan?" Och innan han skickade svaret så skrev han dit "Puss".
Av någon konstig anledning kollade han bort mot Ethan. Ännu en gång såg Pontus att han tittade på honom, och återigen fick han suget i magen.

(Sounds good xD)

Ethan såg hur han fick upp sin mobil och skrev något, så att läraren inte såg. Han kunde då få tid att studera honom en aning i fred. Han ser bra ut... tänkte han lite förbigående men ändrade sina tankar snabbt till Tjejer tycker nog han ser bra ut.....
Och då mötte Pontus hans blick, snabbt drog han undan med blicken och rodnade svagt fastän han inte visste varför själv.
Och så var lektionen slut, och ännu hade en lektion gått, det var dags för lunch...
Ethan kom långsamt in i den halvfulla matsalen, det här var faktiskt något han fasat för. Han ville helst inte sitta med någon han inte kände, men han ville inte sitta ensam heller....
Han tog sin mat och styrde sedan stegen mot ett tomt bord, heller ensam än med en främling väl...