PRS Sannie|AlexZz

[Jag hatar när det händer... O__o Det blev bra ändå. ^^]

Iris går igenom och börjar flina eftersom det kittlades på det mest udda vis eller för att hon är galen.
"Bra val." Säger Iris med en snabb blick på bilen han valt och en svag nick. Blå statsjeep. Garaget är stort, lite för stort och de har lite väl mycket bilar egentligen. Iris vet att bilarna längst bort är de äldsta, men hon vet inte hur de hamnat där. Aja, några få meter till vänster om dörren finns ett skåp med nycklar. Förutom att man bara behöver trycka in ett visst nummer så dyker nycklarna till bilen man vill ha upp som genom ett trollslag. Så Iris klickar in numret på parkeringsplatsen - eftersom hon kört den bilen för bara någon dag sedan och parkerat den själv så minns hon det. Ännu en meny dyker upp där hon klickar på att hon vill ha nycklarna och sedan ännu en där hon måste klicka in en kod. Sedan kommer nycklarna ut med hjälp av en liten arm från sidan. Iris tar nycklarna.
"Kan du köra?" Frågar Iris avslappnat nog och går fram mot honom och bilen.

Dimitri nickade. Ja, det kunde han. Mellan arbetet hade han övat på att köra, och skulle han säga det själv var han nog rätt bra på det.
"Det kan jag", sa han och tog nycklarna från Iris. Han vände sig om och gick mot bilen, satte sig i det obeskrivligt bekväma förarsätet och spände fast sig med ett smäckert, svart bilbälte. Han såg imponerat runt i bilen och höll sig för att börja pilla på för mycket. Tekniken var av den allra senaste och vissa knappar och symboler kände han inte igen.
Han såg på Iris, han liksom väntade på ett godkännande. Dimitri undrade om man kunde se hans iver i hans ögon...

Iris sätter sig i bilen och drar på sig bilbältet, som mest för att hon vet att bilen annars gör det åt henne. Den larmar åtminstone oavbrutet och vägrar köra iväg förrän bältet är på. Så går det när ens föräldrar beordrar om speciella inställningar. Hon vänder menande blicken mot honom.
"Bara att köra." Säger hon med en omedveten gest mot höger eftersom det är ditåt utgången ligger.

[Mwh.. kort... >_> ]

Dimitri gav en kort nick och såg på ratten framför sig. Vissa bilar gick på röststyrning, men han tyckte att det vore bättre att köra själv, med händerna på ratten och sådana saker. Dessutom kanske bilen inte skulle känna igen hans röst, och därför bli lite fundersam.
Han lade lätt ett finger på "Starta"-knappen, och utan att han ens vidrört vid den så brummade bilen till och fortsatte i ett mjukt, längtansfullt spinnande. Han rullade sakta fram och svängde åt höger mot utgången. Portarna öppnade sig automatiskt när de kände rörelse och de gled smidigt ut på uppfarten. Han älskade bilen. Ett fånigt leende lekte på hans läppar och han smekte ratten ömt vid varje sväng. Det gick så lätt och smidigt när de kom ut på de snabbare vägarna. Det kändes knappt att de åkte i över hundra kilometer i timmen, och det berodde nog inte bara på den jämna asfalten under de nya bildäcken.
"Musik?" frågade han utan att ta blicken från vägen.

Iris finner bilen otroligt vanlig, i för sig hon åker liknande bilar varenda dag. Den ena råkar bara vara lite mer korkat exklusiv än den andra. Hennes favorit är den italienska bilen hon fått konfiskerad av sina föräldrar eftersom det varit en vinst på casinot. Hon borde köpa en likadan bara för att hon faktiskt kan göra det. Hon kastar en blick på Dimitri dock, det är rätt underhållande hur det verkar vara något överspeciellt med att köra bil enligt honom. Fast hon borde inte ha förutfattade meningar, speciellt inte med tanke på att hon är en av de rikaste ungdomarna i världen... eller är hon rikast? Hon håller inte någon speciellt bra koll på det. Hon vänder dock bort blicken och riktar den ut genom fönstret. Skottsäkra, ännu en korkad detalj. Om någon vill skjuta så gör det bara det när hon kommer ut ur bilen, eller hur? Det är logiskt.
"Lyssna på vad du vill." Konstaterar Iris med ett smått artigt leende riktat mot honom.. Om hon har tur så kommer inget alltför idiotiskt hända under kvällen. Borde hon vara beväpnad? Ja, det kan hon ju vara. Det är lätt att få fatt på vapen. Hon har ju en elpistol - en som faktiskt skjuter el och kan bränna sönder någon inom loppet av sekunder - i handskfacket. Det fungerar nog. Hon kanske borde ge den till Dimitri eller något.

Dimitri sneglade över till den glansiga, inbyggda radion i bilen emellan dem efter Iris ord. Han såg snabbt upp igen då han inte vågade släppa vägen med blicken tillräckligt länge. Han kastade en blick i backspegeln och såg att en slimmad, svart bil låg alldeles bakom honom. Han fick nästan lusten att bromsa bara för att jävlas, men skakade bort tankarna.
Han sträckte istället ut handen mot radion och fick den att vakna. Musiken startade utan förvarning på högsta volym, och Dimitri kunde svära på att man hörde den dunkande basen om man stod utanför bilens väggar.
Han lade genast handen på volymratten och sänkte. Inte för mycket, men inte för lite.
"Ber om ursäkt", sa han lätt och lade båda händerna på ratten och tittade ut på vägen igen.
Han såg upp på skyltarna som visade att,
"Vi är snart framme", log han.

[Nae. Det här känns inte bra alltså. xD Jag behöver läsa mer böcker. <.< Och roll.]

[Jag tycker det är jättebra. o_o'' Why wouldn't it be feeling good?]

Iris hoppar till, mest av överraskning men också för att när trummorna satt igång precis i början så hade hon hittat likheter med ett pistolskott. Usch, hon måste ta sig samman. Hon nickar kort och öppnar handskfacket. Det ser tomt ut, kan vara för att det är tomt egentligen. Men om man trycker på någon knapp så dyker det man letar efter upp, ja, om man tryckt på den knappen. Så hon trycker på kategorin hon döpt till vapen på panelen på insidan av handskfacket. Egentligen kommer hon nog inte behöva den, men eftersom hon överväger att vara med i Russian Roulette så kommer hon nog behöva ett vapen. Om hennes bror är där så måste hon definitivt dra sig för att skjuta honom om hon inte vill ta plats i en stor skandal i skvallertidningarna. Iris ser hur utrymmet fyllts upp av olika vapen. När la hon in dem här allihopa? Iris letar i sitt bristfälliga minne men kommer inte på det. Fast det kan ju vara de där inställningarna hon fipplade med... aja, det fanns sju tusan många pistoler där åtminstone. Iris drar upp en av de bästa pistolerna och lägger den liksom bakom ratten. Själv tar hon en likadan, förutom att den inte är helt fulladdad som den andra. Iris stänger facket utan vidare eftertanke, inte för att Iris ofta tänker efter överhuvudtaget. Hon handlar och så får någon annan stå för konsekvenserna den mesta tiden. Även om det är solklart att det är hennes fel 99.9 procent av tiden.

Dimitri sneglade över på henne när hon fifflade med handskfacket och förstod inte vad hon höll på med förrän hon plockade fram pistolerna. Han tvekade lite innan han tog emot vapnet framför honom och stoppade undan det i tryggt förvar innanför klädnaden. Oh well, skulle man till ett spelhus var det lika bra att vara förberedd på det värsta...
"Vad förväntar du dig ska hända ikväll egentligen?" kunde han inte låta bli att fråga och gav henne en kort blick. Han svängde av huvudvägen och bilen stod snart stilla, prydligt parkerad bland många andra bilar som tillhörde rikemän.

Iris ler lite.
”Jag förväntar mig inte att något ska hända, men om det gör det vill jag inte stå försvarslös.” Svarar hon roat och när de parkerat är hon kvickt ute ur bilen, hon vill inte prata om så tunga ämnen som en possibel död när hon ska spela. Hon spelar alltid mycket sämre när hon är på dåligt humör, eller om hon är stupfull. Men nu är hon bara liksom lätt påverkad. Lätt påverkad är alltid bättre än väldigt påverkad... hon undrar om hon borde dricka mer men då kommer hon säkert förlora mer än hon vinner. Inte lika bra.

Dimitri nickade när hon talat och klev ur bilen. Han var noggrann med att den låstes ordentligt innan han följde efter Iris. Han såg upp mot den färgstarkt upplysta fasaden och undrade vad originalfärgen, under alla lampor, var. Han lade handen på det skinande handtaget till dubbeldörrarna och öppnade för Iris. En stark lukt av tidernas variation av cigaretter och cigarrer slog emot honom men han var van vid den stickande och rivande känslan i näsan och strupen.