Roll spel med PeLo

Först kollade jag på Penel och sen på Malfoy.

-Va det något speciellt? fråga jag kyligt.

-Uhm.. nej. Elle jo har du sett potter?

Först tänkte jag säga nej men sen så kom jag på att jag hade stött ihop med honom på vägen tillbaka till vår kupé.
-Ja
-Vart?
-I sin kupé såklart.
-Haha roligt svara han..
-Du då eldslågan vet du vart potter är?

Malfoys kommentar om mitt hår berör mig inte, jag bara lägger ner min bok och suckar ljudligt.
- Malfoy om du hade använt dina ögon så hade du sett att Harry sitter tre kupeér framför vår, vilket du redan gått förbi.
-Pff, han va inte där när ja gick föbi. Läser du om att släcka bränder elle? Det ser ut som ditt huvud behöver det! skrattar Malfoy elakt ut, hans följare skrattar med honom.
- Du kanske vill ha en handduk? Säger jag, han tystnar.
- va? Säger han och rynkar sin näsa.
- Ja, Fluffy verkar ju ha dreglat i ditt hår. Svarar jag och tar sedan upp min bok igen, jag slänger en försiktig blick över bokkanten till Dakota och ler.

Jag skrattade åt det Penel sa. Hon var en av dom roligaste personerna jag hade träffat under min tid på hogwarts. Jag kollade på Draco som borrade in sig i mina ögon. Jag vände snabbt bort blicken för att undvika hans kalla blick men blicken han precis gav mig var inte kall över huvudtaget utom en liten varm blick.

-Aja, nu går jag da hejdå eldslågan och Doköta eller vad du nu heter.

Han gav mig ett snabbt leende innan han gick igen för att reta Harry.

Jag satt som chockad kvar efter det han nyss hade gjort. Han gav aldrig någon ett leende han var ju alltid lika sur ju. Jag hoppades på att Penel hade missat leendet som Draco hade gett mig innan han gick eftersom jag inte ville höra något fjantigt om att han gilla mig eller något för det var helt omöjligt i min värd.

Jag tittar på Draco medan ahn vänder sig om och går, han ger Dakota ett leende men när jag tittar på henne ser jag att hon är fundersam över vad som just hände.
- Du är inte van vid att höra folk säga vad de tycker inför Draco, eller hur? Säger jag och ler lite mot henne, jag fingrar försiktigt på mitt halsband..

Jag kollade åter igen på Penel som fingrade på sitt halsband.

-Haha, nej inte direkt erkände jag

Jag ler mot Dakota och håller upp mitt halsband.
- Det är en lyckoamulett, den har gått i min familj i generationer. Jag lägger ner min bok i väskan och packar ihop alla mina saker.
- Du borde plocka ihop dina saker, vi är framme om en minut. Säger jag, jag vet det för vi åkte förbi den vit/röda lycktstolpen.

-Aha, va fin den är sa jag och log
När Penel börja packa ihop sina saker gjorde jag detsamma.

Jag och Dakota sitter kvar i vår kupé tills tåget har stannat. Jag kan höra Hagrid utan för, han ropar på alla första års elever. Jag hoppar av från tåget och börjar gå mot Hagrid, vi hälsar alltid när jag kommer från tåget, det har vi gjort sen första gången jag kom till Hogwarts.
- Hej Hagrid! Säger jag och går fram till honom, han är så otroligt stor. Jag ger honom en kram.
- Hallå där Penelope, har tågresan varit bra? Frågar han, jag nickar och säger,
- Jag mötte en jätte härlig tjej, Dakota, men jag ve tinte vart hon tog vägen säger jag medan jag vänder mig om för att söka efter flickan jag just mötte.

Jag tappade bort Penel när vi var på väg ut från tåget. Men istället så hade jag stött ihop med Malfoy, det var den personen som jag helst hade undvikit just nu..

-Och var ska du? han hade spärrat gången så jag kunde inte komma förbi.
-Kan du flytta dig frågade jag så snällt jag bara kunde fast jag visste att det inte skulle funka.

Jag undvek hans blick som studera mig ingående. Jag önskade att någon skulle komma till min hjälp fast det var helt meningslöst alla har redan gått av.

- Jag ska se om jag hittar Dakota Hagrid. Vi ses i stora salen! Ropar jag medan jag börjar gå tillbaka mot tåget. Jag ser henne inte någonstans bland alla elever som gått ur tåget, jag börjar gå mot tågdörren som är närmst kupén som vi satt i, jag gick in i tåget och kunde se Dakota i gången, Malfoy stog i hennes väg.