Inez Malfoy är tillbaka! ~2

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAASÅ BRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Gud vilket bra kapitel sis!! ♥ ♥

När jag lyft spaken hördes ett konstigt pipande ljud. Jag förstod att det kom från...spaken! Jag tog den närmare mitt öra och ljudet hördes väldigt högt så att jag släppte spaken. Den konstiga pipande saken föll till marken och slog i golvet med en smäll, men den gick inte sönder utan fortsatte pipa.

Haha började garva när jag läste scenen med telefonen

”Inez?” sa Ron med en förvånad min.
”Eh hej” sa jag och log försiktigt ”Ehm... förlåt, den där spaken pep, högt!” sa jag och pekade på den pipande saken som hängde ner från bordet med lådan.

Naww, Inez. Jag tycker hon är så cool men samtidigt lite gullig.

Bra jobbat Inez, äääälskar när du skrivit ”Bara för att jag heter Malfoy så betyder det inte att jag är en!”! Hur lyckas du så bra?

Nathalie, din skrivarförmåga är fantastisk, om du anar hur många gånger jag velat skriva som dig!
Älskar dig Nathalie, älskar Inez också

Jättejättebra!

Molly Evans
TACK!! hehe Ja vi får allt se vad som händer mellan Inez, Cedric och Harry.... hehe

NAAAAWWW!! Tyckte du verkligen att det citatet var sååå bra!! :' ♥ Du är för söt!! ♥


Skilla Ravenclaw
Tack såå mycket!!

Plorran
Åhhhh! ♥

123vilde453
SÅÅÅÅÅÅÅ Kul att du gillade det!!! ♥ ♥ ♥ TAAAAAAAAAACK!!

Godrica
Tack sötis! ♥ hehe det var väldigt kul att skriva om telefonen och man förstår ju henne! Det kan inte vara lätt att veta vad en telefon e ♥ haha

Tack såååå mycket för att du gillade det där citatet

Gillar din färgade kommentar hihi ♥ Gullet ♥

Nickim010
Tacktack så mycket!!


Till alla:
Bara för att jag heter Malfoy så betyder det inte att jag är en!
Det där kom direkt från hjärtat!! ♥ Det var som när jag skrev det så KÄNDE jag att det var precis vad Inez skulle säga!! ♥
Tack för att ni läste och gillade det! ♥ Mer kommer snart LOVAR!! ♥

Längtar...

Längtar till mer kommer ♥

Jättebra kapitel, really. Oh darn, I can't even.
Det går nt att beskriva, men jag älskar alla roliga och fina inlägg som med telefonen (haha gosh) och hennes uttalande om Malfoy ♥ 8}
Oh plz make my life worth living for and give us a chapter, darling :* ^^

A NEW REEDER FROM THE FIRST BOOK!!
Tyckte det var rätt osamanhängande i slutet. Men, du har inte tappat din skrivarförmåga, verkligen inte! Det bevisar de här två kapitlen. YOU MUST WHRITE MORE!

Jag är sååå glad att ni gillar min ff så mycket!! ♥ ♥ ♥
Och jag är väldigt glad över att ni som läst min förra ff om Inez är kvar, det betyder mycket ♥

Här kommer ett till


Del 3 Smygspruttar

Allting snurrade runt som om vi åkte i världens snabbaste karusell. Tillslut sa Arthur Weasley att det var dags att släppa taget, men jag hade blivit så snurrig att jag inte tänkte på vad jag gjorde!
Då kände jag en hand som höll i min och drog med mig ner, ner, ner tills jag tillslut slog hårt i marken. När jag öppnade ögonen var allting snurrigt men snart blev min bild klar.
”Är du okej?” Cedric’s leende var fortfarande suddigt men tillslut så var även han klar. Han skrattade lite och drog upp mig i handen som han fortfarande inte släppt.
Jag flög upp på grund av Cedric’s styrka och sedan släppte han taget om min hand. Jag tittade förvånat på honom.
”Eh... tack..” mumlade jag och såg sedan vart vi hamnat. Så långt ögat nådde så stod det små tält och överallt fanns en massa häxor och trollkarlar som var spända inför kvällens match.
”Är du okej?” Ron kom springandes till mig när han såg hur vinglig jag fortfarande var efter åkturen.
”Jag är okej, är inte så van vid flyttnycklar” sa jag och log.
”Det där var det konstigaste sättet jag färdats på i hela mitt liv!” sa Harry och tittade sig glatt omkring.

Amos och Cedric började gå mot sitt tält som antagligen inte var på samma ställe som Weasley’s. Cedric vinkade glatt till mig när han gick och jag log sammanbitet. Ron tittade på Cedric när han stack och sedan gick han, Harry och Hermione med de andra in på fältet med tält, men jag stod kvar.
Hur ska jag någonsin kunna hitta min pappa och Draco i den här röran? Och ännu värre, hur ska jag kunna fatta vad de håller på med och vilka som är med på det?! tänkte jag och tittade mig oroligt omkring.
”Ska du inte med?” Harry hade märkt att jag inte följde med.
”Ehm... jag... jag måste leta efter min... ja..” sa jag och började gå in i trängseln, bort från Harry. Jag tittade bak på honom en gång innan han var helt borta och märkte att han tittade på mig med blicken, och jag tittade snabbt åt andra hållet.
”Harry?” ropade Ron och Harry sprang efter de andra.
På den senaste tiden så hade jag känt något konstigt varje gång jag tänkte på Harry, särskilt nu under lovet när jag inte träffat honom. Jag hade tänkt på honom nästan varje dag och känt mig alldeles pirrig i magen.
Nej, jag måste sluta tänka på Harry och fokusera! tänkte jag och sträckte på halsen för att kunna se bättre, men inga blonda Malfoy’s syntes till.

Jag letade i vad som kändes som en hel timme men ingen Lucius och ingen Draco. Men jag hade hittat både Dean och Seamus som jag kände igen från Harry’s klass. Tillslut fick jag syn på ett blont huvud lite längre bort. Jag sprang mot personen men när jag var några meter ifrån så såg jag att det där håret tillhörde en tjej. Hon stod med ryggen mot mig men vände sig plötsligt om och tittade in i mina ögon. Jag hade tittat in i hennes också om det inte varit så att hon hade ett par rosa, konstiga glasögon på sig.
”Du har fullt av Smygspruttar över ditt huvud” sa flickan med en konstig ljus röst, hon såg inte ut att vara mer än ett år äldre än mig.
”Smyg..vadå?” frågade jag och tittade konstigt på henne.
Ser hon egentligen något i dem där, tänkte jag och tittade på de rosa och blå glasögonen.
”Smygspruttar, de flyger in i din hjärna och gör din hjärna...”
”Okej, okej” sa jag och tänkte att den här tjejen var rätt konstig.
”Du är den där Malfoy tjejen va” sa hon när jag börjat gå förbi henne.
Jag stannade och kände hur ilskan for genom min kropp. Men jag sansade mig, men det var något som hände med mig när någon kallade mig för Malfoy-tjejen! Jag gillade det inte!
Jag började gå igen och brydde mig inte om den konstiga tjejen.
”Jag heter Luna” sa tjejen som började springa efter mig tills hon stod framför mig och blockerade min väg ”Luna Lovegood”
Jag stannade och tittade på Luna. Hon log fint och tog tillslut av sig glasögonen. Hon hade blå ögon och var rätt söt.
”Jag går i Ravenclaw”
”Jag... jag är Inez, och kalla mig inte för Malfoy tje... ja du vet” sa jag och log lite försiktigt tillbaka.
”Okej, letar du efter din pappa kanske” sa Luna och jag tittade snabbt upp på henne.
”Har du sätt han?!” frågade jag lika snabbt och hoppfullt.
”Det är klart! Han och din bror gick förbi här för en stund sen, de gick in i det där tältet” svarade Luna och pekade bort bland tälten.
Jag förstod att hon menade det stora tältet allra längst bort närmast stadion, jag förstod direkt att det var ministerns tält.

Hoppas ni gillade det!!
Och förlåt om ordet Wrackspurtar är fel... jag letade och letade efter vad de var de kallades och fick bara upp att de hette Wrackspurts på engelska så... jag gjorde en egen översättning kanske är rätt och kanske fel... Men aja jag hoppas ni gillar den ändå! ♥
Puss o Kram ♥

Jättebra!