Hogwarts in Modern Age (Rollspel för Erfarna)

Celine höll på att dra igenom julfirandet. Som om det var självklart att Dipper skulle vara med på det. Det var allt möjligt som de skulle hinna med. Tydligen skulle Celines föräldrar ta med dem till fjällen. Eller något. Dipper lyssnar faktiskt uppmärksamt på vad Celine har att säga om det. Det är trots allt troligen den sista julen han kommer tillbringa med Celine. Dessutom, han hör det, han kommer ihåg det. Dipper kan inte glömma något ändå. Han har försökt. Så när ett, såklart, igenkänt ansikte så är det inte speciellt konstigt att han vet exakt vem det tillhör. Även om Celine ser ut som ett stort frågetecken.
"Hej Elizabeth." Hälsar han som om de faktiskt känner varandra rätt bra. Celine ser förvirrad ut ändå.

Elizabeth är inte förvånad att Dipper hälsar på henne. Han visste vem alla var på Hogwarts men han var ju också han kommenterade Quidditchmatcherna också så.
'' Hejsan Dipper '' De bärnstensfärgade ögonen såg mot honom när hon hälsade tillbaka men såg sedan tomt framför sig medan hon tänkte på vad dem skulle göra på Quidditchträningarna. Kanske testa något nytt? Hon skakade lätt på huvudet och fortsatte att tänka.

Celine är tyst, Dipper gissar på att hon försöker komma på vem Elizabeth är. Fast till skillnad från Dipper så har Celine ett sämre minne än vad som är "normalt". Det är därför Dipper håller mer koll på vad hon ska göra än Celine själv. Oavsett så börjar hon prata om julfirandet igen, Dipper lyssnar. Inte särskilt uppmärksamt egentligen, men han lyssnar åtminstone. Egentligen så måste han nog lyssna eftersom Dipper troligen kommer bli den som faktiskt kommer ihåg allt det här när det väl gäller. Även om Dipper börjar tänka på något annat, som mest på hur lång tid det är kvar innan de är framme vid Hogwarts.

Kovou satte sig i en kupe han längtade tillbaka till hogwards det var hans hem. Han såg mot fönsteret och suckade inget kändes som hans hem så bra som hogwards.

(Förvänta er inga långa inlägg av mig)

När Celine börjar prata om alla sina planer så kollar Elizabeth istället ut genom fönstret innan hon tar upp boken '' He Flew Like a Madam'' av Kennilworthy Whisp. En bok om en Quidditch spelare som ofta tog stora risker under matcherna.
De bärnstensfärgade ögonen läste snabbt mellan raderna. Det var lika bra att fördriva tiden på något sett nu när man satt med några andra,särkilt om en av dem är en pratkvarn...