Klockan är tre(Privat mellan Mily och fashion7)

Tris gick trött upp till sitt rum med Lisa hängande efter sig. Hon somnade innan hennes huvud nått kudden.

Edwin försökte kämpa emot när läkaren tog honom till ett rum

(Nästa morgon.)

Tris vaknar av solskenet som når in i rummet genom ett öppet fönster. Tris går upp, tvättar sig, och drar på sig ett par byxor och en skjorta. Sedan går hon och letar reda på Edwins rum.

Edwin vaknade i hörnet där han hade sovit han såg på sina sår han ville ha kvar dom men de var täckta av bangade

Tris gick försiktigt in i Edwins rum och satte sig på en stol på andra sidan rummet, som för att visa att hon inte var en fiende. Sedan presenterade hon sig själv för Edwin, och frågade om han mådde bättre.

" Lite men det är inte meningen att jag ska må bättre nånsin sa Edwin skrämt

Tris såg undrande på Edwin. "Inte? Kan du förklara vad du menar?" frågade hon honom tveksamt. Precis då kom Lisa in. Hon var lugnare idag, men man såg i hennes ansikte att hon fortarande var arg. "Åh! Hej Tris, jag visse inte att du var här, jag har bara frukost åt Edwin, förlåt. Och eh...välkommen hit Edwin, jag hoppas att du kan förlåta mig för att jag skrek igår." sade hon med spänd röst. Tris log stort mot Lisa och tillsammans drog de fram ett bord och lade ut frukosten. Lisa lämnade rummet.

" Det är menat att jag ska känna smärta efter vad jag gjorde mot mina föräldrar sa Edwin och började gråta när Lisa lämnade rummet

Tris gick sakta fram och lade armen om Edwin. 'Vad hände? Du kan berätta för mig! Åh, kära vän gråt inte!' utropade hon förtvivlat och tryckte Edwin emot sig, hon ville skydda honom.

" Jag dödade dom sa Edwin och brast ut i gråt