PRS Shaana|AlexZz

Nio lyssnar inte speciellt uppmärksamt tills han hör sitt namn. Iona var det som sagt det dessutom och Nio motstår att använda sina "hokuspokus konster" på henne också. Nej, istället reser han sig och och tar sig nästan onaturligt tyst över till Iona. Ibland kan Nio lyckas med att smyga eller helt enkelt gå utan att låta eller klanta sig. Enda problemet då är att när han sedan öppnar munnen eller gör andra ljud får en kniv eller ett svärd mot strupen. Inte idealiskt för Nio, vem skulle det vara idealiskt för? Elden hjälpte inte förra gången och nu skulle det bara förstöra saker - speciellt med tanke på att de nu har en enorm trädkrona över deras huvuden som säkerligen är lättantändlig. Istället frammanar han en ljuskälla som inte verkar ha en källa. Förutom Nios magiska kraft. Skillnaden på elden och den faktiskt färgskiftande ljusbollen är att den här magin gör faktisk effekt på honom. Rent och skärt ljus är nämligen inte direkt destruktivt.
"Åh, vad trevligt, nu kan jag se." Säger Iona som går tillbaka till sina sysslor. Nio hoppas bara på att det inte kommer störa dem när ljuset liksom stannar ovanför Ionas huvud oavsett hur hon rör sig.

Persis höll ett vakande öga på ljusklotet som nu svävade ovanför Ionas huvud. Eller hon försökte rättare sagt hålla ett vakande öga på ljusklotet men det enda som hon åstadkom med det var att uppmuntra de ljusa prickarna att dansa framför hennes ögon i en vild indian rit.
Efter åtskilliga blinkningar och en och annan irriterad grimas tittade hon på Nio.
Klotets ljus reflekterades i hans ögon och fick dem att blänka av tillbakahållen energi. Ljusskenet fick också Nios drag att se ovanligt skarpa och kantiga ut.
Hon vände åter blicken till Iona när en kraftig rysning for genom kroppen och fick håren på hennes armar att stå upp.