nån som vill rolla?

Jag beundrade Nico nog,Han var söt,men sorgsen. Jag hade bestämt mig för att få veta varför.

"Hur mår du? frågade jag

"Det behöver du inte lägga dig i" fräste jag argt.
Kunde hon inte lämmna mig ifred?
Jag flyttade till andra sidan kupén. Så långt bort från henne som möjligt.

Jag fattade ingenting. Vad var det som gjorde honom så ledsen?

Jag såg att han tappade en lapp på golvet, jag skyndade mig att ta den innan han såg det.

Jag vecklade mycket ljudlöst upp lappen.

"Saknar dig Beatrice" Stod det på lappen.

Vem var Beatrice? Hans mamma?

Du tappade den här,sade jag försiktigt och sträckte lappen mot honom.

Jag ryckte åt mig lappen och rev sönder den.
men jag var ändå tacksam att hon inte hade frågat ännu.
Fast man kan ju ljuga...
Jag tag i pennan igen för att fortsätta igen.
Nu var det bara ögonen kvar.

Jag ville veta ,men jag kunde inte fråga,han var redan arg på mig.
Plötsligt slank det bara ut ur mig.

"Vem är Beatrice?

åhnej! Vad hade jag gjort.

Du är en idiot Avana!

Jag suckade och kollade upp.
"Min hund", ljög jag. "Kan du hålla tyst nu?"

Hans hund? Skulle jag tro på det....Neej det här verkade gälla någon som han kände bättre än en hund.

Om han vägrade att säga vem hon var så var jag tvungen att ta reda på det själv. Nico var jätteolycklig för nånting. Han behöver en vän.

"Hejdå,sa jag misstänksamt.

Sedan gick jag ut ur kupen och satte mig i kupen bredvid.

Äntligen var hon borta.
Den mycket irriterande flickan.
Tystnaden var vacker.

Jag satt i en tom kupe nu. dem som satt här nyss hade gått ut. Jag kände mig helt plötsligt hatad av alla. Men mest av Nico.Han tyckte säkert att jag var jobbig och ful. Varför skulle jag lägga mig i hans liv för?

Jag höll upp teckningen framför mig.
En tår rann ner för min kind när jag såg att jag hade lyckats få den så lik den verkliga.
Jag torkade kinden med jackans ärm och kollade ut genom fönstret hoppas ingen hade sett.