(Snape/Draco) Sagan om en fantasi

7. Men du får mig att le som ingen annan
"Hej."
Draco ryckte till och vände sig förskräckt om.
"Försöker du ge mig en hjärtattack?", mumlade han.
Snape ryckte på axlarna.
"Kanske.", sa han och log svagt.
"Du kan väl knacka i alla fall.", sa Draco och rättade till handduken som var virrad runt hans underkropp.
Snape log ursäktande mot honom.
"Men vilken tycker du att jag ska ha?", frågade Draco och lyfte upp två skjortor som legat på sängen.
"Den svarta.", svarade Snape genast.
"Då tar jag den vita.", flinade Draco och började ta på sig skjortan.
"Meh.", muttrade Snape.
Draco skrattade, gick fram till Snape och kysste honom på munnen.
"Jag trodde faktiskt att du skulle säga något i stil med att du helst vill att jag inte har på mig nånting alls.", flinade han.
"Jag tänkte faktiskt säga det, men man vill ju inte verka allt för desperat.", sa Snape och Draco skrattade till. "Men jag ville bara fråga om du är hungrig?", fortsatte han.
Draco nickade lydigt.
"Jag är faktiskt väldigt sugen på din-"
Snape hörde inte slutet på den meningen, för han hade stängt dörren. Generad gick han till köket för att försöka fixa nånting att äta.

Snape knackade på dörren innan han steg in i rummet. Draco tittade upp och log.
"Jag knackade.", sa han stolt och gav Draco en tallrik.
"Du är så duktig.", log Draco och gav honom en lätt kyss. "Jag tycker att du kan sitta här och äta med mig.", sa han.
"Du vet att det inte går.", sa Snape lågt.
"Du hatar mig, eller hur?", muttrade Draco och petade i maten med gaffeln.
"Precis. Jag riskerar mitt liv för dig, eftersom att jag hatar dig.", svarade Snape och gick ut därifrån.
Draco suckade och började äta.
~
Okej, jag vet att det blev kort och ointressant. Men det är ju bättre än inget, right?
Nästa del kommer bli mycket bättre, lovar. C:

Nej då, det var awesome!

Ointressant?! 8E Det var så intressant det kan bli, jag dog men älskar det ändå!!!
Det är så kul att se ögat lysa för du skriver så ofta, älskar det!! 8} ♥
Så Draco och Snape har ett förhållande nu typ? Så de är Drape/Snaco? Älskar dem iaf ♥
Måste än en gång säga att jag älskar din ff ♥ 8}

8. Där elden falnar (men fortfarande glöder)
Senare den kvällen stod Draco och tittade på Snapes dörr. Den svarthårige mannen fanns endast några meter ifrån honom. Han bet sig i läppen och knackade med en nervös hand på den kalla dörren. Den var väldigt kall. Varför var den kall? Den var väldigt ful också. Draco hann tänka en massa onödiga tankar om allt och inget innan han hörde ett mörkt "Ja?" från rummet innanför den kalla, fula dörren. Försiktigt öppnade han dörren och log svagt mot Snape - som faktiskt verkade glad över att se honom.
"Har du tråkigt igen?", undrade Snape och log lite.
"Nä, då skulle jag ju kasta ned böcker.", flinade Draco och nickade mot bokhyllan.
Snape skrattade till.
"Ja, i för sig.", log han.
Draco gick mot Snapes säng, och satte sig i skräddarställning. Snape följde honom med blicken.
"Jag saknar dig.", mumlade Draco.
Snape kunde inte låta bli att le och sätta sig bredvid honom.
"Vilket är lite konstigt då vi faktiskt är i samma hus dygnet runt.", svarade Snape.
"Men det är ju inte samma sak!", utbrast Draco och tittade ned i golvet.
"Jag är bara rädd att det ska hända dig nåt.", sa Snape och tittade på Draco.
Draco suckade och lutade sig mot hans axel.
"Äsch, jag går väl tillbaks då.", sa Draco lågt och ställde sig upp, men Snape tog tag i honom och drog ned honom till sängen.
"Några minuter utanför det där rummet dör du nog inte av.", log Snape och strök Draco över kinden innan han kysste honom.

Draco tittade upp och kysste Snapes bleka hals.
"Jag-", började han men tystnade då han kände hur Snape stelnade till. "Vad är det?"
"Potter..", sa Snape plötsligt och satte sig upp.
"Potter? Harry Potter?", Draco kollade undrande på honom.
"Vilken Potter skulle det annars vara?", muttrade Snape och började klä på sig.
"Men.. Vad har han med saken att göra?", frågade Draco förvirrat.
"Han.. Han stod där.", sa Snape och nickade mot dörren.
"Vad gjorde han här?", frågade Draco.
"Jag vet inte.", mumlade Snape. Hade inte Dumbledore sagt något om Harry? Jo. Det var nånting. Men han kunde verkligen inte minnas vad det var.
Han gav Draco en snabb kyss innan han skyndade sig efter Harry.
Draco suckade och drog täcket tätare omkring sig. Det hade blivit mycket kallare sen Snape gått.

Draco hade tydligen lyckats somna, trots tomheten. Han vaknade av en ljus röst som sa hans namn.
Han slog upp ögonen. Framför honom stod en blek kvinna med lysande rött hår. Han hade sett henne förut, men kom inte ihåg hennes namn. Hon brukade vara med på mötena med dödsätarna. Antagligen var hon en av dom.
"Här är du ju.", sa hon och log överdrivet stort.
Sedan riktade hon sin stav mot honom, och allt blev svart.
~
DAM DAM DAAM
Nejmen yeah, mer? C:

MEN VA GUD VAD HÄNDER SHIT JA VI VILL HA MER GOSH WHATS GOING ON

MOHAHA 8D åh nästa del kommer bli så kul att skriva. en skräckslagen snape. åh. ♥33

Omg what nej? Mer, nu bums! Alltså med det menar jag nu! Måste veta vad som händer. Är draco död?

En skräckslagen Snape, wut?! Noo!!! Det kmr hända nåt hemskt när du säger så där :E ó.ó
Men, BäST som vanligt ♥

Gör inget slut som är olyckligt nu </3

9. Och jag drömmer drömmar om att alla försvinner, en efter en, min äldsta bror och min bästa vän. Och alla dom som jag inte har än
Snape hittade inte Harry. Så han vandrade sakta tillbaks till sitt hus. Bara inte pojken berättar för någon. Det här skulle vara svårt att prata ur. Han stannade till då han var några meter ifrån huset. Det var något som var fel. Plötsligt slog det honom. Det där märket. Det där märket ovanför hans hus. Han hade sett det så många gånger förut. Han slöt ögonen för en sekund, men nej, det var fortfarande kvar när han öppnat ögonen.
Det måste vara något fel. Det måste ha kommit dit av misstag. Han var ju den enda som bodde där, eller hur? Och han var ju här. Levande. Sen kom han på det.
"Draco..", mumlade han och skyndade sig in.
Men han såg honom inte någonstans. Han letade överallt. Men nej. Pojken var borta. Dom brukade väl inte ta med sig.. liken? Eller? Nej. I för sig var Draco annorlunda. Han var inte som dom andra. Allting snurrade runt. Det kändes som att han skulle spy, eller svimma, så han satte sig ned på golvet.
"Vad ska jag göra nu? Om han är död är allt mitt fel. Jag hade ansvaret över honom. Han skulle vara säker här.", mumlade han för sig själv och stirrade på skafferiet. Det där jävla skafferiet.
Han tog ett djupt andetag, ställde sig upp och transfererade sig till Dumbledore.

"Draco är död och det enda du gör är att prata med några jäkla tavlor!", skrek Snape och försökte behärska sig för att inte börja gråta.
Dumbledore vände sig lugnt om och tittade på Snape.
"Berätta nu, vad var det som hände?"
Snape stammade fram en osammanhängande historia, men Dumbledore verkade förstå ändå. Dumbledore tittade återigen på tavlan han hade pratat med, och nickade lite.
"Aurorerna vet nu om detta. Har du någon aning om vart dom kan ha fört honon?", frågade han.
Snape skakade på huvudet.
"Eller.. jo. Kanske. Dom.. dom har pratat en hel del om ett hus i närheten av Malfoy Manor.", mumlade han.
Dumbledore vände sig till tavlan igen. Själv transfererade sig Snape bort därifrån. Han tvekade inte en sekund.
Han kom ihåg vad han hade sagt till Draco. "Att försöka kämpa mot dom vore rena rama självmordsförsöket". Men han brydde sig inte. Dom hade tagit Draco. Dom hade tagit den viktigaste människan i hans liv och dom skulle inte få komma undan med det.
~
MWIHI. Mer? c: